Jag kom i mål! Eller, det gör ju i princip alla som startar i Wings for Life World Run då målet kommer bakifrån, så oavsett hur långt du springer når du mållinjen om du inte kliver av banan. Däremot kom jag inte riktigt så långt som jag hade hoppats. Jag hade siktet inställt på en halvmara, men strax innan 18 km kom bilen i kapp mig. Men jag är inte ledsen för det, som ni ser på bilden nedan ser jag rätt glad ut – eller så är det att jag inte orkar stänga munnen strax efter min slutspurt för att hinna ytterligare några få meter. Och jag tog 800 meter mer än förra året.
Mindre än en minut efter min målgång! … drygt 90 minuter efter starten.
Segast var Ölandsbron. Själva backen mitt på bron har jag inga problem med, men efter krönet och nedförsbacken är det som att bron aldrig tar slut. Men det gör den såklart, och då väntar vätskestation och 10 sprungna kilometer, så det är bra pepp. Dessutom blir man som löpare glad av alla öbor som står längst vägarna och hejar fram oss. Jag sprang med ett leende på läpparna några kilometer innan det började bli tufft igen. Jag fick dock perspektiv på min situation när en kille i rullstol kom ikapp mig, han hade blåsor i händerna och blev extra påhejad av oss andra löpare. Det är ju för de som har brutit nacken eller ryggen och blivit förlamade som vi springer. Alla pengar går till forskning och forskarna är optimistiska, det är inte fråga OM, utan NÄR, de kommer på en lösning så att dessa människor ska kunna gå igen. Helt fantastiskt. Kanske ska du anmäla dig till nästa år och vara med oss 100 000 som springer – nästa år är det säkert ännu fler. Loppet går på 35 platser runt om i världen, i Kalmar var cirka 2800 startplatser sålda.
Löparoutfit: Skor Adidas Ultra Boost, kompressionsstrumpor GoCoCo, kompressionstights och tröja Craft, jacka Craft, hårband Pro Touch/Intersport.