Grattis Anna H, Hanna och Rebecca som har skrivit träningsminnena nedan! LdB-setet kommer hem till er inom kort.

Anna H:
”Mitt värsta träningsminne: för 6 mån sedan slog jag axeln ur led under en tennisträning. Det borde inte hända men det gjorde det. Maximal otur tydligen. Jag kämpar sedan dess med sjukgymnastik och att lita på axeln igen. Mitt mål är att återigen kunna spela tennis, innebandy o allt annat jag vill göra. Nu hoppas jag kunna lära mig vågsurfa i sommar. I höst hoppas jag att jag t o m kan spela tennis (lite försiktigt)!”

Hanna:
”Av någon anledning så har jag alltid hatat att springa, hade bestämt mig för att det inte alls var min grej helt enkelt, och var nöjd med det. Men när tjejerna på jobbet började prata om att anmäla ett lag till Vårruset så tyckte jag att hela konceptet verkade roligt, och 5 km måste man ju kunna ta sig igenom tänkte jag,så jag anmälde mig. Detta var några veckor innan loppet, så jag gav mig ut i spåret några gånger och upptäckte att jag faktiskt gillade att springa! Dagen för loppet kom och var jag jättepeppad! Och vilken upplevelse sen! Med nästan 20 000 andra tjejer så uppnådde jag mitt mål som var att springa hela rundan, och endorfin-kicken som följde var något helt otroligt! Det låter kanske inte som något särskilt imponerande, men för mig var det ENORMT! Nu finner jag mig själv ofta ute i löparspåret och varje gång följer ett underbart lyckorus, jag älskar det!Och redan nu räknar jag dagarna till nästa utmaning, tjejmilen.”

Rebecca:
”Ett träningsminne jag har som är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv är ett danspass för ett par år sedan. Dans har alltid varit min passion men så drabbades jag av en kraftig ätstörning och tvingades sluta träna/dans för att överleva. Det var hemsk – jag har aldrig mått så dåligt och det tog många år att bli fri från dessa problem. Under min sjukdomstid saknade jag träningen något fruktansvärt, inte bara dansen utan även allt runt omkring. Så får jag reda på att min absoluta förebild/danstränare ska hålla en WorkShop i byn där jag bor. OCH JAG FICK GÅ! Känslan av att få träna en timme-dansa,var något av det underbaraste jag upplevt i hela mitt liv. Jag var så lycklig trots att jag tappat mycket. Men det spelade ingen roll, för just den timmen (och dagarna efter som jag levde på denna känslan och kicken) var jag kung. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Den känslan är obeskrivlig. För det betydde så mycket för mig.”