London Marathon närmar sig. Det pirrar av förväntan över loppet som jag springer i slutet av april. I helgen blev det två löppass, en kombination av transportlöpning och ”passa på att ta sig tid att träna när tid ges”.

Lugnare löpning igår.

Min löpning i helgen blev inte som planerat. Men det blev bra ändå. Kanske till och med bättre än ursprungsplanen? Det är trots allt livet och yttre omständigheter som styr och träningen får anpassas därefter.

På lördagen var min tanke att springa ut till mina föräldrars hus i Solhem, en sträcka på 13 km. Jag hade planer på att ta några extra kringelkrokar för att få till ett bra långpass och önskade springa runt två timmar. Inne i stan gick allt bra, jag dundrade på i mitt sköna tempo på tomma torra gator. Men när jag närmade mig Tranebergsbron kom problemen. Trots att det var soligt och plusgrader var det halt på marken där tinat vatten fryst på ytterligare en gång och lagt sig som en hal blank yta på gångbanan. På cykelbanan gick det bättre att springa, där värmde solen mer men jag fick ändå trippa långsamt och gå en bit av min springväg. Resultatet blev en okej runda, hoppade mina kringelkrokar och sprang väldigt långsamt mina 13 km vilket gjorde att kroppen inte var särskilt trött i mål. Skön känsla att se att en sträcka jag för några år sedan tyckte var galet långt numera inte påverkar min dagsform särskilt mycket. Jag har fortfarande krafter kvar efter träningen.

Lördagens runda. Här hade jag runt en halv minut långsammare tempo per kilometer i genomsnitt.

Lite snabbare, men fortfarande på en nivå som är skön för mig. Jag har mer att ge.

Snabbare löpning idag!

Idag var därför planen att springa ett till pass. Kroppen spratt av energi och suget att springa var stort. Planen var att springa en längre runda inne i stan. Men barnen som sovit över i mina föräldrars hus mådde inte toppen när de vaknade och jag och Glenn fick ändra förmiddagens planer på långfrukost tillsammans och gemensam träning. Istället bilade han ut och jag valde att springa samma sträcka som dagen innan för att sedan möta upp familjen och åka bil hem. En bra kompromiss då det gick bättre att springa hela sträckan idag, även om lite halka fanns kvar. Jag riktigt njöt och kände hur kroppen klarade utmaningen bra.

Nu sitter jag hemma och betar av lite jobb, mixar en ny cykelklass, förbereder en föreläsning jag håller på torsdag och tar hand om sonen som vilar i soffan. Inte den söndag jag såg framför mig igår, men en bra dag ändå. Och mitt tänkta långpass blev alltså två hyfsat långa pass istället och jag summerar ändå löpning på 26 km denna helg. Kilometer jag behöver i benen för att kunna njuta av mitt maraton.