Något jag älskar med lopp i USA är att de inleds med deras nationalsång. Den är mäktig och ger mig rysningar. Perfekt innan startskottet går. Se ovan. Och hur gick då starten av Oakley New York Mini 10K? Kolla in klippet nedan så ser ni dels de snabbaste löparna och efter lite oskärpa kommer jag längst ut på kanten följt av en mycket glad Jane. Jag älskade att se hennes ansikte efter loppets slut. Har aldrig sett en så glad löpare förut.
Vilket lopp! Ni ska få se fler bilder längre fram, hade proffsfotograf med, men här kommer ett par tagna med min telefon. Jag var riktigt springsugen innan även om inte magen var i bästa form. När starten gick öste jag på med de andra tjejerna i Oakley New York Mini 10k uppför Central Park. Jag sprang snabbare än jag brukar och vid fem kilometer hade jag tryckt på bra och tiden låg på under 25 minuter. Men sen sa det tvärstopp. Först var jag tvungen att låna en toa och strax därefter fick jag världens kramp vid revbenen. Troligen en kombination av för lite vatten, värmen, för högt tempo och att min sport-bh satt väldigt tajt. Jag gick och försökte andas lugnt och djupt för att det skulle släppa men det gav inte med sig. Jag testade gång på gång att springa men fick ge upp efter några meter då det gjorde så ont. Har aldrig haft så ond kramp tidigare. Sista kilometern kunde jag i alla fall jogga även fast det värkte och klockan stannade på strax under 55 minuter när jag kom i mål. Jag var väldigt glad över att vara i mål, är nöjd över första halvan av kroppen och besviken på sista halvan. Trodde på en bra springtid, men fick se mig besegrad av dagsformen. Nu en stund efter loppet har jag i alla fall en härlig känsla i kroppen och hoppas få möjlighet att springa loppet igen. Älskar det, trots lite smärta!
Tävlingsoutfit: kjol Craft, linne Reebok, kompressionsstrumpor GoCoCo, skor Salming.
Jane och jag har hämtat ut våra nummerlappar och börjar ladda inför NYRR New York Mini 10k. Vi har haft så fullt upp med shopping och god mat att vi knappt har hunnit fundera på loppet. Jag känner dock att jag är grymt laddad för att springa. Ska bli en kul runda!
Idag har det blivit en kombination av lek och träning. Jag sprang en runda och mötte sedan upp familjen i Vanadisparken där jag först sprang ett par varv i backen innan Charles hakade på och som en hare drog upp tempot den första biten. Sista varvet blev Charles trött och han fick rida på min rygg. Därefter gick vi alla och lekte på lekplatsen.
När jag kom hem efter en heldag med kommunikologi på Safe drog jag på mig löparkläderna och tog en härlig svängom i Hagaparken. Ikväll var löpartävlingen Parloppet (man tävlar i par och springer 5 km i vardera riktning för att mötas på mitten) och det var tur att jag sprang redan vid fem så jag inte hamnade mitt i löparhavet. Själv hade jag pigga starka ben idag, hade ingen direkt plan med rundan utan sprang mest för att låta tankarna flöda i huvudet, få en stund för mig själv och låta hjärtat jobba. Eftersom benen var pigga passade jag på att göra några tempohöjningar vilket gick riktigt bra. Älskar när kroppen är så pigg som den var idag.
Löparoutfit: Kari Traa, skor Salming.
Med många tankar på gårdagens marathonlöpare i huvudet var det med pigga ben jag sprang runt på stadens gator nu på morgonen. Det blev några kilometers löpning med fokus på att springa snabbare än vad jag tycker är bekvämt under kortare intervaller. Jag hade ingen fast planering utan körde mina ökningar efter musiken i mina öron. Mest glädje, men med extra mycket puls!
Dagens löparoutfit: jacka Reebok, löparkjol Craft, strumpor GoCoCo, skor Asics.
När jag inte kan vara med och springa i folkfesten är det bästa alternativet att heja. Det är nästan lika kul som att springa (nästan – inte helt). Jag stod vid Odenplan, ett stenkast från vår lägenhet, ett flertal gånger under eftermiddagen och fick möjlighet att heja både på folk jag känner och på andra löpare. Hann knäppa bild på damsegraren Isabellah Andersson och på Team Nordmark som jag skrev om för ett par veckor sedan.
Åh, har fått en massa energi, kommer bli en rolig löprunda imorgon!
Här kommer en spark i baken till alla grymma som ska springa Stockholm marathon i år. Jag var ju anmäld att springa, men har fått inse att jag inte är redo att springa så långt efter min skada i höften. Är riktigt avis på alla som ska springa, kommenterade nyss till Glenn att jag känner mig irriterad och rastlös, då svarade han att det är för att jag missar löparfesten, och det är så sant. Jag vill inte stå vid sidan av banan, jag vill vara med och springa då jag vet hur mycket känslor loppet drar fram hos de som springer. Det är bland det tuffaste jag har gjort, men Stockholm marathon kvalar fortfarande in som topp-två bland de bästa träningsupplevelserna jag haft (tillsammans med första gången jag instruerade på The Nike Blast). Men jag får helt enkelt ha lite frustration i kroppen idag, får använda kraften till ett eget träningspass antingen idag eller imorgon istället och så får jag komma igen nästa gång. Om ett par veckor ska jag i alla fall tävla i New York, och det ska bli galet roligt, bra att ha kul lopp att se fram emot.
Det blev ingen löpning igår, blev aldrig särskilt sugen, istället grillade vi korv och lekte med vänner i solen. Nu på morgonen var suget däremot tillbaka, och efter en sovmorgon på mors dag tog jag mig en sväng om i Hagaparken. Och jag var knappast ensam, det var många löpare som jag mötte när jag sprang.
Nu väntar jag på att mina scones i ugnen ska bli klara. Blir gott med frukost innan en tur till lekparken med barnen.
Dagens löparoutfit: skor Adidas boost, shorts Björn Borg, linne Reebok, klocka TomTom.
Jag har redan dragit på mig löparkläder (shorts och linne) för en runda senare idag, men min dag har börjat lugnt. Mys hemma med familjen och sedan frukost med fin vän på Non Solo Bar. Det varma vädret, häng på uteservering och en timmes kompisprat gav mig en känsla av semester och en bra start på lördagen. Hade däremot tänkt springa när jag vaknade men var för trött då. Då kändes det bättre att få i sig energi och springa senare när kroppen är piggare och kan prestera bättre.
