Jag är i extas! Vilket lopp Helsingborg maraton 2016 var. Som väntat fyllt av en massa känslor som sträcker sig över hela spannet från underbart till fruktansvärt, ni som följer … Läs mer

Peppad innan start av Helsingborg marathon.

Jag är i extas! Vilket lopp Helsingborg maraton 2016 var. Som väntat fyllt av en massa känslor som sträcker sig över hela spannet från underbart till fruktansvärt, ni som följer mig på Instagram har redan sett min video efter målgång. Hela marahistorien får ni när jag kommer hem till Stockholm och kan komplettera med alla bilder som mina supportrar knäppte längst vägen. I detta inlägg vill jag istället tacka för all pepp. När man springer ett mara, ett millopp eller vad man nu har för stor utmaning är hejarop längst vägen otroligt viktigt. Det bär en framåt under de partier som är tuffa. För tufft blir det om man tar i. Men tack vare en okänd familj som står utanför sitt hus och med värme i blicken säger ”heja heja” får man energi att orka ytterligare några steg.

Tack alla i Helsingborg. Så härligt att få springa genom 21 stadsdelar, få fin sightseeing och värme längst vägen. Extra tack till mina egna supportrar Glenn, min farbror Björn och hans fru Fiona. Det var underbart att se er med jämna mellanrum sista halvan av loppet – så fin skylt ni hade fixat! Jag vill även rikta ett stort tack till Pernilla som jag träffade i New York förra året när vi sprang New York Marathon, hon bor i Helsingborg och tillsammans med några från löpargruppen Pink Runners Helsingborg (tror jag de heter?) peppade hon på många ställen. Då hon sprang ett maraton förra veckan sprang hon inte igår.

Glenn överraskade med bokpaket och vackra blommor på hotellrummet.

Tack också till hälsobloggaren Anna Nystedt som jag fick en härlig kram av och en trevlig liten pratstund med innan start, fina bloggläsaren som bodde på samma hotell som mig och sprang sitt första maraton (hoppas det gick bra!) samt alla NI som har peppat i sociala medier.

Jag och Anna som jag träffat i bloggvärlden genom åren.

Sist men inte minst vill jag tacka min vän och bloggande kollega Anna Lissjanis. Vi har sprungit många löppass tillsammans i sommar, och hon skulle bilat ner med oss i fredags till loppet. Tyvärr så fick hon ta ett tufft beslut och ställa in loppet då hälsan går före. Men jag vill tacka för all uppladdning inför, jag saknade dig här nere men tycker att du gjorde helt rätt som hoppade av. Även om det är underbart att springa maraton så är det inte allt. Det finns så mycket annat i livet som är viktigare.

En lång mararapport kommer nästa vecka!

Nu ska jag och Glenn fira med golf i dagarna två, vi passar på att göra detta till en långhelg och fira vår 7:e bröllopsdag samtidigt.

Jag kände mig som en vinnare efter målgång!