Det är en intensiv men rolig sporthelg i min familj denna helg. Igår dömde min man tillsammans med sin kollega SM-finalen i innebandy. De blev även utsedda till årets domare i innebandy, stolt fru! Domare får ofta skäll av osportsliga supportrar – men hur roligt skulle det vara att se en match utan domare? Det skulle bli kaos. Nej, domare behövs, men det är inte alltid de får den uppmärksamhet de förtjänar. De är ju lite som sportens poliser, håller ordning och ser till att regler följs. 

Igår var det i alla fall stor innebandyfest i Tele2-arena, och det blev till och med världsrekord i publiksiffror, över 18 000 var på plats. Mäktigt. Innebandy är en stor sport som jag får små glimtar in i genom min man. 

Mina barn tyckte det var spännande att se pappa döma, tror det är ett minne som kommer finnas kvar. All publik, alla intryck, all laddning. Det blev en rolig eftermiddag med god italiensk lunch, match och sedan följde jag med ut och åt middag med 30 domare och observatörer medan barnen sov över hos svärföräldrarna.

Och idag fortsätter sportandet – men idag är det min tur. En eftermiddag med damdubbelturnering i tennis väntar. Så laddad! Håll tummarna för mig!