Vet inte om det är åldern? Men det känns som att ju äldre jag blir desto större blir behovet av att vara utomhus. Jag har lärt mig att uppskatta naturen på ett helt annat sätt mot när jag var ung och jag älskar dels att vara själv bland naturens alla intryck, och dels att vara tillsammans med familjen och uppleva barnens äventyr i skog och mark. På helgerna försöker jag var ute så mycket det går, särskilt lyxigt är det under de helger vi har varit på landet, då är det enkelt att springa ut och in. Lite svårare är det i stan, men visst går det. Under vardagarna får jag min beskärda del genom en morgonjogg i Hagaparken, en promenad mellan möten eller en stunds utelek med barnen efter förskolan – det sistnämnda blir dock mer asfalt och något enstaka träd på vår innegård, men det är i alla fall utomhus och hyfsat frisk luft.

I helgen hoppas jag få njuta av naturen under ett sista långpass innan New York Marathon om ett par veckor, åka ut till landet och stänga det för vintern (kanske därför som jag är så vemodig nu), stå och heja på Charles fotbollsträning och gå på utflykt med familjen.