Hacksta Hill – vårt sommarparadis – levererade i helgen. Sol. Grillmiddagar. Bror med fru på besök. Tennis i timmar. Fotboll med barnen i kvällsljuset. Plantering av köksträdgård. Sovmorgon. Glass. Våfflor. Doft av solskyddsfaktor. Blöta barn efter bad i uppblåsbara Spiderman-poolen. Och såklart lite löpning. Första passet med shorts och linne här i Sverige i år. Kan ju inte riktigt räkna träningspassen i Thailand de första dagarna i januari innan hemfärd …

På Instagram ser jag att många upplevt magiska helger, tack sommarvärmen som har kommit på besök. Du får gärna stanna länge för du ger mig massor av energi och lyckokänslor. Vet inte hur många gånger jag i helgen kommenterade till min familj ”tänk så bra vi har det” (jag låter precis som min egen mamma vilket min bror la märke till). Det pratas mycket om mindfulness, att leva i nuet, och det har jag verkligen gjort i helgen. Utan att tänka på det. Men flertalet gånger har jag känt total lycka i kroppen. Under en tur till soplådan hinner jag lyssna till fåglarnas sång, jag tittar på trädens vackra skott som snart slår ut, jag känner doften av lavendern som jag planterat vid flaggstången och kaffe smakar definitivt godast med sol på näsan och barnens skratt i bakgrunden.

Hacksta Hill. Min bästa plats! Igår blev det en runda på 13 km i strålande sol. Linne och shorts-premiär (från Daily Sports), solbrillor Sportbrillor.se.

Nu låter detta som en idyll, och det är det på många sätt. Men för att få lite balans. Självklart har det blivit en del syskonbråk, en trotsig treåring som inte riktigt lyssnar på oss, gråt när det är syskonets tur att åka med pappa på gräsklipparen – eller för den delen när jag gör mål i fotboll och är i motståndarlaget … ibland blir det väldigt känslosamt och svårt att hantera allt som händer när man växer upp. Jag har skrikit till ett par gånger, men detta är ändå på något sätt parenteser, det jag bär med mig är känslan av en magisk helg. Och när man får släppa ut två stadsbarn i naturen, som sedan har svårt att vara inomhus när vi kommer tillbaka till lägenheten, då vill de ut och fortsätta öva fotboll och jag får åter en bekräftelse på vad jag vet. Våra kroppar är gjorda för rörelse och vi mår bra av att vara ute och leka, ibland behöver vi dock påminna kroppen om det när vi fastnar framför paddan eller andra tekniska lösningar.