Det är ett par veckor kvar till grymma the Nike Blast i Globen. Jag känner mig på banan med cykelklassen som jag ska presentera och jag hoppas att det blir lika grymt som bilden jag målar upp i mitt huvud. Jag visualiserar alltid hur det kommer kännas, se ut och vara när jag har en utmaning framför mig. Det hjälper mig att se helhetsbilden och har jag redan upplevt något i fantasin är det inte lika skrämmande längre även om nervositeten finns där.

Jag är alltid nervös inför stora utmaningar, men nervositieten sporrar mig. Utan den gör jag inte ett lika bra jobb. Och när man lyckas med något som är lite skrämmande och utanför sin trygghetszon blir man starkare som person och vågar satsa på nya utmaningar.

Det är inte varje dag man är i Globen för att instruera en klass. Och jag är stolt över den långa resa jag har varit med om för att ta mig dit jag är idag.