Alla barn är olika – vissa älskar mat i alla dess former och andra vägrar äta något annat än sin favoriträtt, och vissa knappt ens det. Min bloggkollega Lina har skrivit några ord om hur hon tänker om mat och barn och här kommer mina tankar:

Innan jag blev mamma trodde jag att det inte skulle bli några problem att få mina barn att äta, jag såg framför mig hur jag skulle laga varierad hälsosam mat som de skulle äta med god aptit. Så har det inte riktigt blivit – inte än i alla fall.

”Den vill jag ha” – på lunchrestaurang i Thailand tidigare i vinter.

Mina barns matvanor går lite i perioder. Tilde är jag tacksam för varje sked mat hon äter. Hon tycker inte maten är så värst intressant. Därför gör jag gärna sådant som jag vet är lättare för henne att äta, som gröt, pasta och barnmatsburken med kyckling/couscous. Dessutom älskar hon banan, päron, äpple och yoghurt. Vi försöker såklart ge henne annan mat också för att introducera henne till fler produkter, lägger fram lite av det vi äter till henne, men oftast välter hon bara ner maten på golvet och kastar huvudet bakåt när vi närmar oss med skeden. Charles har också varit så här, jag är trygg i vetskapen om att det troligen kommer ändra sig för Tilde också. Men det är jobbigt när maten blir en kamp, för det tycker jag inte den ska bli, då är det lätt att det blir ett maktverktyg för barnen att ta till när de vill visa att de bestämmer.

Charles äter bra på förskolan (enligt dem). Dessutom äter han alltid bättre när det är andra barn i närheten som äter. Hemma är han lite mer selektiv – troligen för att vi låter honom vara det. Det är inte alltid jag orkar vara benhård, utan är glad om han äter. Charles äter ofta samma som jag och Glenn, även om han gärna väljer ut någon ingrediens han enbart vill äta just då. Som igår när vi åt kyckling, klyftpotatis och svampsås. Då ville han äta svampbitarna och sedan åt han potatisen när den hade kallnat. Däremot ville han inte ha kyckling. Och så åt han en massa gurkskivor som han älskar.

I dagarna har det diskuterats mycket om barn, fetma och dåliga matvanor. Allt startar i hemmet. Varannan förälder till barn med övervikt ser inte barnets viktproblem. Fetma och övervikt är ett problem som kan drabba barn, ett annat är ätstörningar som bulimi och anorexia och/eller ett jobbigt förhållande till mat som kan sträcka sig livet ut.

Charles hjälper mig med pannkakssmeten i Thailand.

Vi föräldrar har ett enormt ansvar. Samtidigt måste vi göra de val som känns rätt för oss och inte bli besvikna på oss själva när det inte går som vi vill. Vi är inte perfekta. Vi orkar inte alltid ta alla fighter. Men vi gör så gott vi kan.

Hemma hos oss försöker vi hålla oss till detta för det är vad vi tror på för att skapa bra matvanor hos våra barn:
– Variation. Vi äter varierad mat så gott det går (men ser till att det finns något som vi vet barnen äter på bordet). Dessutom bråkar vi inte med barnen när de inte äter. Rätt som det är vill de smaka.
– Inga förbud. Ingenting är förbjudet även om vi försöker begränsa godis och saft till lördagar då barn är ännu mer känsliga än vad vuxna är (det är bara Charles som äter sötsaker än så länge). Bjuds det någon annan dag kommunicerar vi att det är ett undantag av någon anledning.
– Jag äter det barnen äter. Jag är emot att mammor (för det är ofta mammor) äter annorlunda än resten av familjen för att de går på diet eller liknande. Visst kan du fördela proportionerna på tallriken annorlunda om du vill, men sitt inte och peta i en sallad när resten av familjen äter något annat. Barn tar efter oss vuxna och förstår mer än vad vi tror ibland.
– Väck barnens matlust. Låt barnen följa med och välja grönsaker, baka, laga mat och så vidare. Allt beroende på barnens ålder och färdighet. Men jag tror starkt på att om barnen är med runt matlagningen så blir det roligare att äta. Hur kul är det inte att äta en köttbulle som man själv har rullat?

Goda pannkakor! Ikväll blir det pannkakor här hemma, tyvärr ej med papaya.

Vad har du för tankar om barn och mat? Visst är det ett svårt ämne, även om det teoretiskt låter väldigt enkelt är det inte alltid det i verkligheten.