Jag är tillbaka på sadeln igen – bokstavligt talat. Så skoj att få instruera cykelklass efter mina semesterveckor. Peppen är enorm!
Tummen upp för att vara tillbaka som instruktör!
Äntligen i Sverige igen. Borta bra, hemma bäst … det något slitna uttrycket tycker jag stämmer och jag är tacksam över att jag älskar min vardag och mitt jobb.
Tilde väckte mig redan strax efter två i natt då hon tyckte det var rimligt att gå upp (hej jetlag!). Så innan det blev dags för mig att gå och instruera cykelklass hann jag med att packa upp alla väskor, tvätta, måla naglarna, färga ögonbrynen och skriva inköpslista. Effektiv natt – även om det tar emot att inte sova då jag just nu läser Sömnrevolutionen av Arianna Huffington och påminns om hur dåligt det är att sova för lite. Men men, ett par nätter är överkomligt. Oftast får jag till mina 7 timmar.
Efter en lång natt njöt jag av att få starta denna fredag med att instruera cykelklass vilket var galet roligt. Sjukt jobbigt dock att inte ha cyklat på en månad. Tog i så jag fick blodsmak i munnen, men jag älskar att ryckas med i musiken och energin i rummet, då är det bara att åka med. Även om jag tränat löpning under semestern var det betydligt tuffare att träna cykling än vad jag kom ihåg från innan. Ibland är det bra att påminna sig om att det kan vara tungt att komma igång så att man som instruktör lättare kan förstå medlemmar. Vi instruktörer och tränare är ju bara människor vi med och upplever bra och dåliga träningspass.
Nu ska jag beta av dagens jobblista där jag även lagt med utrymme för en tupplur vid lunch så jag kommer in på rätt bana igen och inte somnar vid sextiden ikväll.