Ibland får ni mig att gråta. Men det är alltid glädjetårar. För även om ni delar med er av jobbiga upplevelser så finns det hopp och glädje i breven. Det går att bli frisk! Igår fick jag ett långt mejl från en av er som håller på att bli frisk, och med tillåtelse av läsaren som skickade det får jag publicera en del av brevet:

(har tagit bort berättelsen om hennes liv…) ”Tack vare din blogg fick jag den inspiration jag behövde för att vilja bli frisk igen, och den var en starkt bidragande orsak till att jag vågade söka vård. De dagar jag funderade (och fortfarande ibland funderar) på att smyga mig fram till handfatet och hälla ut min näringsdryck kunde jag bara gå in på din blogg och påminnas om allt det underbara som väntar den dag jag är frisk – ett socialt, hälsosamt liv med träning, vänner, familj och ork. I din bok skriver du att det går att bli frisk – ord som även nu när jag skriver dem får mig att le och känna hopp. Fantastiska och starka ord. Genom att läsa din bok fick jag också känna att jag inte är ensam. Det är svårt för familj och vänner att verkligen förstå hur det är att vara sjuk i denna sjukdom, det har jag full förståelse för. Inte desto mindre behöver man dock veta att man inte är ensam, det finns personer som vet och förstår. Det har varit en fantastisk tröst att få det stödet genom din bok och blogg. Det hände flera gånger då jag läste boken att jag slogs av känslan att de ord som stod kunde varit skrivna av mig själv, jag kände igen mig så väl. Slutligen ingjuter din bok hopp inför framtiden för mig. När jag nu inte längre får professionellt stöd kan jag vända mig till den, och komma ihåg att jag också vill blir frisk. Jag kan läsa din blogg och påminnas om det liv som finns då man inte längre behöver känna sig svag, frysa i högsommarvärme, eller besatt tänka på vad man äter. Även om du inte vet det är du, och har varit, ett stöd för mig under hela mitt tillfrisknande. Jag är säker på att du också kommer att vara det framöver.

Så tack. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det på ett sätt som verkligen framhäver hur jag känner. Som jag sa inledningsvis, hur tackar man någon som faktiskt kan ha bidragit till att ens liv räddats?”

Tack alla fantastiska läsare av min bok och blogg som hör av er med feedback!