Träning går allt mer mot upplevelser. Det handlar inte bara om att göra. Det handlar om att få uppleva. I år kommer träning och tävling på natten in och utmanar för en annan upplevelse.

I helgen var det premiär för Nattvasan. Ett nytt lopp under Vasaloppsveckan som genomfördes i mörker med pannlampa. Midnattsloppet är ett stort löplopp som genomförts många år redan på flera platser. Nu får de sällskap av Tjurruset som startar varianten Nattruset.

Det är trenden med upplevelselopp, där det inte enbart handlar om att ta sig från start till mål, som manar på arrangörerna att komma med nya typer av utmaningar. Något jag är glad över, för det bidrar till att fler hittar sin rörelseglädje och det blir förhoppningsvis enklare att våga testa att delta i en tävling om man inte har gjort det förut. Just för att det är en upplevelse! Det är glädje! Energi! Gemenskap!

Men att springa på natten … jag vet inte … såklart härligt för att uppleva något nytt, och jag springer ofta i mörker, om än tidigt på morgonen. Midnattsloppet har jag tyckt om, förutom att det nästan är omöjligt för mig att sova efteråt. Visst blir det en annan typ av fest och stämning. Så när det är citylopp, det funkar. Men att springa i naturen utan att se naturen? Är inte så värst sugen på det, men arrangörerna är smarta och använder troligen olika typer av ljuskällor för att skapa en magisk stämning.

När jag springer Tjejmilen i New York i början av juni, då går starten klockan åtta på morgonen. En tid jag är betydligt piggare. Och också häftigt, att möta morgontrötta New Yorkare mitt i vackra Central Park samtidigt som vi löpare springer allt vi kan mot mål. Längtar!

Jag spurtar mot mål i Midnattsloppet för ett par år sedan.