Jag engagerar mig gärna i barnens aktiviteter, och nu har jag tagit steget till att bli tränare för sonens fotbollslag.

Sonen i mål innan träning. Skuttar av lycka.

Nej, jag har aldrig spelat fotboll i något lag. Och nej, jag ser inte särskilt många matcher på teve. Men jag kan en hel del om träning. Och jag kan en hel del om barn. Och jag är engagerad. Därför tror jag ändå att jag kan bli en bra tränare, dessutom har de övriga två tränarna i gruppen stora fotbollskunskaper, så vi kompletterar varandra. Hur man spelar fotboll, och lär ut det pedagogiskt, det lär jag mig längst vägen.

Igår i blåsten tränade vi ett gäng 6-åriga killar med övningar där de fick driva bollen, spela match, köra stafett och köra svanskull. En riktigt rolig timme. Lyckades även knäppa några bilder på Charles innan träningen satte igång, då var det full fokus på barnen som gällde.

Älskar att spela i dessa vackra lokaler.

När jag sedan lämnat av Charles hemma åkte jag till Kungliga tennishallen för match i min damstege. Alltså, så otroligt rolig match. Jag förlorade med 3-6 men vi hade sjukt långa bollar och resultatet kunde lika gärna varit det motsatta. Fick nästan påminna mig under kvällen om att jag inte vann, för känslan i kroppen var bara lyckorus. Härligt när vinst inte är allt, utan upplevelsen är det viktiga.

Glad trots förlust.