Om en vecka är det dags. Ja, om en vecka har jag faktiskt precis avslutat min cykelklass på the Nike Blast. Då ska mina deltagare ha varit med om detta som står i min klassbeskrivning av Climbing to the Top: ”Hur högt kan du klättra? Hitta det som motiverar dig att ta i det där lilla extra för att övervinna latheten och bli starkare, klättra högre och snart befinna dig på toppen en erfarenhet rikare. I den här cykelklassen hjälper grym musik dig att bestiga bergen och övervinna alla hinder på vägen!”

Jag har inte hunnit tänka så mycket på att jag ska presentera i Globen nästa vecka förutom när jag fysiskt har suttit ner och jobbat fram klassen samt övningstränat den på egen hand. Det har varit en intensiv början på året och därför har jag bockat av en sak i taget hela tiden och inte lagt så mycket energi längre fram. Men nu när det bara är en vecka kvar börjar det pirra i magen av nyfikenhet, glädje och lite nervositet och prestationsångest. För jag ska erkänna, även om största delen av mig tycker det ska bli fantastiskt roligt vet jag att nervositeten inte kommer släppa förrän uppvärmningen är igång. Då vet jag av erfarenhet från mina tidigare gånger på Nikes konvent att jag känner mig trygg i mig själv och kan slappna av. Dessutom sätter jag höga krav på mig själv. Jag vill att jag ska vara som allra bäst.

Det kommer troligen bli en hel del inlägg inför helgen, under helgen och efter helgen med alla intryck här i bloggen. Det är helt enkelt för att min hjärna just nu är helt fokuserad på nästa helg. Det kommer bli en fantastisk träningsfest! Jag har gått på Nikes konvent i över tio års tid och de upplever alltid mina förväntningar. Och nu när vi för första gången ska vara i Globen istället för Frescatihallen är det ännu häftigare.