Tror knappt det finns någon småbarnsförälder som inte har sett Frost-filmen. Jag har sett den otaliga gånger. Men det var först i helgen när jag verkligen tittade som jag fick ont i magen … en frostig känsla helt enkelt.

Elsa och Anna och filmen Frozen, eller Frost som den heter på svenska, har varit min dotters favorit i flera år. I perioder har det varit den enda filmen hon har velat se och den enda musiken hon ville lyssna på. Alla produkter med motiv från filmen blev heta på önskelistan. Och när jag och min man i somras kom hem med en Elsa-dräkt från Walt Disney-butiken i New York – vilken lycka! Troligen är ni en hel del andra föräldrar som känner igen sig i Elsa-besattheten …

Förra veckan såg jag att de skulle visa Frost på storbildsskärmar samtidigt som en orkester spelade filmmusiken. När jag spontanhandlade biljetter till mig och min dotter blev hon så lycklig. Hon drog på sig sin Elsa-dräkt (som ungefär hälften av övriga barn på plats) och vi fick ett par härliga timmar tillsammans. Jag har sett filmen förut. Rätt många gånger. Men samtidigt har jag inte suttit ner och tittat så ihärdigt som jag gjorde nu. När filmen har rullat hemma i vardagsrummet har jag haft tankarna på annat håll, jag har vikt tvätt, fixat med middag eller bläddrat i någon tidning när barnen har kollat.

Det finns mycket att säga om Disney-produktioner och hur de framställer kvinnor och män. De extremt smala midjorna, de enorma ögonen och det perfekta håret. Ja, på huvudpersonerna vill säga. Samma sak med männen. De som de kvinnliga karaktärerna ska bli kära i är muskulösa, bredaxlade, också med perfekt hårsvall. Sedan finns det en massa bikaraktärer med olika utmärkande drag som en stor näsa, vårta eller en kroppsform som inte rimmar med huvudkaraktärernas. Men nu var det inte utseendet jag tänkte kommentera. Utan det jag reagerade på var hur karaktärerna kommenterade varandra.

Elsa och Anna har varit åtskilda i flera år och det är först på festen efter kröningsceremonin som de ses och hamnar bredvid varandra inför alla gäster. Vad säger man då till någon man har saknat? Någon man har längtat efter? Någon man kanske är lite nervös inför? Kanske – ”vad kul att se dig”, ”va glad jag blir över att få träffa dig igen”, ”åh, jag har längtat efter den här dagen.”

Vad säger Elsa? Jo: ”Så vacker du är”.
Anna svarar: ”Du ser inte så dum ut du heller … eller jag menar … du är jättevacker.”
Och så småfnittrar de lite …

Tack Frost för att du inte bara visar med hjälp av karaktärernas ouppnåeliga utseende och liv att vi (och våra barn!) inte duger som vi är. Även med dialogen befäster du hur viktigt utseendet är.

Som mamma fortsätter jag att uppmuntra mina barn att de är bra precis som de är och försöker lyfta deras egenskaper och hur de är som person och medmänniska snarare hur de ser ut. På samma sätt pratar jag om mig själv. Men oavsett hur bra vi vuxna är på detta kommer våra barn växa upp i en utseendefixerad värld. Disney är inte det värsta som finns, eller så är det det, för det är Disney som når barnen när de är som minst, innan de medvetet har börjat tänka på utseende och sitt eget värde. Då sätts grunden för deras framtida syn på sig själva.

Ska jag som mamma förbjuda Frost? Nej, det är inte min väg att gå. Jag är emot förbud. Istället tror jag på att prata med barn och försöka vara en så bra förebild jag själv kan. Rätt eller fel? Jag vet inte. Frost är inte bara helt dåligt, det är vacker kraftfull musik, det är starka kvinnor som klarar av det mesta – även om männen får rycka ut ibland … – och den lyfter vikten av att bry sig om andra och våga kämpa även när det är tufft. Jag har inte varit blind i vad Frost lyfter fram för värderingar innan, jag är bara så trött på att vi låter utseendet få så stor makt i våra liv. Min erfarenhet är att fokus på ens utseende bara leder till ångest, höga krav på en själv och att energi flyttas från sådant som är viktig på riktigt när kraften ligger på att kranka ner på sig själv, jämföra sig med andra eller aldrig vara tillräckligt bra.

Du duger som du är. Och jag hoppas att alla små flickor och pojkar i kostymer från Frost ska fortsätta känna sig lika magiska som prinsar och prinsessor även när de växer upp. Och inse att kraften, den har de inom sig själva.