Det slår aldrig fel. Jag älskar att starta dagen med transportlöpning, nu blir det oftast en gång i veckan, önskar fler. Men jag njuter av den dag jag får. Min kropp kan vara rejält seg när jag vaknar. Särskilt nu när det är ljust på kvällarna och jag är vaken betydligt längre än vanligt. När jag klär på mig känns benen som stockar och tankarna på att ställa in löprundan pockar på uppmärksamhet. Men så vet jag.
Transportlöpning. Underbart denna årstid!
Bara jag får i mig en kopp kaffe.
Bara jag pluggar in en podd i öronen.
Bara jag öppnar dörren.
Bara jag börjar.
Bara jag sätter en fot framför den andra. Igen och igen.
Bara fem minuter får passera.
Bara kroppen får komma igång.
Bara lungorna får andas syre.
Bara meter blir till kilometer på kilometer.
Då.
Då blir benen lättare.
Då blir stegen snabbare.
Då blir hållningen stoltare.
Då blir huvudet piggt.
Då kommer glädjen.
Då startar dagen.