En vecka och en dag kvar. New York Marathon är inom räckhåll. Idag peppar jag med att titta på gamla bilder, dessa är från förra sommaren när jag och Jane sprang New York Mini 10K, deras tjejmil. Jag älskar deras tjejmil, har sprungit det två gånger och upplägget passar mig fint. Starten går redan vid åtta på morgonen, innan staden kokar av värme då loppet är i början av juni, det är lagom med folk och vi springer genom vackra Central Park. Tyvärr blev inte förra loppet någon succé. Allt började bra, men en kombination av att gå ut för hårt inledningsvis samt intag av frukost lite för tätt inpå fick jag världens magknip. Ovanför i nedre högra hörnet ser ni mig springa och trycka på magen – detta var vid 8 km, ville inte riktigt bryta när det var så nära, men kunde knappt springa. Jag småjoggade och försökte göra mitt bästa för att andas och lugna magen. Jag tog mig i mål och sedan släppte smärtan, men så här har jag aldrig mått på ett lopp. Dock är det inte detta jag bär med mig från loppet, utan det är allt det andra: att få springa tillsammans med en fin vän, ha bra support längst vägen,  få springa i Central Park och starta dagen på ett alldeles fantastiskt sätt. Hoppas få uppleva New Yorks tjejmil igen.

Och om en vecka (och en dag) är det dags igen. Men denna gång är det inte sommarväder, även om jag håller tummarna för en krispig vacker höstdag, och det är drygt tre mil längre som vi ska springa. Det blir inte bara ett morgonträningspass utan en upplevelse som sträcker sig under stora delar av dagen. Och som jag längtar!

Foton: Robin Haglund