Först ut i årets satsning att testa nya recept och involvera familjen mer i middagsbesluten är igång. Först ut blev asiatisk sesamkyckling från boken Supermat för familjen. Här bjuder jag på receptet.
Vi äter väldigt mycket samma här hemma. Samma fem-sex måltider som vi varvar med gång på gång. Varför? Vi är inte bra på att planera vår mat och i affären stoppar vi i princip alltid ner samma varor. Dessutom är det smidigt att ge barnen maträtter vi vet att de äter. Å andra sidan, serverar vi inga nyheter lär de sig inte heller att våga smaka nytt … Någon som känner igen sig?
I år ska det i alla fall bli ändring på detta. Det är inget nyårslöfte, mer än önskan om att EN gång i veckan testa ett nytt recept. För att involvera familjen har vi bestämt att vi får välja varannan gång vad vi ska laga. Denna vecka valde jag, sedan är det i tur och ordning Charles, Tilde och Glenns tur.
För att begränsa oss något utgår vi först och främst från Jamie Olivers bok Supermat för familjen, senare under året kommer även andra kokböcker få fungera som inspiration.
Sesamkyckling och jordnötssås, asiatisk sallad och risnudlar
2 portioner
100 g risnudlar
2 skinnfria kycklingfiléer
jordnötsolja
4 salladslökar
½ kinakålhuvud
200 g sockerärtor
1 röd chilifrukt
2 lime
1 msk soja
1 msk jordnötssmör
2 msk naturell yoghurt
2 cm färsk ingefära
2 tsk sesamfrön
Koka nudlarna enligt förpackningen. Gnid in kycklingen i jordnötsoljan och salta och peppra. Stek i stekpanna (eller grillpanna om du har). Ansa grönsakerna och chilin. Dressa salladen med saften från 1 lime och sojan. Blanda jordnötssmör, yoghurt och saften från den andra limen i en skål. Skala och finriv ingefäran, blanda ner den i såsen och smaka av.
Servera nudlarna (jag tog på en skvätt sesamolja vilket var gott) med kyckling, sås och sallad. Toppa med sesamfröna.
Betyg: Jag och Glenn tyckte maten var toppen. Barnen åt mest av nudlarna och kycklingen – samt av cocktailtomater som jag ställde fram. Barnen var något ovana vid smaken av jordnöt, ingefära och sesam – smaker som jag älskar. Men det gäller att inte ge sig utan våga servera liknande smaker igen.