Stockholm marathon 2009.

Jag ville så gärna springa Stockholm marathon i år. Tyvärr insåg jag redan för ett par månader sedan att det inte skulle gå med min höft som gör ont varje gång jag har sprungit. Nu har jag tagit bort löpningen under några veckor samt kört på med min rehabövning för att det förhoppningsvis ska bli bättre och jag ska kunna springa lopp i slutet av sommaren. Ofta saknar man inte någonting förrän man inte kan göra det. Som jag längtar efter att få springa!!!

På lördag är det dags för årets mara. Vet inte om jag vill stå vid sidan av och kolla på löparna, känner så starkt att jag hade velat vara med och springa. Trots att jag vet hur kämpigt, ont och svettigt det är under tiden loppet pågår är min marathonupplevelse fortfarande mitt häftigaste träningstillfälle.

Ska du springa på lördag – eller inte – svara gärna på veckans fråga i högerkolumnen. Själv har jag inte bestämt mig om jag ska fly stan eller stå och heja fram de grymma löparna. Det är trots allt en folkfest, men jag vill så gärna vara en del av löparormen, inte stå vid sidan och titta på. Nu tror jag att jag packar träningsväskan och åker till Sats Hötorget för att bränna av lite frustration under kvällens cykelpass. Jag får vara glad att min höft i alla fall inte protesterar när jag cyklar.