Sista långpasset med två veckor kvar till New York Marathon levererade på alla sätt. Vädret var magiskt, tror aldrig jag har sett så många dim-bilder i mitt Instagram-flöde och min och Glenns löprunda ute på landet var inget undantag. Ett vitt täcke svepte om oss och jag är glad att vi ändå klädde oss färgglatt då det var älgjakt på gång och vi sprang förbi många jägare. Säkert inte alltför glada att vi kom och skrämde bort älgen … 

Förutom en magisk omgivning var jag otroligt pigg. Jag studsade fram och önskar att det är så här jag kommer känna på maraton. När vi kom tillbaka till huset efter 13 km vek Glenn av, själv tog jag ytterligare en sväng på fem kilometer och landade alltså på 18 km. 

Värsta bästa löppasset på alla sätt och vis. Och vilken kontrast det kommer bli, nu sprang jag med Glenn som enda sällskap mitt i naturen och om två veckor springer vi med 60 000 andra!