I min debattartikel tidigare i veckan skrev jag om att undvika hälsohets inför våra barn. Något jag däremot vill uppmuntra är rörelseglädje och väcka nyfikenheten för ett hälsosamt liv – utan hets.
Tack för alla reaktioner och reflektioner över mitt debattinlägg i veckan. Är glad över att många delar min syn – samtidigt som jag förfäras över en del exempel ni har bjudit på; om hur förskollärare tackat nej till bulle inför barnen på kanelbullens dag för att ”hon inte ville bli tjock”. Det är bara att tacka nej om man inte vill ha. Och en som skrev om 6-åringar som sa att de såg för tjocka ut i termobyxor! Ohhh, det ryser inom mig. Aldrig är det barnens fel, det är vi vuxna de får sitt beteende ifrån.
Men, nu över till något positivt. För mig är bästa sättet att ge mina barn hälsa och träning till en naturlig del av livet att dela mitt eget träningsintresse med barnen. Och att vi har roligt ihop när vi tränar, det råder det inga tvivel om. Om sedan barnen får en sund relation till träning när de växer upp, det återstår att se, men jag tror på min melodi och gör så gott jag kan som förälder.
När jag och Glenn skulle köra ett träningspass ihop ville barnen också vara med – och självklart fick de det, på sina villkor. Efter ett styrkepass i gymmet avslutade vi med några tempointervaller upp och ner mot vattnet. Vi sprang varannan gång och vissa varv sprang barnen med. Och de som inte sprang – de hejade friskt på. Vilken energi man får när barnen tar i från tårna och skriker ”heja mamma, heja mamma, heja mamma”. Det är rörelseglädje det!