Paris Breakfast Run var en 5 km lång morgonjogg med känsla av turistlöpning. Vi sprang förbi Louvren, längs Seine och avslutade vid Eiffeltornet. Hur härlig uppladdning som helst inför Paris Marathon dagen efter.
Efter en och en halv dag turistande i Paris där kroppen mest jobbade i långsamt promenadtempo mellan sevärdheter var det riktigt skönt att få ta ut stegen i mjuka löpsteg. Jag har längtat efter att få träna efter en rätt så stillasittande vecka med en lätt förkylning. Och jag känner mig tillräckligt frisk och stark för att starta i maran i morgon. Lite rinnande näsa, men inget halsont, ingen sjukdomskänsla i kroppen och ingen ”tjock” känsla i huvudet. Därför startar jag men med en snäll ambitionsnivå. Målet är att ta mig runt och att njuta av loppet. Hur lång tid det tar är totalt oväsentligt för mig i dagsläget. Särskilt efter formen sista veckan. Men nu över till morgonens löprunda – Paris Breakfast Run.
Paris Breakfast Run
Efter en minifrukost på rummet med yoghurt och en kaffe drog hela vårt gäng till starten av Paris Breakfast Run. Vi hade alla fått gröna T-shirts att springa i samt små svenska flaggor att vifta med. Innan start var det härlig stämning med alla grönklädda människor och en massa flaggor från världens alla hörn. Och stämningen höjdes ytterligare när startsignalen gick.
Jag och min kollega Kristina sprang tillsammans i lugnt skönt tempo. Vi stannade och fotade titt som tätt, och inne på Instagram Stories la jag upp flera videoklipp både under, och efter, loppet.
Det var magiskt vackert att få springa längs Seine samt att springa i närheten av Eiffeltornet. Fem kilometer gick rasande snabbt och efter målgång blev det croissant, banan och kaffe innan en långsam promenad på ett par kilometer tillbaka till hotellet.
Summa summarum var det ett härligt, lättsamt, lopp att genomföra dagen innan en mara. Fokus låg på att ta det långsamt, ja, det gick inte ens att springa snabbt. Min kollega David (som inte ska springa maran imorgon …) ville springa snabbt, men de som låg i täten fick order om att inte springa förbi tätbilen, som inte åkte särskilt snabbt. Halvvägs in i loppet fick alla stanna innan de började släppa fram löpare igen. Lite märkligt … men för oss som bara såg loppet som en jippogrej gjorde det inget, utom att vi undrade varför det tog stopp mitt i.
Det var också bra för mig att kicka igång kroppen med 5 km efter en rätt lugn vecka. Även om kroppen kändes lite lätt sliten på eftermiddagen … förhoppningsvis hjälper liniment på utvalda ställen, pastauppladdning och en god natts sömn för att jag ska vara pigg och stark imorgon!