Här har vi dem – morgondagens tennisstjärnor! Eller, det kan vi inte riktigt veta, och det är inte heller så viktigt. Jag är bara glad att Charles som precis ska slå till bollen i dagens tennisträning tycker det är roligt att röra på sig och än så länge influeras hans sportintresse av vad vi i familjen pysslar med. Således, spelar mamma tennis vill Charles spela tennis. Jag tror inte att det spelar någon egentlig roll vilken/vilka sporter barn sysslar med, bara de rör på sig, att de gör varierande övningar och att de har roligt. Vill de satsa hårdare på någon sport är det ett beslut som tas mycket längre fram i tiden, och bara att de är vana att röra kroppen, har koll på sin koordination och lär sig teknik kan de satsa på vad de vill.

Bara för att Tiger Woods började spela golf när han var två år betyder det inte att det var den låga åldern som var grunden till succén. Det är väldigt många parametrar som spelar in och faran med att börja för tidigt eller köra för hårt är att barnet tröttnar, skadar sig eller blir ensidigt tränad. Idrottandet ska ske på barnens villkor – och vi föräldrar, kom ihåg att vi är föräldrar i första hand, vår eventuella tränarroll kommer aldrig före den. Stötta och peppa, men visa att du lyssnar på barnet, barnets intressen och agera alltid efter barnets bästa.  För de allra flesta är idrott en fritidssyssla, inte ett leverne även om jag tror många föräldrar hoppas att just deras barn ska bli proffs, resa runt jorden och håva in pengar på stora turneringar och mästerskap. Det är klart att jag också vill det, men bara om det är det barnen vill satsa på. Att ha en mer realistisk syn på sportandet tror jag är viktigt. Sedan om det kommer en dag där det visar sig att det finns enorm talang och vilja och barnet/ungdomen vill satsa – kör(!) – men släpp inte skola och andra viktiga kunskaper och lärdomar med …