När jag var sjuk uppmuntrades jag till modellyrket. Här mådde jag riktigt dåligt.

Förra veckan läste jag artiklarna om att modellagenturer scoutar modeller utanför en ätstörningsklinik i Stockholm. Idag läste jag den här artikeln i DN om en tjej som var rejält sjuk och precis börjat sin behandling som samtidigt blev ”upptäckt” och fick jobb som modell. Jag blir så arg! Det är en galen värld vi lever i. Ikväll tas ämnet upp i SVT Debatt kl 22:00, då Miljöpartiet har tagit fram en motion kring BMI-gränser för modeller och det finns blandade åsikter kring det.

Jag fick själv frågan om jag var modell, fick erbjudanden samt uppmuntrande ord från folk som inte kände mig att jag borde bli modell när jag var sjuk. Skriver om det i Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild. Numera älskar jag att ha några trivselkilon på kroppen, jag vill inte leva ett liv där mat och träning måste kontrolleras hårt för att hålla en viss vikt. Jag är hälsosam och stark och mår bra av det.

Vi måste få sunda ideal. Fortsätter modetidningar och annonser att visa upp smala modeller kommer detta vara det vi och våra döttrar ser som normen. I DN-artikeln gillar jag Lisa Corneliusson, chefredaktör på tidningen Rodeo kommentar: ”Det är för lätt att luta sig tillbaka och skylla på andra. Små provstorlekar är bara en effekt av ett icke-ifrågasatt system. Mode handlar om nyskapande, har man ett plagg som är för litet får man väl hitta på ett plagg som passar. Det blir ju också ett sätt att ställa krav på varumärken. Om inte någon börjar ställa krav kommer inget att förändras.”

Min förhoppning är att fler varumärken ska göra större provstorlekar, anlita modeller med sund vikt och inspirera till ett hälsosamt samhälle där vi kan äta, träna och må bra med oss själva.

Livet är för kort för att vi ska gå omkring och må dåligt över hur vi ser ut och att hela tiden sträva efter en annan kropp än den vi har. Sträck på dig och var stolt över den du är – då är du som snyggast!

Idag mår jag bra både mentalt och fysiskt. Foto: Jane Haglund.