Nikes PR-byrå bjöd på mingel innan Midnattsloppet och efter att ha snackat löpning gick vi gemensamt till startfållan där jag blev glad att se min pappa som kommit för att heja.

”Just idag är jag stark” stod det över startområdet på en stor banderoll. Och jag kände mig stark när jag sprang Midnattsloppet i den långa gröna ormen som rymde allt från gröngölingar till hulken. Kroppen var pigg och jag njöt av löpningen trots att det var tufft. Banan var som vanligt utmanande med många backar, backar där jag kände mig självsäker efter alla backintervaller i sommar. Jag tycker de hade lyckats ännu bättre än vanligt med olika belysningar, underhållning och överraskningar längst vägen. Allt sådant gör löpningen extra härlig – för att inte nämna den härliga utsikten över Stockholm på ett par partier av banan och den fantastiska publiken som hejar.

Som vanligt när jag kommer in på upploppet tror jag målet är närmare än vad det är. Spurten känns bra till en början men ett par hundra meter till mål vänder det sig nästan i magen. Men i mål tog jag mig, tyvärr tror jag inte tiden blev så bra som jag hade hoppats. Trodde jag sprang snabbare än vad jag gjorde idag. Tyvärr verkar inte min tid ha registrerats trots chippet på skon, väldigt irriterande, och jag hade inte tidtagning i telefon.

Nåväl, med några timmars perspektiv är jag nöjd. Kul att känna sig stark även om jag inte fick något resultat. Älskar Midnattsloppet, en riktig folkfest!