Rödmosig efter löprundan.

Jag sprang samma sträcka som i onsdags, men idag kändes det tyngre. Vet inte om det var för att det var färre applåder från Facebook eller om min kropp bara var segare. Säkert en kombination av båda. För mentalt var jag löpsugen och jag blev peppad när jag sprang och tänkte tillbaka på hur underbart det var att springa marathon och hur härligt jag kommer att uppleva det i sommar. Jag kommer aldrig att glömma gåshuden när jag sprang mot Stadion, tårarna jag hade i ögonen och hur otroligt stolt jag var över min prestation. Det är fortfarande min fysiskt häftigaste träningsögonblick!