Jag funderade lite över min egen träning och mina träningsmål i samband med morgonens cykelklass på SATS Zenit. Jag rekommenderar ofta andra att sätta mål med sin träning, men jag gör det sällan själv. Eller, jo, jag sätter en form av mål. Men inte alltid tidsbestämda, mätbara mål. Istället har jag exempelvis som mål nu att komma i form efter graviditeten och hitta tillbaka till en stark uthållig fungerande kropp. Ganska luddigt. Jag har inte satt något datum på när detta ska ha skett, däremot känner jag i min kropp att jag är på väg åt rätt håll. Kanske kommer jag till sommaren att sätta mer specifika mål som att springa en mil på en viss tid eller klara av att göra X antal armhävningar. Men ett mål behöver vara lockande, något man själv vill tillräckligt mycket. Först då blir det roligt och man lägger ner kraften som krävs utan att vara oärlig mot sig själv och göra något man egentligen inte vill. Och just nu gillar jag att ”bara” komma tillbaka efter graviditeten. Det är absolut tillräckligt. Allt annat känns stressande. Det gäller att ta en sak i taget. Jag har så mycket annat roligt i mitt liv och ett vardagspussel som ska gå ihop. Träningen är endast en pusselbit.

Träning ska vara lustfyllt och ge energi. Och det känner jag att träningen ger mig – jag blir allt starkare för varje vecka.