Mina tankar och energinivåer pendlar som en berg-och-dal-bana en veckan innan Paris Marathon. Häng med in i min värld.

Underbart att bara få ta dagen som den kommer under påsken!

Som jag har kopplat av i påsk! Ni som följer min Instagram Stories kanske tycker jag har rört på mig en hel del, för visst har det blivit rörelseglädje. Men jag har varvat det med att ligga i soffan och bläddra i en tidning, sitta i solen (med jacka och mössa!) men med en kopp kaffe i handen, träffat släkt och vänner, promenerat långsamt med sonen på Pokémon-jakt, tagit tupplurar mitt på dagen, sorterat böcker i min bokhylla och spelat spel. Jag har haft datorn igång några gånger, men jag har knappt rört mina jobbuppdrag, även om några texter, bilder och filmer har producerats … i stort sett har jag gjort det som fallit mig in. Det som min kropp har sagt till om. För min energi har varit rätt låg. Jag har varit rätt trött efter många långa jobbveckor. Nu inför påsken var det som att luften gick ur mig. Och jag tror mig veta varför. Den laddar inför nästa helg. Jag är övertygad om att jag kommer bubbla av energi i Paris och flera gånger om dagen märker jag hur mina tankar driver iväg till mitt stundande maraton. Jag älskar detta! Pirret innan! Förväntningarna! Uppladdningen! Det fascinerar mig hur något man vet kommer att vara så extremt jobbigt, segt och tungt samtidigt är något man längtar efter. Tror att man måste ha genomfört en mara för att förstå. Lite som att föda barn. Det är svårt att beskriva, det är något som behöver upplevas. Och ur det där urtuffa, det sjukt jobbiga, de delar av loppet när hela sinnet skriker åt en att sluta för att man är uttråkad, trött och orkeslös, det är strax därefter som det blir magiskt. När målet närmar sig. Det där man har slitit så hårt för kommer inom räckhåll. När känslan av seger infinner sig. När man känner sig oövervinnerlig. När man vill skrika ut sin glädje till hela världen. När man har bevisat för sig själv att man är starkare än vad man trodde innan. När man klyver mållinjen och faktiskt vill göra om allt igen. Om än inte på samma dag …

Jag tror på varierad träning. Min tennis och min maratonsatsning är två motsatser. Men det gör att jag behåller glädjen i båda!