Jag ska springa Ultravasan 45. Helt galet? I förrgår fanns inte ens tanken på att springa ett ultralopp. Nu är jag supertaggad!
Ibland går det fort när det känns rätt. Nu är min nästa utmaning antagen. Alltså, den som kommer efter Paris Marathon. För den utmaningen ska jag klara av först … men det gäller ju samtidigt att blicka framåt. Jag har de senaste veckorna funderat, googlat och jämfört olika maror runt om i världen. Jag har hittat flera som jag gärna springer. Men de ska ligga rätt i tid och jag vill just nu inte heller resa så långt för att springa. Det vore fantastiskt roligt att springa ASICS Stockholm Marathon igen, men eftersom jag jobbar på det loppet går det tyvärr inte … då får jag leta efter andra utmaningar. Jag valde till slut mellan Reykjavik Marathon och Stavanger Marathon. Men så fick jag den oväntade frågan av min kollega Kristina igår om att springa Ultravasan 45. Och från att inte ens ha funderat på det loppet blev det snabbt en självklarhet. Klart att jag vill springa i skogen. Klart att jag orkar springa längre än ett maraton. Klart att jag vill stanna i Sverige och köra lopp. Jag slipper flyga och tidsmässigt blev det en fantastisk utmaning att satsa på i sommar.
Ultravasan 45 efter Paris Marathon
Så efter Paris Marathon blir det alltså Ultravasan 45, sista halvan av Vasaloppsspåret. En lång sträcka. Längre än jag någonsin har sprungit. Samtidigt tycker en del i mig att det är fånigt att ”bara” köra halva när det faktiskt finns 90-kilometer att springa också … men nej, för två dagar sedan trodde jag inte ens att jag någon gång skulle springa ett ultralopp och nu har jag redan anmält mig. Och 45 km räcker gott och väl för mig denna gång. Det gäller att trappa upp successivt. Men man ska aldrig säga aldrig. Trodde aldrig att jag skulle springa ett maraton heller en gång i tiden. Och nu har jag genomfört fem, snart mitt sjätte, och fler kommer! Har ögonen på ett lopp i november … så kanske blir det en bokning dit tillsammans med min make.