Helsingborg Marathon bjöd på personbästa (!), nya insikter och makalös sightseeing. Lite som ett New York Marathon i miniformat. Härligt på sitt unika sätt. Men vi tar det från början. … Läs mer

Helsingborg Marathon bjöd på personbästa (!), nya insikter och makalös sightseeing. Lite som ett New York Marathon i miniformat. Härligt på sitt unika sätt. Men vi tar det från början. Här är min racerapport!

Överlycklig över att möta mitt supportergäng för första gången efter drygt 2 mil.

Pigg efter 200 meters löpning.

Jag var pigg, taggad till tusen och förväntansfull innan startsignalen gick klockan 10:00 lördagen 3 september 2016. Första milen söderut, ner mot vackra pittoreska Råå flöt på. Vägen var inte den roligaste att springa, det var flackt och vi sprang bara rakt fram längst en väg. Då var det bra att kroppen hade kraft, det var enkelt att springa på. Bara att göra. Jag visste att vackrare vyer väntade.

Helsingborg Marathon 2016

Nere i Råå njöt jag av att titta på fina hus och de söta båtarna i hamnen. Sedan började en slingrande bana tillbaka mot Helsingborg. Första milen sprang jag snabbare än beräknat, men tänkte att det håller så länge det håller. Hade inte någon plan vilken hastighet jag skulle hålla, även om jag slängde ett öga på TomTom-klockan till och från lät jag varje kilometer komma och bli som den ville. Även andra milen var för mig hyfsat snabb. (En utmaning för mig blir att våga trycka på mer när jag springer kortare lopp. Nu sprang jag milen på samma tid som jag springer ett millopp, och jag sprang halvmaran endast en minut långsammare än jag sprang Women’s Health halvmaraton i våras. Får bli mer intervaller och fartträning i vinter för att lära mig springa med högre hastighet.)

Efter två mil var vi åter inne i Helsingborg. Här började det också bli segt. Trots att jag drack rikligt vid vätskekontrollerna var jag törstig, och det är inte kul att springa och längta efter vatten. Dessutom bidrog det till att vaderna nästan började krampa. Det är dumt att slarva med vätska när man springer långt, redan vid några få procents vätskeförlust minskar prestationsförmågan. De två sista milen sprang jag med krampkänningar i vaderna, det var det enda som gjorde ont i övrigt mådde kroppen toppen. Jag fyllde på med nötter, en halv banan, lite sportdryck och några energigodisar längst med vägen och jag unnade mig några meters promenerade vid vätskekontrollerna. Men vad jag än gjorde kunde jag inte komma ifatt vätskeförlusten jag fick under Helsingborg Marathon. Lärdom till nästa långlopp – spring med vätskebälte och drick redan från första vätskekontrollen.

Pepp från Glenn – ikväll tröja från New York Marathon dagen till ära.

Vid tre mil började det ta stopp. Man brukar säga att det är här ett maraton börjar, och jag är beredd att hålla med. Jag sprang och gick om vartannat. Varje kilometer var en seger. Mitt huvud var inte riktigt med, när det var några kilometer kvar fick jag för mig att vi skulle springa 41 kilometer, så jag började räkna ner till det och glömde helt bort den sista kilometern … men det kanske bara var huvudet som ville ge mig kraft att orka, för när jag kom på att ett maraton är dryga 42 kilometer var det inte alls långt kvar. Det var bara att njuta av den bästa delen av banan. Sträckan vid vattnet mot mål.

SIsta raksträckan. Mina supportrar Björn och Fiona står och hejar.

Och när målet närmade sig. Vilken känsla! Jag ökade tempot sista 200 metrarna och med några meter kvar till mål drog jag upp armarna i luften och kände mig som en vinnare när jag korsade mållinjen på 4:06:22, nästan exakt en minut snabbare än mitt resultat på Stockholm Marathon förra året – så personbästa! Det är jag väldigt nöjd med.

This is my fight song! Kolla in videoklippet från loppet på min Instagram.

The winner takes it all

Det bästa av allt. Jag mådde toppen efter Helsingborg Marathon. De två senaste marorna jag har sprungit har jag mått illa och knappt kunnat äta efteråt. Nu var jag bara glad, visst var jag stel när jag suttit stilla en stund, men i övrigt inga problem. Jag kunde promenera utan problem, jag kunde äta och jag orkade vara vaken ända till kvällen. Natten efter loppet däremot – inte roligt. Jag som nästan aldrig har sömnproblem vaknade konstant, låg och slängde mig i sängen och kom inte till ro. Tror kroppen var fullt upptagen med att återhämta sig och jag kände träningen i kroppen. Har generellt svårt att somna om jag tränar på kvällen, och det var den känslan jag hade nu men några gånger värre. Men, det är helt okej. Är tacksam att kroppen mår bra i övrigt och att löparsuget finns kvar. Jag riktigt längtar efter nästa löppass! Det får dock dröja några dagar … även om jag mentalt vill springa mår kroppen bra av vila efter en sådan här utmaning. Lugna promenader på golfbanan tror jag dock den mår bra av. Då hålls blodcirkulationen igång men på en snäll nivå.

Mitt mål var att må bra under och efter Helsingborg Marathon – och jag nådde mitt mål. Visst är det fruktansvärt jobbigt vissa partier och hjärnan försöker konstant få mig att bryta. Men när man övervinner det. Den känslan! Att vara starkare än vad man tror. Och när jag ser bilderna från loppet, ser glädjen i mina ögon och kroppen som steg för steg tar sig framåt – då blir jag lycklig. Ett maraton är en upplevelse jag bär med mig länge. Den ger lust och energi och MERSMAK.

Nu har jag sprungit fyra maraton. Näst på tur – London Marathon 2017!

Vinnare! I alla fall i mitt eget lopp. Ett maraton handlar för de flesta om att tävla mot sig själv.