Min bror stod vid Kungsträdgården och peppade och plåtade.

Det blev ett halvmarathon för mig. Hälftenmetoden som ProViva kallar det. Visst hade jag väldigt gärna gått i mål och fått fin medalj och en känsla av att jag klarade det. Men jag är nöjd och stolt över den insats jag gjorde. Det bästa är att lyssna på förnuftet och kroppen och det gjorde jag.

Första milen gick bra. Väldigt bra. Jag som skulle ta det lugnt blev alldeles paff när min 10 km-tid stod på 56:36. Det är runt den tiden jag har sprungit en mil åt gången nu under våren. Bra indikation på att det är dags för mig att våga springa fortare när jag springer kortare distanser. Jag får börja prioritera intervaller så jag går ifrån mitt bekväma 5:40-tempo som jag trivs bra i.

Men runt femton kilometer tog det emot. Jag bestämde mig för att försöka springa till Stadion och därifrån gå en stund. Jag varvade gång och löpning en stund, men kände obehag i nedre delen av magen samt väldigt trötta muskler i baksida lår och vader. Musklerna hade jag kunnat fortsätta pressa, men jag var osäker på vad det var för smärta i magen som började ge sig till känna allt mer. Jag tog en tur till bajamajan då jag fortfarande var inställd på att springa vidare. Men när jag började springa igen tyckte jag inte att det var värt det, kände lite runt bäcken och eftersom jag hade foglossning under graviditeten ville jag inte få problem med det igen.

Direkt efter det att jag gått av banan.

Jag vill ha en kropp som fortfarande kan och vill springa i sommar och det är inte värt att springa i mål till vilket pris som helst. Så strax efter 21,1 km gick jag till sjukvårdstältet och pratade lite med dem samt valde att bryta.

Idag har jag ondare i kroppen än vad jag hade 2009 när jag sprang hela sträckan, men då hade jag också tränat mer inför loppet. Med tanke på hur kroppen mår idag är jag väldigt glad att jag bröt loppet. Nu tror jag att jag kommer återhämta mig på några dagar och jag ser fram emot nästa starka löparinsats! Funderar på att anmäla mig till halvmaran i höst – den härliga folkfesten ger mersmak, och halvmaran kommer jag hinna träna mer till i sommar och vara bättre rustad för.