Efter loppet.

Jag och Mirjam joggade till Hagaparken som uppvärmning. Väl där möttes vi av ett stort fält laddade löpare redo för Parloppet. Det var betydligt mer folk än vad jag trodde att det skulle vara och det peppade mig. Efter en sista tur till bajamajan så var det dags för start. Jag sprang åt ena hållet, Mirjam åt andra.

Starten var helt värdelös. Det var så trångt att man fick småjogga, sedan kom vi fram till en av grindarna in mot Hagaparken och där blev det värsta korvstoppningen så att man fick gå igenom. Efter det försökte jag sicksacka bäst jag kunde utan att springa in i någon annan.

Först efter ett par kilometer fick jag upp en hyfsad fart, men det märktes att jag inte är van att springa kort och snabbt. Till skillnad från maran där jag blev som tröttast i kroppen så blev jag här tröttast konditionsmässigt då jag låg på en relativt hög ansträngningsnivå.

Målgången var också lite lurig. Jag trodde att jag såg målet och började spurta, men det visade sig att det var startfållan för det gäng som sprang emot mig, och det var ett par hundra meter kvar. Så det var bara att försöka ladda om för att kuta in i mål.

I målfållan så kom bloggläsaren Katrin fram till mig. (Kul att du kom fram och hälsade!). Hon hade tydligen tagit rygg på mig. Jag uppskattar alltid när läsare kommer fram och säger hej. Det är så roligt att träffa er som läser min blogg men som jag inte vet vilka ni är.

Jag blev inte så nöjd med min tid 25:51. Jag vet att jag kan springa snabbare än så, men jag kände inte riktigt att förutsättningarna var de bästa igår. Men nu laddar jag om för att i sommar satsa på att jobba upp min fart. Till hösten hoppas jag på att springa snabbare på milen.