Det kan blir lite ensamt i bloggen ibland, men nu får jag sällskap av min man. Ja, ibland i alla fall. Han kommer att dyka upp lite nu och då och ge sin syn på träning och vår gemensamma satsning mot först Stockholm marathon och därefter New York marathon. Säg hej till Glenn!

Hej Bloggen, eller hur man nu börjar ett inlägg. Tereses man här i ett första gästinlägg i den nya bloggen. Nu är jag inte helt ny, varken förekommande i den här bloggen eller mitt eget bloggande. Jag fick ju göra ett gästspel bara för några månader sen när jag skrev om min upplevelse kring halvmaran. En upplevelse som bara kan beskrivas i två ord, plåga och mersmak. För även om halvmaran var det värsta jag gjort så gav det ändå mersmak och jag ser fram emot framtida Marathon med skräckblandad förtjusning.

Jag är nu tillbaka och kommer med oregelbundenhet skjuta in små gästinlägg om hur det är att leva med min fru Terese, här finns det risk för kraftig censurs á la Nord Korea eftersom det är hon som måste hjälpa mig med inläggen. Tydligen är man ”godkänd” för att ta hand om våra barn men inte betrodd med inloggningsuppgifter till bloggen, bara en sån sak. Men ni kommer även få följa mina förberedelser inför de två stora målen i år, Stockholm- och New York Marathon.

Tack för att du läst och på återseende.