Några minuter gammal.

För exakt ett år sedan förändrades mitt liv totalt. Efter ett marathonpass (fast med bättre tid än vad jag trodde) på BB kom den sötaste, mjukaste, skrynkligaste, fantastiska lilla varelse jag någonsin sett skrikandes upp till mitt bröst för första gången. Jag blev förälskad på ett ögonblick, och allt eftersom dagar, veckor och månader har passerat har han fyllt mitt hjärta med så mycket kärlek att jag inte kan tänka mig att leva utan detta. Idag fyller min fina Charles ett år och han är inte längre min lilla bebis. Han är numera min lilla pojke som tultar fram på vingliga ben, vinkar till alla han ser, tjuter av skratt när jag busar med honom och som får alla bekymmer att försvinna när han ler mot mig.

Tack för att du finns Charles. Jag och pappa älskar dig.

Charles första tårta fick han redan i lördags.

Klart att han ska få kladda lite på sin tårta ...

... och äta själv!