Jag lovade receptet på knäckig äppelpaj, den magiskt goda pajen som jag lagade förra helgen till fika. Till och med barnen som annars inte brukar gilla paj, älskade den. Charles tog tre portioner. Så äppelpajen fick högsta betyg. Gjorde till och med en ny form dagen efter som jag har fryst in. Perfekt inför en vintrig fika framför öppna spisen.
Knäckig äppelpaj till fika.
Godast är såklart att göra det på svenska äpplen, har du inga frukter i din egen trädgård är ett tips att höra dig för hos grannar eller ta en promenad i ett villakvarter. Just nu är det många som ställer ut korgar med frukt vid grinden för andra att äta.
Så gott med knäckig äppelpaj.
Knäckig äppelpaj
150 g smör
½ dl grädde
½ dl ljus sirap
1 dl rårörssocker
1 nypa flingsalt
2-3 dl havregryn
1-2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
6-7 medelstora äpplen
Mums!
Gör så här: Sätt ugnen på 200 grader. Dela alla äpplen och skiva den i likadana storlekar så att de blir klara samtidigt. Lägg i en form. Smält smöret och ha i grädde, sirap och socker. I med havregryn, vetemjöl, flingsalt och bakpulver. Fördela smeten över äpplena och sätt in i ugnen i cirka 20-25 minuter tills det har blivit en knäckig yta. Servera med vaniljglass, vaniljsås eller grädde.
Hur får vi ihop vardagspusslet med jobb, skola, middagsfix, sociala medier, egen träning, barnens träning, annans träning … Ett par veckor in på höstterminen hjälps vi åt att lägga ett hälsosamt pussel. Och så ser vi till att #bekämpastillasittandet med vår poddsponsor Stadium. #rörelseglädjepodden finns där poddar finns (som Acast och Itunes).
NYTT PODDAVSNITT: #13 Vardagspussel, skolstart och #bekämpastillasittandet – med Anna Lissjanis och Terese Alvén.
Härliga hösten! Visst älskar man den? Jag gör i alla fall det, även om det kanske ibland gasas på i allt för hög hastighet för att man faktiskt ska hinna njuta. Podden Rörelseglädje släpps varannan onsdag i höst. Visst hade det varit roligt att podda varje vecka, men med allt annat som pågår i mitt och min härliga poddpartner Anna Lissjanis liv har vi medvetet valt ett intervall som för oss är peppande, inte stressande.
Härligt att träna tillsammans efter poddandet. Här i kläder från SOC/Stadium och redskap från aktivitetsväskan #bekämpastillasittandet.
#13 Vardagspussel, skolstart och #bekämpastillasittandet
I detta avsnitt av Rörelseglädjepodden har vi en inspirerande poddpartner – Stadium. Stadium har lagom till skolstarten lanserat en kampanj som syftar till att aktivera Sveriges barn och föräldrar. Hur bra som helst säger vi! Med initiativet #bekämpastillasittandet vill Stadium inspirera både vuxna och barn till ett aktivt liv samt erbjuda en aktivitetsväska till landets alla förstaklassare. Stadium har redan med hjälp av sina kunder samlat in medel så att alla lågstadieklasser i Sverige kan hämta ut en väska gratis, vilka börjar delas ut denna vecka.
En SIFO-undersökning gjord av Stadium visar att 9 av 10 tycker att barn rör på sig för lite och då skolan är en plats där de spenderar många timmar är det också toppen att erbjuda möjlighet till rörelse genom prylar som bollar och hopprep som får igång barnen även utanför idrottslektionen.
Vill du bidra till en god sak, följ gärna Stadiums uppmaning på Instagram:
1.Ta en bild med lek, sport eller någon form av fysisk aktivitet.
2. Motivera varför aktivitet är viktigt (”därför väljer jag att #bekämpastillasittandet”).
3. Utmana vänner att göra detsamma.
4. Posta inlägget och lägg sedan bort telefonen!
Vi älskar att träna tillsammans – här springer vi i kläder från SOC/Stadium. #bekämpastillasittandet
Det är äppelsäsong! I helgen lagade jag både knäckig äppelpaj (recept kommer inom kort) och äppelmos med svenska äpplen (recept nedan) från trädgården. Så lyxigt på morgongröten!
Äpplen direkt från trädgården.
Vi har tre olika äppelträd på tomten. Eftersom detta är första året i huset har vi inte koll på hur allt smakar eller när allt är ätklart. Vi testar oss fram med nyfikenhet. Alla tre träd dignar av frukt, men en sort verkar vara höstäpplen och mognar senare. Två träd, har ingen aning om vad det är för sorter …, har frukter som är goda nu.
Vi har tre olika äppelträd, valde frukt från två olika, den sista mognar nog senare i höst.
Äppelmos
6-8 äpplen
1 dl vatten
strösocker efter smak
två duttar vaniljpulver
Gör så här: skala äpplena om du vill, jag använder skalet när jag gör mos, så det fick sitta kvar. Skiva och dela äpplet i mindre bitar. Koka upp med vattnet i cirka 10 minuter. Mosa med en potatisstöt. På med vaniljsocker och valfri mängd socker, jag tog ett par matskedar, tycker om att ha kvar det syrliga i äpplena. Häll upp på rengjorda glasburkar. Ät inom kort på gröten (eller frys in i plastpåse om du vill spara moset).
En rejäl klick äppelmos på morgonens grötfrukost. Serverat med osötad rostad mandelmjölk – min favorit.
Så god frukost att starta veckan med – havregrynsgröt med chiafrön och valnötter i. En rejäl klick äppelmos och kall osötad rostad mandelmjölk. Mums!
Jag har mått som en prinsessa i kropp och sinne senaste veckan, hög på endorfiner efter mitt ultralopp. När jag födde Charles blev jag helt hög på känslan och kände ”jag är född för att föda barn”. Liknande kände jag nu – ”jag är född att springa och mysa långa sträckor”. Älskar hur allt tufft som pågick under själva loppet bara försvinner ur mitt medvetande och allt jag minns är hur fantastiskt jag mår, och mådde.
Transportspring till jobbet, här kändes kroppen något seg så jag bestämde mig för att bromsa till helgen.
Träningssummering v 34
Mån – cykel 45 (check)
Tis – lugn morgonjogg 5 km (check)
Ons – löparcoach ihop med Charlotta Fougberg (check)
Tors – transportspringa till jobbet (check)
Fre – cykel 45, tennis (check och check)
Lör – morgonjogg(nix, valde att promenera och vila)
Sön – vilodag (check)
Känsla: Träningsmotivationen har varit superhög, kroppen behöver dock vila, men jag har haft svårt att bromsa … dock valde jag att sänka ambitionen ordentligt till helgen, lördag och söndag fick bli vilodagar med endast ett par kortare promenadinslag.
Träningsplanering v 35
Mån – cykel 45
Tis – transportspringa till jobbet
Ons – intervaller
Tors – tennis x 2
Fre – cykel 45, tennis
Lör – Tjejmilen
Sön – vilodag
Löpning ihop med Charlotta Fougberg på en träningsträff inför Tjejmilen.
Snabba träningspass är min bästa quick fix för att få upp humöret. En skön morgonjogg, det är toppen för att sätta tonen för dagen!
Morgonjogg i krispig morgonluft.
Jag har alltid varit en morgonperson. Är som mest alert, kreativ och effektiv under dygnets första timmar. Men jag hade lättare för att kliva upp supertidigt innan jag blev mamma. Kanske för att jag då också bestämde själv när jag kunde gå och lägga mig samt sov lugnare hela natten. Numera sover mina barn rätt bra, till och från kommer någon in i sovrummet på natten, men vanligtvis sover de i sina egna sängar hela natten. Jag vaknar oftast runt sextiden, och vad passar bättre då än att dricka dagens godaste kopp kaffe, dra på mig träningskläder och ge mig ut på en sväng?
För några år sedan tränade jag nästan alltid morgontid, numera delar jag upp mina pass, vissa sker på morgonen, något annat på lunchen och ett enstaka (tennisträning!) blir på kvällen. När jag får lyxen att starta dagen med en lugn morgonjogg på 5 km i krispig höstluft. MAGISKT! Snacka om att det sätter tonen för dagen.
Att dra på sig träningskläderna och köra ett kortare pass. Det är verkligen mitt bästa quick fix för att få upp humöret och komma i balans. Även om det kan vara segt att komma iväg, när man väl har startat då är det bara att ta ett steg i taget, snart är man inne i den sköna träningskänslan.
Snacka om att avsluta denna vecka fylld av endorfiner. Så magiskt att ha genomfört mitt första ultralopp. Nu kommer utmaningen, att låta kroppen ta det hyfsat lugnt trots en rätt späckad kalender och trots att viljan att träna är hög. Vet att kroppen behöver dra ner lite på tempot några dagar.
Mysigt familjefys blir det varje dag, allt från 3 minuters dans till en längre stunds aktivitet.
Träningssummering v 33
Mån – cykel 45 (check)
Tis – transportspringa till jobbet (check)
Ons – vilodag eller lugn och kort morgonjogg beroende på dagsform (check för vilodag)
Tors – cykel 45 (check)
Fre – cykel 45, tennis (check och check)
Lör – Ultravasan 45! (CHECK!)
Sön – vilodag! (check)
Känsla: höll igen lite på intensiteten under veckan trots antalet träningspass, och formen var på topp när det gällde. Tjoho!
Träningsplanering v 34
Mån – cykel 45
Tis – lugn morgonjogg 5 km
Ons – löparcoach
Tors – transportspringa till jobbet
Fre – cykel 45, tennis
Lör – morgonjogg
Sön – vilodag
Wow! Jag har sprungit mitt första ultralopp. Det är sjukt häftigt hur kroppen orkar mer än vad jag tror. Och att jag fick mersmak, det trodde jag inte … men vi tar det från början, här är min lopprapport från Ultravasan 45.
Efter en natt på Mora Hotell & Spa med hyfsat okej sömn, det var en hel del jobbiga drömmar inför min utmaning så vaknade jag ändå utvilad vid halv sex. Kollade på klockan och reflekterade hur märkligt det kändes att de som sprang Ultravasan 90 redan var igång ute i spåren. Själv hade jag ju flera timmar till start. Jag och Glenn gick ner till frukostmatsalen där det fanns exemplariskt god frukost med allt från apelsiner att pressa själv till juice, gott bröd, krämig äggröra och supergoda plättar. Bra uppladdning. Fick även i mig ett glas Resorb och hann krama och hälsa på en springande granne som också skulle springa loppet. Stämningen vid frukosten var uppsluppen, började småprata med andra sköna människor som skulle springa vid buffén och det fanns gott om förväntan i luften.
Dubbelkollar att allt är med i ryggsäcken.
Jag har sprungit i mina Craft-skor senaste veckorna, de var perfekta för min sträcka.
Väl påplåstrad på fötterna med skoskavsplåster på mina känsliga ställen och en extra koll av ryggsäcken från Salomon jag skulle springa med för att se att allt var med bilade vi till starten i Oxberg. I strålande sol njöt vi av timmen som var kvar till start, ett par besök på bajamajorna för att stilla nervositeten och sedan var det plötsligt dags att springa.
Solig start i Oxberg!
Oxberg – Oxberg 17 km
Jag tyckte om att det var så tydliga delsträckor, det gjorde att utmaningen kändes mer greppbar, det var ”bara” att ta sikte på nästa stora mat-/vätskekontroll, och vid varje kilometerskylt fanns dels en nedräkning till kontrollen och dels hur många kilometer som var kvar till målet i Mora. Jag räknade bara ner till nästa kontroll till en början, det andra kändes alldeles för långt fram. Första sträckan var som en stor loop runt Oxberg, så vi sprang 17 km och sedan kom vi tillbaka till startområdet igen. Underlaget här var varierande, men kroppen kändes stark och det var enbart när vi sprang på stig i lite tuffare teknisk terräng som jag verkligen kände mig som en asfaltslöpare. Här fick jag gå till och från, var för rädd att ramla över alla rötter och det lite svampiga underlaget. Tänkte inte stuka någon fot. Bättre att springa på ett sätt som jag känner mig säker i, och vips så var jag tillbaka i Oxberg med den sköna känslan att den längsta delsträckan var avklarad.
Oxberg – Hökberg 9 km
Efter en toapaus, lite energi i form blåbärssoppa och GT-tabletter samt en kort pratstund med Glenn sprang jag vidare. Kilometer för kilometer flöt på. Jag gick i de flesta uppförsbackar och sprang i övrigt. Jag började bli lite uttråkad av tystnaden, tjuvlyssnade lite på andra samtal som pågick runt omkring, men saknade att min kompis Kristina tyvärr hoppade av att springa ett par veckor innan loppet. Vore härligt med sällskap. Bestämde mig att plocka fram mina hörlurar vid nästa kontroll och såg riktigt fram emot att komma till Hökberg.
Hökberg – Eldris 10 km
I Hökberg fanns värsta buffébordet med allt från pannkakor till chips, godis och olika sorters dryck. Jag valde en vetebulle, blåbärssoppa och några chips. Glenn hjälpte mig att få fram hörlurarna från väskan och efter att ha pluggat in mina BackBeat FIT 305 i öronen fick jag ny kraft. I alla fall en stund. För det började gå allt trögare. Springvägen var skön och hyfsat lättsprungen, bra skogsväg och vacker miljö runt omkring. Men mitt tuffande tempo blev allt trögare. Glenn stod överraskande i skogen en liten bit från Hökberg och jag sa att nu började det ta emot. Det var runt 15 km kvar till målet och den skrämmande tanken om att jag var på väg in i väggen svepte genom huvudet.
Springa, gå, springa, gå.
Jag sänkte tempot lite, började promenera kortare sträckor även när det inte var uppförsbackar, men efter en stund, då var det som att kraften kom tillbaka. Visst var kroppen fortfarande seg och trött, men jag visste ju att det fanns mer att ge.
Eldris – Mora 9 km
Vid denna kontroll fick man inte åka in med bil, så jag visste att Glenn skulle möta mig först vid mål. Jag gjorde ytterligare ett toabesök, fyllde på med sportdryck, vatten och en halv vetebulle. Nu var det ju mindre än en mil till mål, vilket kändes helt magiskt. Hade jag verkligen redan kommit så här långt? Jag nötte på, kändes som att jag sprang i sirap, men när jag kikade på klockan höll jag ändå typ samma springtempo som mina vanliga rundor hemma. Det var bara att känslan i kroppen var annorlunda. Varje kilometer kändes betydligt längre, men jag höll modet uppe. Jag var stel, särskilt på baksidan av kroppen och jag var lite öm här och där, men kroppen mådde bra. Jag hade inte ont någonstans och allt fungerade.
Några kilometer kvar till mål, jag lyssnar på musik och håller humöret uppe.
Och så närmade sig Mora! När det var 2 km kvar drog jag upp tempot tillsammans med en annan tjej. Vi sprang förbi ett äldre par som nötte på i spåret, de hojtade ”bra jobbat tjejer” och jag ropade flåsande: ”Tack … detsamma”. Var tvungen att pausa innan jag orkade säga båda orden. Jag drog ur snäckorna från öronen för att få höra publikens jubel in på målsträckan. Och målgången var magisk. Jag skrattade till av glädje innan jag började spurta. Flåset blev snabbt extremt hårt och ljudligt och jag fick sådan kraft av publiken som hejade fram mig till målgång. Hann bli illamående mitt i spurten men vägrade ge mig, och när jag drog armarna mot himlen och korsade mållinjen var det enbart lycka jag kände. Så nöjd! Och tiden? Jag landade i mål på 4:57:45, helt galet! Jag sprang med ett genomförandemål och trodde att jag skulle fixa sträckan på runt 5:30-6:00 timmar. Nu njöt jag av min resa, tog det lugnt i kontrollerna, gick på toa två gånger bara för att småkissa och kom i mål under 5 timmar. Och jag är så sugen på att springa mer!
I mååååååål!
Eftersnack
Det är morgonen efter mitt ultra, jag somnade vid halv nio igår kväll, vaknade vid halv tolv med rejäl huvudvärk och lätt illamående. Men efter att ha gått upp och tagit två alvedon somnade jag om och när jag vaknade pigg vid halv sex mådde jag toppen. Kroppen är såklart lätt stel, särskilt i vänster fotled, men jag är pigg och känner att kroppen höll och mår bra. Vilket är mitt mål med alla lopp, att jag ska må bra dagen efter och vara springsugen (även om det blir vilodag).
Antal steg efter genomfört lopp, sedan blev det ytterligare ett par tusen innan dagen var över.
Det var inte länge sedan som jag aldrig trodde att jag skulle springa en Ultra, och nu har jag gjort det. Visserligen bara några få kilometer längre än ett maraton, och de riktiga ultramänniskorna ser nog inte Ultravasan 45 som särskilt kaxig, men jag är nöjd. Och mersmak finns. Jag har inget sug efter att springa Ultravasan 90, nån måtta får det vara, men jag vill gärna springa 50 km, det vore häftigt. Men det får bli senare, nu blickar jag fram emot nästa utmaning i höst: Chicago Marathon. Och då är inte Glenn med som min supporter vid sidan av, då springer vi tillsammans!
Kvällen innan Ultravasan 45. Jag och Glenn hade en skön bilfärd hit. Vi har checkat in på Mora Hotell & Spa, hämtat nummerlapp och köpt pizza. Nu känner jag mig redo inför morgondagens lopp. Men varför känns det som jag har loser-påsen?
Blandade känslor att gå runt med påsen.
Jag fick en sådan märklig känsla här i Mora när jag hade hämtat ut nummerlappen. Lapparna lades i påsar – de som springer 90 fick en svart med siffrorna 90 på, och vi som springer 45 fick en vit. Jag vet att 45 är en lång sträcka, jag har aldrig ens sprungit så långt. Ändå känns det som att jag ska ge mig ut på något ”halvdant”. När det finns en sträcka som är längre, då är det i mitt huvud märkligt att jag springer en kortare sträcka. Känns lite B liksom … Så märkligt, det är ju inte som att jag har något att bevisa för någon annan. Och jag kommer vara sjukt stolt imorgon – och glad! – när jag kommer i mål. Men ikväll krockar känslorna lite inne i mig … trots att jag inte har något sug att springa 90 kilometer. Å andra sidan hade jag för ett halvår sedan aldrig ens tänkt springa ett ultralopp, och nu ska jag göra mitt första. Vem vet vad framtiden utvisar …
Nummerlapp och luftiga fötter.
Nej, nu ska jag ha en lugn kväll på hotellrummet. Pizza, film och vila! Perfekta uppladdningen inför morgondagen. Häng med på Instagram – sedan kommer såklart en race report, lopprapport, här i bloggen såklart!
Ska du springa ett lopp om några dagar? Kanske är det ditt första? Eller så är du rutinerad och knappt känner något pirr i magen att loppet närmar sig … det finns en mängd rutiner, ritualer(?) och sätt att förbereda sig på bästa sätt. Självklart är det viktigaste att man har gjort sin läxa hyfsat – att man har tränat. Hur mycket man har tränat, det beror såklart på vad ambitionen med loppet är. Men de sista dagarna inför ett lopp … de är viktiga både mentalt och fysiskt. Häng med så ska jag ta er med på mina rutiner.
Träningen inför ett lopp är själva basen, men förberedelserna sista veckan är viktiga.
Mina bästa förberedelser inför ett viktigt lopp!
I helgen springer jag Ultravasan 45, här är de åtgärder jag gör sista veckan. Liknande listar har jag när jag springer ett maraton eller ett annat lopp som ger mig fjärilar i magen och som är utmanande. Kanske kan du bli inspirerad till något du kan testa inför din nästa utmaning?
Snygga naglar och fina fötter – det är lite ytligt, men jag vill alltid ha nymålade naglar. På händerna är det mest för att jag ska ha något vackert att titta på under loppet och på fötterna är det en förutsättning för att minska risken för skavsår och ömmande tånaglar. Fila lite lätt, smörj in fötterna varje kväll så de inte är torra och måla tånaglarna.
Drick rödbetsjuice – rödbetsjuice kan hjälpa till med syreupptagningen, något som är viktigt för att orka springa länge. Jag dricker gärna (och äter) rödbetor sista veckan, kanske är det mest mentalt, men minsta lilla som kan göra det lättare under loppet testar jag.
Sprita händerna – jag blir nojig över att bli förkyld sista dagarna. Nu är det skolstart och mycket folk på gym och bussar, se till att sprita händerna ofta och försök att göra ditt bästa för att undvika att trängas med andra.
Magnesiumtabletter – magnesium minskar risk för kramp, och förutom att äta mörkgröna grönsaker med mer trycker jag i mig några magnesiumtabletter sista veckan för att boosta systemet lite extra.
Tvätta kläder och välj skor – du vill inte att favorittoppen ligger i tvättkorgen när det är dags att springa. Kontrollera att allt är tvättat och lägg det gärna i en separat hög så har du koll på hela outfiten.
Dra ner på tempot – den här punkten har jag svårast att följa, men det kan vara smart att dra ner både på stressande jobbgrejer och intensiva träningspass sista veckan, du ska verkligen längta efter att få ta i under ditt lopp.
Sov – jag går gärna och lägger mig tidigare på kvällarna, får till någon timmes extra sömn. Bra att tänka på sista veckan, för när det är dags för kvällen innan loppet, då kan det vara svårt att sova. Då är det bra om du redan ligger lite plus.
Tänk positiva tankar – kanske det viktigaste av allt. Känn att du kommer klara av det. Känn att du är förberedd. Njut av att få ställa dig på startlinjen och var tacksam över din kropp som klarar av de utmaningar du ställer den inför.
NYTT PODDAVSNITT – och NYSTART! Säsong 2 av Rörelseglädje kickar igång starkt med en glad nyhet: välkommen mamma, influencer och inspiratör Anna Lissjanis som numera greppar micken bredvid mig. Dubbelt så bra helt enkelt! I detta avsnitt får vi en inblick i vilka vi är, våra senaste familjefys samt hur en vanlig träningsvecka kan se ut. #rörelseglädjepodden finns där poddar finns (som Acast och Itunes).
#12 Nystart! Rörelseglädje 2.0 – med Anna Lissjanis och Terese Alvén
#12 Nystart! Rörelseglädje 2.0 – med Anna Lissjanis och Terese Alvén
Om man har svårt att hitta tid till vänner i vardagen – då är ett smart sätt att skapa en podd tillsammans! Anna och jag hänger mest ute på löprundor (vilket också är ett smart sätt att umgås), men nu är jag superglad över att ha henne som poddkollega. Det har varit spännande med en säsong av Rörelseglädjepodden där jag intervjuade olika experter, och det kommer troligen bli fler intervjuinslag längre fram. Men nu får jag och Anna chans att dyka djupare ner i hälsofrågor som engagerar oss – om allt från familjefys till fredagsmys. Så pepp på detta!
Har du en fråga om hälsa som du vill att jag och Anna lyfter i podden? Skriv in frågan i kommentarsfältet så tar vi med oss frågor in i nästa inspelning. Och vill du dela med dig av hur du familjefysar, tagga gärna med #rörelseglädjepodden i sociala kanaler.
