Hur springer man ett lopp efter en ätstörning? Hur hittar man glädje i löpningen utan att stressas av tider? Jag svarar på en viktig läsarfråga om att må bra efter en ätstörning.
Bryter av i den sorgliga spiralen med att svara på en läsarfråga vars svar jag tycker är viktig att dela med fler. Frågeställaren är anonym men har gett sitt godkännande att jag publicerar frågan (och svaret hon redan har fått via mejl). Vill du får mer inblick i hur du kan hantera träning, och andra tuffa frågor, efter en ätstörning, spana in min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning (tips – finns på bokrea nu!). Och vill du veta mer om min egen resa, då är det boken Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild som gäller.
De fyra böcker jag hittills författat.
Läsarfråga: Kan jag springa lopp efter en ätstörning?
Hej Terese, Har tidigare läst din bok Jätteviktigt – att må bra efter en ätstörning och måste bara säga superbra bok! Jag har själv varit sjuk i ätstörningar, har aldrig fått diagnosen anorexi eftersom mitt bmi låg precis på gränsen för det men däremot bulimi och skulle själv säga att jag haft ortorexi fast sjukvården inte sätter den diagnosen. Skulle säga att jag blev frisk för tre år sedan och hade då till och från under åtta års tid varit sjuk. Nu känner jag att jag är frisk och mår bra. Jag älskar träning och att få röra på sig och med min bakgrund vet jag att jag måste vara noggrann med att snappa upp signalerna för när beteendet kanske inte är helt bra. Tycker ändå att jag blir bättre och bättre på det. Att bli frisk är en sak men att bli helt fri skulle jag säga är en annan. Något man får kämpa med under lång tid, förmodligen, efter en ätstörning.
Förra året sprang jag mitt första lopp, ett halvmaraton. Det var superkul! Har alltid gillat löpning men aldrig kört ett lopp innan och trodde inte det var något för mig, men tydligen så var det det. Jag anmälde mig därför till årets Göteborgsvarvet och har tänkt springa det och tagit fram ett träningsschema. Dock känner jag nu mest bara ångest, prestationskrav och stress pga det kommande loppet. Att jag måste följa schemat och sätta tiden jag satt upp etc. Ingen glädje alls över att jag \”måste\” springa det. Börjar funderar på om jag helt enkelt ska strunta i att springa loppet.
Vet inte om man då ger efter för dumma tankar och att man inte orkar stå emot kraven man har eller om det är smart med tanke på att jag kanske inte är redo för detta eftersom det ändå inte var så längesedan jag blev frisk. Min fråga till dig är egentligen om du har några tankar eller tips kring hur man kan tänka kring detta? Borde jag kanske helt och hållet skippa loppet? Kanske ge mig själv mer tid att finna balansen i livet med träning och allt annat. Har funderat mycket på att jag bara ska släppa alla krav på att prestera och springa för skoj skull, men jag tycker det är så svårt att ställa in mig för det och att verkligen släppa alla krav och press och stress kring det. Det bästa kanske vore att bara träna för att må bra, för att kroppen faktiskt mår bra av rörelse och utan krav på tid etc. Vore jättetacksam för svar :) Ha en fin dag och tack för att du är en så bra inspiration! :)
Här pratar jag om boken Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning i Nyhetsmorgon. Läs mer här.
Svar: Fokusera på att behålla glädjen
Jag förstår hur du tänker och jag tycker det låter väldigt sunt att du har dessa funderingar. Bara det är ett tecken på att du har kommit väldigt långt! Du har funderingar på vad du mår bra av på riktigt och vad som är en lagom nivå för dig.
Hetsen med siffror, tider och hastighet är rätt stor i vårt samhälle och det är lätt att svepas med. Samtidigt tycker jag att det råder en sund våg med rörelseglädje, där det inte alls handlar om att pressa sig, utan att träna för att man mår bra av det. Jag själv tillhör den sistnämnda kategorin, men även jag har tidigare haft mål om att springa en sträcka på en viss tid och bara känt press, ångest och olust. När dessa tankar dök upp funderade jag över mina mål samt varför jag gör det jag gör. Det jag kom fram till det är att jag tränar för min egen skull, och nej, jag blir inte lyckligare av att göra PB på ett maraton om jag har pressat mig över gränsen. De maror som gjort mig lycklig – det är när jag springer i en hastighet jag kan hålla och samtidigt njuta (även om det såklart är svintufft ibland) men där jag verkligen mår bra både under loppet och efter.
Jag säger inte att det är fel att sätta ett tidsmål, men det passar inte alla och jag tycker det är bra att fundera över VARFÖR man sätter ett visst mål. Kanske kan det också hjälpa att minska tidspress och hets genom att springa utan tidtagning, ej ha klocka på sig och kanske springa tillsammans med någon? Jag tycker absolut att du ska springa om du mår bra av det. Jag älskar det! Men fundera över varför du springer och vilken känsla du vill ha under och efter. Strunta i vad andra tycker och utgå från dig själv. Och behöver du dra i handbromsen för att du har kört på för hårt, eller märker att du inte alls mår bra av att springa lopp – för så kan det också bara, strunta i det. Spring för din egen skull och för din hälsas skull. Träning ska ge glädje och inte vara destruktivt. Det ska vara något du gör för att du älskar din kropp och bryr dig om dig själv, inte för att straffa dig själv. Fortsätt kämpa med att behålla en skön känsla i träningen. Stort lycka till!
Tjejmilen i New York är ett trevligt evenemang i Central Park i början av juni, och en av de vanligaste frågorna jag får i min blogg handlar om hur man gör för att själv köpa startplats dit. Det finns svenska arrangörer som anordnar resor dit, men de tre gånger som jag har sprungit loppet har jag bokat själv. Varför? Det blir billigare och jag kan själv bestämma när jag jag flyga och var jag vill bo.
Underbar morgonsol under Tjejmilen i New York.
Tjejmilen i New York heter egentligen inte Tjejmilen, men i svenska munnar pratas det ofta om detta. Loppet heter NYRR New York Mini 10K och det går att läsa mer om loppet här.
När öppnar bokningen till Tjejmilen i New York?
NYRR New York Mini 10K är den 9 juni 2018, och cirka tre månader innan loppet öppnar anmälan upp. Jag brukar hålla lite koll och gå in och anmäla mig samma vecka som de öppnar och jag har inte upplevt några problem med att få en startplats.
Hur anmäler jag mig till Tjejmilen i New York?
Inne på NYRRs hemsida klickar man sig vidare i loppkalendern på högersidan och väljer loppet. Men det går inte att klicka sig dit förrän det närmar sig öppning av anmälan.
Varför ska jag springa Tjejmilen i New York?
Tjejmilen i New York är inte alls som Tjejmilen i Stockholm. I Stockholm är det otroligt många tjejer som springer och det är ett stort evenemang med massor av aktiviteter längs banan som pushar en. Ett fantastiskt lopp som ger rysningar när man ser all tjejkraft!
Tjejmilen i New York är en betydligt mindre historia där det egentligen handlar om att springa en mil i böljande Central Park tidigt en lördagsmorgon. Men det finns en charm i det. Det är häftigt att springa i New York innan staden knappt har vaknat och tack vare tiden på dagen hinner man med en hel dags shopping och sightseeing efteråt. Jag älskar loppet och har sprungit det tre gånger – och jag hoppas få tillfälle att springa det igen. Jag älskar att vara i New York i början av juni, och att kombinera en nöjesresa med ett lopp är en magisk kombination.
Glädjeskutt med medalj efter Tjejmilen i New York.
Jag fick en fråga från en nybliven mamma som vill börja träna. Här är mitt svar.
Promenader är bra.
”Tänkte fråga dig, jag födde barn den 28 Maj och är såå himla träningssugen. Vill ta mig till gymmet för att gå på gångbandet och träna lite styrka i armar och ben iallafall. Det borde väl gå bra eller bör jag vänta? Magen kanske man inte ska träna än? Behöver verkligen tips, fick sluta träna i februari på grund av svår foglossning men nu känns allt bra igen.
Tack för bra blogg! / Fanny”
Svar: Grattis till bebisen, och härligt att du vill börja träna igen. Jag tycker du definitivt kan börja promenera, gärna utomhus, men vill du hellre göra det på löpbandet får du såklart göra det. En annan sak jag vill rekommendera är att du börjar med knipövningar dagligen. Och ladda ner appen Mammamage där du får tips och övningar att steg för steg bygga upp den viktiga inre muskulaturen. Detta är sådant jag skulle börja med om jag var i din situation, det är viktigare än att du går på gymmet.
Har du tid kan du såklart kombinera det med styrka på gymmet och träna andra delar av kroppen. Lägg gärna fokus på rygg då många mammor får ont och har dålig hållning när de sitter med bebisen i famnen och kanske sover i konstiga ställningar på natten, men att tänka helhet, alltså hela kroppen är bra.
Bygg upp träningen stegvis, tänk att du är i en annan situation nu än innan du blev gravid, så låt det ta den tid det tar. Men var inte rädd för att börja träna och se till att knipa, knipa, knipa. Lycka till!
Tack för era frågor under veckans frågestund. Här svarar jag på era frågor om ätstörningar, tennisträning och intervaller. Missade du frågestunden? Kommentera inlägget med din fråga så svarar jag om någon vecka.
Morgonpigg morgonpromenad i Kalmar där jag spenderar min söndag.
Intervallträning i grupp
Jag skulle så himla gärna vilja ha tips på roliga intervallpass-upplägg man kan göra i grupp om man är relativt nybörjare på löpning? Har du några tips? / Charlotte
Svar: Det bästa med intervaller är just att man utgår från sig själv och anpassar träningens nivå efter dagsform. När man kör intervaller i grupp går det att anpassa så att olika nivåer kan vara med på samma pass. Det finns mängder av olika intervallupplägg, men för att göra det enkelt kommer här tre förslag på korta intervaller, smidiga att göra i grupp:
På bana: spring ett varv (400 m), vila 30-60 sek. Upprepa 5-10 gånger.
På en plan yta: spring en minut i en riktning. Vila stående 30 sekunder och jogga på stället 30 sekunder innan du springer en minut tillbaka. På så sätt kan ni hålla er på en och samma plats, men man kommer olika långt. I vilan kan man samla ihop gruppen.
Backe: testa gärna backintervaller för styrka och flås. Hitta en backe (brant och kort eller lång och seg) och spring uppför den 5-10 gånger. Vila genom att jogga ner.
Innan alla intervaller, se till att ha joggat som uppvärmning och testa gärna någon löpskolningsövning. När intervallerna är klara, jogga några minuter som nedvarvning.
Ångest över mat och vikt
Jag var mullig, och senare även tjock under min uppväxt i 10-20-årsåldern. Blev en ständig kamp om att gå ner i vikt, till slut vid 20 års ålder lyckades jag komma ner med hjälp av viktväktarna, men tyvärr blev det en sådan fixering att gå ner, så jag utvecklade en ätstörning. Förbjöd fler och fler livsmedel och uteslöt fett mm. Tränade mycket samtidigt, men det gav ju ingen effekt eftersom jag åt så lite. Tillslut orkade jag inte hålla denna kosthållning så jag började hetsäta då och då. När jag tyckte jag ätit något onyttigt så kunde jag lika väl passa på och äta allt som annars inte tillät mig. Det är just detta jag vill fråga dig lite om. Jag fick hjälp med detta, ca 12-13 år sedan. Har sedan dess skaffat familj, stabilt jobb mm, stabil vikt. Men jag känner sen en tid tillbaka att jag kan få det där ”allt eller inget”-tänket, är lite för nyttig ibland och vågar inte riktigt tacka ja till godsaker för jag är rädd att det ska trigga igång något. Skillnaden på nu och då är ju att det inte händer lika ofta och att det är inte alls så många livsmedel som får mig ur balans. Jag vill så gärna kunna ta en kanelbulle och njuta av den. Du verkar ha lyckats bli helt fri från tankar? Tror du man kan jobba på detta och bli helt fri? Får du aldrig stunder då du äter lite för mycket?
Jag behöver ju inte gå ner i vikt längre så jag borde bara kunna njuta och slappna av, men maten har börjat skapa ångest igen. Var helt ok i ca 10 års tid mellan 25 och 37 års ålder, jag är snart 38. Men egentligen vill jag bara veta, om du har ångest över mat ibland och om du inte ibland triggas lite. Du verkar så duktig annars på att njuta av lite godsaker, våfflor, semla etc. Och inte en massa nyttiga varianter. / Ulrika
Svar: Jag känner verkligen igen mig själv i första delen av ditt mejl. Jag hamnade också i min fd ätstörning efter att ha gått på diet. Det låter i din fråga som att du är frisk i din ätstörning men att du inte är helt fri än, att tankarna och oron finns där, att du är rädd att ramla dit igen om jag tolkar dig rätt. Det jag tror är skillnaden från förr är att du nu har en spärr även om oron att få ett återfall finns. Du vill inte hamna där igen. Jag tror absolut att man kan jobba med sina tankar och hur man hanterar situationer. Men också att vara mänsklig, jag äter ”också för mycket ibland”, men det gör mig inget och det är inget jag får ångest av även om jag såklart kan känna att det var onödigt att jag åt den där extra bullen, men så tror jag alla känner. Det är en skillnad på det och på sjukdomen. Vissa gånger i månaden är jag mer hungrig och sugen än andra. Är du sugen på en bulle tycker jag att du ska äta den. Men se till att vara närvarande när du äter och njut av bullen. Och jobba på att lära dig lyssna på kroppens signaler, så att inte maten blir ett sätt att fylla ett annat behov (närhet/tröst/ångest/glädje …) utan att det äts för att du vill äta. Och som du skriver, du behöver inte gå ner i vikt längre, men en ätstörning handlar inte om hur kroppen ser ut, en ätstörning sitter på insidan och den behöver mental bearbetning. Lycka till!
Bra träning för tennisspelare
Jag skulle vilja få tips på träning som är bra för en nybörjar-tennisspelare! Inte tennisteknik alltså utan träning som är bra runt omkring för att t ex förebygga skador och bli en bättre spelare! Gärna uppvärmning och stretch också före och efter ett tennispass. Tack för en bra blogg! /Malin
Svar: Åh vilken rolig fråga! Jag som älskar tennis, samt träning som gör en ännu bättre på plan. Som uppvärmning innan tennis rekommenderar jag att hoppa hopprep. Släng gärna ner ett i tennisväskan så är du alltid redo att värma upp (kanske redan innan du kommer in på plan och timmen börjar). Dessutom gör jag några skridskohopp i sidled samt springer ett par varv runt plan om jag har tid. Efter tennisen är jag väldigt dålig på att varva ner, stretch tycker jag inte behövs, men rörlighetsövningar för hela kroppen är bra att få in under veckan. Behöver dock inte ske i samband med tennistimmen.
I gymmet gör jag många helkroppsövningar, gärna med fokus på bålrotation samt explosivitet. Hopp, utfall i olika riktningar samt även kontrollerade övningar i samma typ av mönster du jobbar i på tennisbanan. En favoritövning för mig är att stå i dragmaskinen med trissan i axelhöjd. Du håller i handtaget med båda händer med utsträckta armar rakt fram och roterar, här kopplar du in mycket bål samt arbetar i vridmomentet som känns igen i svingen. Har du en mjuk ”medicinboll” kan du även slänga den i väggen åt en sida i taget. Lycka till med tennisträningen, på och av plan!
Startposition innan du för armarna i en vid båge framför kroppen.
När kan barn börja på idrott?
Hej! Kul med frågestund! Jag har flera frågor! Börjar med frågor om barn och träning. Min dotter är snart fyra. När tycker du det är dags att mer kontinuerligt börja med någon form av träning/hopp och lek? Vi åker ibland till simhallen, ibland går vi på minijympan på Friskis och ofta är vi ute på lekplatser eller övar cykling och när jag kör styrka hemma så är hon med och leker träning! Har dock funderat på bollskola eller någon annan form av organiserad jympa eller träning men frågan är vilken ålder som är lämplig?
Svar: Det låter som att ni redan är aktiva – toppen! Organiserad idrott funkar kanon att börja med nu om dottern vill. Min son började på dans och fotboll när han var runt fyra och nu är min dotter i samma ålder och ska börja på ”miniboll” om några veckor. Viktigt är att fokus är på lek och att de får röra på sig med kompisar på sina träningspass. Utgå från barnets lust.
Träningsupplägg som ensamstående
Sen till löpning. Jag är ensamstående och enda tiden jag får till för min älskade löpning (tänk att jag skriver älskade! För tre år sedan sprang jag inte ens till bussen … hatade att springa!) är på lunchen. Som tur är jobbar jag granne med Hagaparken så det finns gott om möjligheter att få till träning. Men hur ser ett bra upplägg ut? Jag har en timmes lunch och på den tiden hinner jag springa max 5 km (inkl uppvärmning) för att jag ska hinna byta om till träningskläder, värma upp, springa, duscha, klä mig. Äta gör jag vid skrivbordet efter. Just nu springer jag två luncher per vecka och kör intervaller eller styrka två luncher. Dessutom kör jag styrka hemma minst en gång hemma på helgen. Och så leder jag spinning cirka en gång varannan vecka (kräver ju barnvakt). Är det ett bra upplägg eller bör jag ändra något?
Svar: Det låter som att du har hittat en bra formel som passar dig och att du lyckas få till en ordentlig mängd träning. Jag får det till att du tränar fyra luncher samt en kväll. Och så blir det ett spinningpass varannan vecka. Eftersom du även är aktiv ihop med din dotter får du bra med motion. När dottern blir lite större och säkrare på sin cykel kan ni kanske testa att köra en runda ihop på helgen, att du springer och hon cyklar. Då blir det en härlig aktivitet att göra tillsammans. Mina barn älskar barnpassningen på gymmet, men nu har inte alla gym sådan, även det kan vara ett alternativ någon gång ibland annars.
Instabilt bäcken och urinläckage
Jag fick dels foglossning under min graviditet (födde juni 2013) och dels sprack jag ordentligt vid förlossningen. Hur jag än kämpar med knipövningar och träning så upplever jag tre saker: 1. Inkontinens vid träning, eller snarare vid löpning. Inte mycket men tillräckligt så att jag alltid har en liten binda när jag springer. 2. Vobbliga höfter, främst vi löpning men även vissa styrkeövningar som kräver balans i höftpartiet. 3. Svag magmuskulatur och som en effekt av det (?) ont i ländryggen allt som oftast. Jag har förut kört mammamage-appen och kör fortfarande övningar därifrån men tycker inte jag blir helt bra. Kan jag själv komma till rätta med dessa problem eller behöver jag hjälp eller är det bara att leva med och acceptera att kroppen är annorlunda efter en graviditet/förlossning?
Svar: Kroppen förändras efter en graviditet, absolut. Men du ska inte acceptera att du behöver vara inkontinent och uppleva de problem du har trots att du har jobbat på att förbättra styrkan. Många är inkontinenta i början, jag hade också svårt att hålla tätt i början, särskilt vid höga knän och spurter. Men det ska gå över efter ett tag, särskilt när du tränar för att bli av med besvären. Det finns hjälp att få och jag tycker att du ska kontakta sjukvården så att de kan kolla upp dig och se om det är något som behöver göras.
Socker som drog och godissug
Min ”drog” är socker. Jag tycker i övrigt att jag äter bra mat, äter alltid mellanmål på fm och em, dricker nästan endast vatten osv. Mitt problem är kvällarna. När jag lagt dottern så kommer godissuget. Jag VET hur jag ska bryta det. Jag VET att jag måste bryta det. Men även om jag VET så ramlar jag tillbaka hela tiden. Hur gör man? Egentligen vet jag ju svaret (!) men varför fattar inte min hjärna rätt beslut när jag sitter där på kvällen? Att inte ha godis hemma är en bra tanke men har jag inget godis så tar jag något annat och så köper jag godis nästa dag. Som sagt jag VET att jag inte ska göra det. Men hur får jag mig själv till att lyda? ;) Oj vad långt det blev, sorry! Tack för en bra blogg! / Jenny
Svar: Och jag tror att du VET svaret … min tanke är att du får se till att ha något annat att knapra på framför teven, att det mer är en trygg rörelse du är ute efter, något att sysselsätta händerna med när du ska koppla av. Testa att göra ett kvällsmål och gör det till en mysig stund, något att se fram emot men som fyller kroppen med mer näring. Som smörgås och te eller en skål yoghurt med bär/kokos/nötter på toppen. Och kom ihåg att du är långt ifrån ensam. Många faller för sötsuget på kvällen när man har försökt att vara ”så duktig” hela dagen. Mitt tips är att dra ner och inte äta lika mycket godis som vanligt och göra en stegvis förändring. Det kan vara tufft att sluta helt. Gör det till en övergående process.
Vad undrar du om träning, ätstörningar, att hitta balans i livet eller att få barnen att röra på sig mer? Ställ dina frågor här så svarar jag under veckan.
Fråga på!
God morgon! Jag har haft en härlig helg med en massa sol och frisk luft. Underbart. Men nu är det en ny vecka och vi laddar om för nya kunskaper och erfarenheter. Och på tal om att lära sig nya saker.
Sista tiden har jag fått en hel del frågor på mejl, nu tänkte jag att vi kör en omgång med fråga-svar. Så fråga på! Svaren kommer under veckan. Ställ dina frågor om träning, om ätstörningar, om att hitta balans eller vad det nu är du undrar som du tror att jag kan komma med några kloka ord om.
Vi startar veckan med en läsarfråga med mina bästa tips inför ett långpass.
Långpassen är en viktig del i min träning inför maraton.
Efter mitt långpass i lördags fick jag en fråga i bloggen som jag tror fler är nyfikna att veta svaret på. Kom ihåg att vi alla är olika, men detta är vad som funkar för mig. För att hitta din formel som passar i ditt familjeliv och vad din kropp mår bra av för mat och dryck innan, det måste du testa dig fram till.
Fråga: ”Inspirerande! Vilken tid stack ni ut? Hur brukar du planera för att hinna med långpass och familj med mera. Jag upplever att det kan vara svårt att få till passen som är längre än 45-60 min. / Ylva”
Svar: Jag och Anna bokade träningsdejt klockan sju på morgonen. För mig är denna tid kanon. Oftast är jag ändå vaken vid den tiden då jag är morgonmänniska samt har barn som också vaknar tidigt, och väcker mig om det skulle vara så att jag sov längre. Tack vare tidig start är jag hemma till nio och får en hel dag ihop med familjen, då känns det inte som att jag tar så mycket av vår tid tillsammans. Barnen är ändå nöjda med att mysa hemma på morgonen, se på tecknat och ta det lugnt ihop med sin pappa. De är rätt vana vid att jag tränar någon gång på helgen och vet om att när jag kommer hem, då blir det lyxigare långfrukost, ibland köper jag med mig frallor på väg hem.
Innan mitt långpass dricker jag en kopp kaffe, ett glas vatten samt tar något lättare att äta. Ibland en tallrik yoghurt med müsli, ibland en smörgås. Något vill jag i alla fall ha i magen när jag ger mig ut och springer längre sträckor, och även kvällen innan ser jag till att få i mig bra med energi.
Många tränar långpass senare på dagen, för att låta frukosten sjunka undan mer och kroppen vakna till. Men det funkar inte lika bra med mitt familjeliv. För oss är det smidigast med tidig träning och numera är min kropp inställd på det. Istället för att träningen ska bli något att planera in tillsammans med familjens övriga aktiviteter tar jag tid på morgonen där det inte konkurrerar med så mycket annat.
För bästa långpasset:
Se över ditt liv och hitta den bästa luckan där du kan träna längre
Prata med din familj om varför du vill träna och gör gärna något härligt runt omkring träningen som alla mår bra av (som långfrukost efter)
Ladda med vätska och energi
Boka en träningsdejt med en kompis så är det lättare att ge sig ut även om du är trött när du vaknar, förutom träningspepp får du underbar tid tillsammans med en vän så du slår två flugor i en smäll
Var tacksam över att få njuta av rörelseglädje och en fantastisk start på dagen, det ger verkligen energi för resten av dagen!
”Hur lyckas ni skapa tid att springa tillsammans så ofta. Fixar ni barnvakt? Vi har två barn och jag önskar vi kunde träna mer tillsammans men barnen klarar sig inte … Läs mer
Träna tillsammans!
”Hur lyckas ni skapa tid att springa tillsammans så ofta. Fixar ni barnvakt? Vi har två barn och jag önskar vi kunde träna mer tillsammans men barnen klarar sig inte själva och det är svårt med barnvakt.” / Tilda
Svar: Tack för din fråga Tilda. Jag skulle inte säga att jag och Glenn springer tillsammans ofta, det kanske blir ett par gånger i månaden, men vi får till det för att vi prioriterar det. Och vi gör det så ofta vi kan, på semestrar blir det mer frekvent.
Ibland har vi barnvakt, mina föräldrar eller Glenns. Barnen har superskoj och får umgås lite på egen hand med dem samtidigt som jag och Glenn får egentid tillsammans. Andra kanske prioriterar att gå ut och äta middag eller gå på bio ihop, det gör vi med ibland. Men vi har lättare att lämna barnen dagtid på helgen och då passar vi gärna på att träna ihop. Vi springer ofta i ett prattempo och det är mysigt att springa tillsammans på långpass. Jag och Glenn kommer definitivt närmare varandra när vi tränar ihop och det stärker vår relation.
Det händer också att vi lämnar barnen på MiniSATS, något barnen ÄLSKAR. Då får vi möjlighet att träna tillsammans i gymmet. Och när barnen var mindre – då kunde de följa med i vår löparvagn.
Ett annat tips är att ta med hela familjen till en löparbana. Då kan ni springa intervaller, ett varv var, och den andra passar barnen under tiden. Perfekt träning!
Men visst kan det vara svårt att hitta tid ihop, jag tror nyckeln är planering och prioritering. Har ni en bra barnvakt, någon släkting eller kompis som vill passa någon timme. Ut och träna. Det är utvecklande för barnen att få umgås med andra vuxna ni litar på, även om det kan vara jobbigt att lämna första gången. Det händer att mina barn är ledsna när vi ska gå, men så fort vi har gått glömmer de det och har roligt på egen hand. Testa er fram till vad som passar i er familj.
”Hej. Jag är gravid i vecka 6 och har precis kommit igång med regelbunden träning. Jag tränar core, indoor walking och Shape. Kan jag göra detta trots att jag är … Läs mer
Kompressionsstrumpor på! En av många promenader runt Djurgården med Charles i magen, här i vecka 40.
”Hej. Jag är gravid i vecka 6 och har precis kommit igång med regelbunden träning. Jag tränar core, indoor walking och Shape. Kan jag göra detta trots att jag är gravid? Allt känns bra dock är jag givetvis tröttare men det funkar. Jag tränar indoor och core 3 dagar i veckan och kör sedan Shape och styrka 1 gång/var i veckan. Försöker vara igång 5 dagar i veckan med andra ord.
Kan jag fortsätta såhär? Finns det något jag bör tänka på? :-) skaffade mitt gymkort precis och är nybörjare. Hoppas kunna träna hela graviditeten denna gång. Bor på liten ort så det finns inte fler pass att gå än de jag nämnde ovan. Stor kram och hoppas på svar! / Fanny”
Hej Fanny – grattis till graviditeten! Under graviditeten förändras kroppen mycket och hur man mår av träning är väldigt individuellt. Generellt sätt, om vi pratar en frisk graviditet, är det bra att vara aktiv. Det mår både mamman och fostret i magen bra av. Dessutom visar forskning att det kan främja förlossningen samt möjligheten att komma tillbaka till en fungerande kropp efteråt.
Hur du klarar av olika träningssätt får du känna av i kroppen, men core brukar fungera att träna fram till dess att magen börjar puta ut, sedan är det många övningar under ett core-pass som inte går att göra (som magliggande, tuffare magövningar och liknande), då rekommenderar jag att träna core på egen hand istället, annars är det tid under passet som bara försvinner när du inte kan vara med eller måste göra egna alternativ … Jobba gärna knipövningar för att stärka bäckenbotten, sitt på en pilatesboll och hitta aktivering i bålen och gör höftlyft med båda fötterna i golvet, exempelvis. Kanske kan du prata med din core-tränare och få tips på övningar från passet som du är van att köra och som fortfarande funkar med en gravidkropp. Det är bra att fortsätta träna sådant man är van med sedan tidigare men att anpassa efter att magen växer.
Indoor walking funkar då det är mjuka rörelser, inga hopp – som i löpning. Generellt råd vid löpning är att sluta runt vecka 20 (själv kunde jag inte springa alls under mina graviditeter, det kändes inte bra, så detta är väldigt individuellt). Ett bra alternativ till konditionsträning är cykling, det är skonsamt och enkelt att anpassa intensitet och styrets höjd.
Shape tycker jag fungerar än så länge, kanske att du kan byta ut den mot ett vanligt styrkepass runt vecka 20. Lägg gärna extra fokus på kroppens baksida, jobba med jämn vikt och se även till att vila och återhämta dig. Fem pass per vecka är tufft att köra hela graviditeten, men att träna är super – prata dock med din barnmorska som har koll på just din graviditet så att allt känns bra.
Du skriver att du bor på liten ort och att det inte finns fler pass att välja mellan – och jag förstår glädjen och energin av att gå på pass tillsammans med andra. Fortsätt med de pass som funkar (se ovan) och ersätt sedan med mer gymträning på egen hand, då kan du anpassa träningen bättre efter dagsform och din graviditet.
Lycka till!
Har du en fråga om träning/kost/hälsa du vill att jag ska lyfta upp i bloggen? Lämna den i kommentarsfältet!
Roligt att ni är engagerade i bloggen! Jag vet att kommentarsfunktionen har strulat lite, men upplever att den funkar bättre nu. I veckan fick jag en intressant fråga som jag … Läs mer
En aktiv vardag blandat med avkoppling. Foto: Jane Haglund
Roligt att ni är engagerade i bloggen! Jag vet att kommentarsfunktionen har strulat lite, men upplever att den funkar bättre nu. I veckan fick jag en intressant fråga som jag vill lyfta upp då jag tror fler kan uppleva liknande problem.
”Hej Terese, tack för inspirerande blogg. Det här inlägget fick mig att vilja fråga något som jag funderat på en tid. Jag fattar inte när jag ska hinna träna! Det låter så himla bra att säga att ‘det är bara att välja att ta sig tid för det’ och ‘boka det i kalendern precis som allt annat’, utan att vara gnällig så vill jag säga att det är faktiskt inte så himla enkelt för alla. Jag har 2 barn på dagis (1 och 3år), min man och jag är båda läkare som jobbar heltid. Jag går upp strax efter 6, duschar/äter frukost etc, barnen går upp 7, kläs på etc och lämnas på dagis när det öppnar 7.30. Den av oss som inte roddar barn har åkt till jobbet vid 7. Jobba hela dagen (lunchträning finns inte, jag har ingen lunchpaus och det finns inget gym/nånstans att springa). Hämta 18-18.30, hem, middag till barnen, bad, pyjamas, läsa saga, natta till 19.45 ca (den som inte roddar barnen kommer hem ca 19.15 om inte jag är jour och inte kommer hem alls). Därefter ska vi äta middag, plocka undan och göra hushållsarbete, ringa föräldrar, handla mat på internet, förhoppningsvis prata med varandra, packa dagisväskan, förbereda jobb. Kl 22 är det sängdags så allt ska hinnas på 2 timmar. Det är inte direkt så att vi slösar tid på tv… På lördagar springer jag 5km park run men det räcker ju inte. Jag gillar att träna och har alltid varit aktiv. Det kan låta gnälligt men alla har inte den lyxen som du till exempel har. Jag har 45min med bil till jobbet (mestadels motorväg) så att springa till jobbet är inte heller något alternativ… Förslag? Morgonträning skulle innebära att starta träna klockan 5 senast men då finns det inget gym öppet…”
Svar: Jag märker din frustration i din fråga, hur ska man få tid till allt? Allas liv är olika och du har mer tider att förhålla dig till än vad jag har då jag valt en karriär där jag styr mycket av min egen tid och kan vara flexibel i var jag jobbar någonstans. Det låter mycket att jobba från tidig morgon till kväll och INTE ha någon lunchpaus som du skriver, men kanske du menar att du inte hinner träna och duscha på lunchen? Två läkarkarriärer samtidigt som barnen är små förstår jag är tufft. Jag hoppas ni hinner pausa i vardagen också, hämta kraft från varandra, barnen och träning (kommer in på det) så ni inte bränner ut er, ni har ett intensivt schema i mina ögon.
Helgen är ett alternativ till träning. Du springer på lördagar vilket är superbra. Kanske kan du göra något även på söndagen? Det behöver inte innebära att du går ifrån familjen, passa på att träna utomhus när ni leker med barnen i någon park, eller skaffa något gummiband och matta och träna hemma. Barnen är dessutom i den perfekta åldern att de brukar gilla att vara med i föräldrarnas träning. Använd barnen som ”vikt” och träna. Lekträna med barnen på kvällen eller på morgonen. Några minuter här och där blir mycket i slutändan.
På dagarna går du och står kanske mycket i din roll som läkare? Det är otroligt viktig vardagsmotion. Och på lunchen, även om du inte hinner träna, kanske kan du ta en rask promenad? Och vad sägs om att gå upp i alla fall en halvtimme tidigare någon morgon i veckan, halv sex? Då hinner du ut och jogga 45 minuter och ändå få tid till dusch och frukost innan barnen vaknar. Sömnen är viktig så jag vill inte ta för mycket av den, men en halvtimme en morgon funkar. Då får du till ett träningspass under vardagarna, två träningspass på helgen och hittar mikropauser med barnen och på jobbet att vara rörlig. Det tycker jag blir en väldigt bra träningsdos och det ruckar inte för mycket på ditt schema idag. Hur låter det?
Har du en fråga? Lägg in den i kommentarsfältet så kanske den lyfts fram nästa vecka.
