Vi är i mål! Jag och Glenn tog oss runt Stockholm marathon 2015 i regn och rusk. Dessutom sprang vi båda snabbare än vad vi trodde innan att vi skulle göra. Förra gången jag sprang (2009) kom jag i mål på 4:45, idag sprang jag på 4:07:20! Rätt bra förbättring. Glenn var också grym och kom i mål på 4:21:58.
Kroppen kändes hyfsad hela vägen, lite små svackor här och där, lite krampkänningar i vaderna samt några mentala utmaningar. Men jag var betydligt piggare än tidigare lopp. Värst var pissvädret, stundtals var jag rätt kall, som på Västerbron och stora öppna ytor där det blev rätt blåsigt. Stor eloge till alla er som ändå stod och hejade tappert! Ni hjälpte fram oss löpare.
Efter målgång mådde jag som sämst. Vi var rätt många i målfållan så från att ha ”spurtat” in i mål blev man stillastående i kö för att komma fram, när vi sedan började gå kunde jag knappt det. Dessutom började jag frysa rejält. Jag fick en aluminiumpåse att dra runt mig sedan började jag långsamt gå hemåt, jag hann se Glenn när han kom ut från Stadion, men jag kunde inte vänta in honom, jag hackade tänder och skakade till av rysningar. Så känslan efter loppet var inte riktigt lika härlig som år 2009.
När jag hade tagit en lång varm dusch och legat och kramat en varm vetekudde under mitt duntäcke började jag dock hitta tillbaka till normal kroppstemperatur. Nu smaskar vi salta potatischips och tar en lugn hemmakväll. Glenn har redan börjat prata om nästa lopp – han fick verkligen blodad tand. Själv behöver jag någon dag innan jag vet att jag kommer se fram emot nästa race. Det är häftigt att vara en del av Stockholm marathon! Men jag springer hellre i sol än i regn och blåst. Dock väldigt stolt över att jag inte lät vädret stoppa mig. Jag känner mig som en vinnare, och det hoppas jag att alla som sprang idag gör – oavsett hur snabbt eller långsamt det gick.
Återkommer med mer marathon-snack imorgon. Fick en fråga i kommentarsfältet jag vill svara på och så vill ni väl höra Glenns berättelse?!
På väg mot Stadion och målgång sprang jag förbi bästa vännen med hennes blivande make Konrad Karlsson, grym fotograf är han som ni ser. Han fångade precis min känsla här vid dryga 41 km.
Marathonoutfit: kompressionsstrumpor GoCoCo, skor Adidas Glide Boost, kompressionstights och tröja Craft, jacka Adidas, bandana Intersport.