Gårdagens backintervaller började ge sig tillkänna redan igår kväll och idag vaknade jag upp med ännu mer träningsvärk, främst i sätesmusklerna, vid skenbenen och i låren. Rätt skönt då det är muskler som jag inte brukar känna av så mycket annars.
Värken var däremot inte så farlig att den begränsade mig i dagens träning. Både cyklingen och tennisen gick bra. Resten av dagen blir det jobb blandat med bebismys och förhoppningsvis en sovstund – galet trött efter att Tilde sent igår kväll var pigg och låg och log och ville ha uppmärksamhet. Supergullig är hon såklart, men just då ville jag bara sova …
Grattis säger jag förresten till alla er läsare som heter Terese – idag är det vår dag.
Igår föreläste jag på Medieinstitutets slututställning om min blogg. Jag var själv elev på Medieskolan (som sitter i samma lokaler och är en del av samma skola) 2007, och det var där under min utbildning till webbredaktör som jag startade min blogg som en skoluppgift. Tänk allt fantastiskt som har hänt sedan dess.
När jag var sjuk uppmuntrades jag till modellyrket. Här mådde jag riktigt dåligt.
Förra veckan läste jag artiklarna om att modellagenturer scoutar modeller utanför en ätstörningsklinik i Stockholm. Idag läste jag den här artikeln i DN om en tjej som var rejält sjuk och precis börjat sin behandling som samtidigt blev ”upptäckt” och fick jobb som modell. Jag blir så arg! Det är en galen värld vi lever i. Ikväll tas ämnet upp i SVT Debatt kl 22:00, då Miljöpartiet har tagit fram en motion kring BMI-gränser för modeller och det finns blandade åsikter kring det.
Jag fick själv frågan om jag var modell, fick erbjudanden samt uppmuntrande ord från folk som inte kände mig att jag borde bli modell när jag var sjuk. Skriver om det i Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild. Numera älskar jag att ha några trivselkilon på kroppen, jag vill inte leva ett liv där mat och träning måste kontrolleras hårt för att hålla en viss vikt. Jag är hälsosam och stark och mår bra av det.
Vi måste få sunda ideal. Fortsätter modetidningar och annonser att visa upp smala modeller kommer detta vara det vi och våra döttrar ser som normen. I DN-artikeln gillar jag Lisa Corneliusson, chefredaktör på tidningen Rodeo kommentar: ”Det är för lätt att luta sig tillbaka och skylla på andra. Små provstorlekar är bara en effekt av ett icke-ifrågasatt system. Mode handlar om nyskapande, har man ett plagg som är för litet får man väl hitta på ett plagg som passar. Det blir ju också ett sätt att ställa krav på varumärken. Om inte någon börjar ställa krav kommer inget att förändras.”
Min förhoppning är att fler varumärken ska göra större provstorlekar, anlita modeller med sund vikt och inspirera till ett hälsosamt samhälle där vi kan äta, träna och må bra med oss själva.
Livet är för kort för att vi ska gå omkring och må dåligt över hur vi ser ut och att hela tiden sträva efter en annan kropp än den vi har. Sträck på dig och var stolt över den du är – då är du som snyggast!
Idag mår jag bra både mentalt och fysiskt. Foto: Jane Haglund.
Charles älskar att dansa – till min stora glädje då jag också älskar det. När duktiga Carro släppte en dvd med barndans köpte jag såklart en skiva. Carro förvandlar sig till ”piratsessan” och bjuder på enkel koreografi perfekt för barn i Charles ålder. Favoritdanserna här hemma är tigern (fast Charles kallar den låten för lejonet) och polisbilen. Den sista dansen kan ni se smakprov av här. Lägg märke till ljudeffekterna som Charles gör.
Igår kväll var jag och Helena och skrattade, nickade igenkännande och inspirerades av Hannah & Amanda. Imorse vaknades jag således full av energi. Det var bara att dra på sig löparkläderna och dra ut.
Jag joggade lugnt i drygt 15 minuter, sedan blev det fem varv i backen bredvid kyrkan i Vanadislunden. Grymt jobbigt! Är inte van vid backträning. Efter backarna blev det nedjogg under tio minuter.
Jobbig backe x 5.
Men eftersom jag försöker få till två löppass per vecka planerar jag nu att köra mer intervallform under ett kortare pass (som idag) och springa en längre sträcka på helgen. Det blir en bra kombo.
Dagens löparoutfit: jacka Röhnisch, tights Drop of Mindfulness, skor Nike.
Jag har fortfarande inspiration att bjuda på i form av glimtar på vad vi kommer se för träningskläder till höst och vinter från förra veckans pressdagar. Nu är det Casalls tur. Casall har en dov färgskala till hösten, men de jobbar med mönster och detaljer. Den feminina överdragströjan på bilden ovan hade skönt material, och jag älskar trycken som påminner om penseldrag samt spets (den gråa toppen nedan).
En favorit är löparjackan med mönster. Inte ofta som jackor har mönster, men det funkar fint när det är rätt dovt mönster, det blir inte för mycket.
Som tidigare kollektioner finns även metallicfärg (syns lite på linnet nedan) och så kommer tydliga färgblock i kombination med starta ytor.
Tilde fick öva styrkan genom att hålla upp huvudet och ligga på mage som hon älskar innan det var dags för mig att träna på dagens Strong Mama på SATS Tule. Idag fick jag leva med uttrycket – lite träning är bättre än ingen träning. Tilde ville inte vara själv på sin matta utan jag fick strunta i en hel del stationer under cirkelträningen och istället vara på Tildes matta. Där körde jag olika plankor, pushups, ryggrotationer, benlyft och utfall samt benböj bredvid mattan. Så jag fick träna, men jag hade lika gärna kunnat träna hemma. Fast det är alltid trevligt och socialt att gå till gymmet, så jag fick ändå ut något av det.
Två minuter efter passets slut somnade Tilde gott i vagnen. Så nu ska jag passa på att äta lunch.
Efter gemensam frukost har Glenn nu åkt till jobbet. Snart ska Charles till förskolan och jag och Tilde ska till SATS på min favorit Strong Mama. Tyvärr har jag inte kunnat gå på klassen under några veckor eftersom de tog bort den från schemat – men jag gissar att det var fler mammor än jag som skrev och önskade den tillbaka, för nu har de satt in den på schemat igen. Jippie!
Till dagens träning tog jag fram en tränings-tshirt som låg långt ner i tröjhögen, därav de tydliga vikvecken. Men det struntar jag i – den ska ju bara tränas i.
Idag lanseras en ny app och kampanj från Sveriges bönder och Lantbrukarnas riksförbund för att få fler att äta svensk mat – och att inte luras och tro att man handlar svenskt trots att man inte gör det. Endast varannan tugga vi äter är svensk mat. Att äta sådant vi producerar i Sverige är bra då bland annat långa transporter minskar och vi främjar naturen och de svenska producenterna. Vi är väldigt medvetna som konsumenter idag, och allt fler vill veta varifrån köttet man äter kommer. Det tycker jag är en positiv utveckling.
Alex Schulman var moderator på en pressträff nu på lunchen (tack för trevligt lunchsällskap Jenny – och tack Anna för att du hjälpte mig hitta rätt) där appen presenterades samt ett webb-teve-program med olika kändisar som får pröva på bondelivet. Läs mer på Bonde på köpet. Med appen kan du scanna en produkt i matvaruaffären och få reda på om den är svensk eller inte utan att behöva läsa det finstilta i innehållsdeklarationen. För det är inte alltid så enkelt. Alex visade exempel på ”Ockelbo-ost” som inte var från Sverige, familjen Dafgårds produkter innehåller kött från andra länder och Arboga-pastejen är tillverkad utomlands.
Med oss hem fick vi en goodiebag som till min stora glädje innehöll flera spännande produkter från Ingelsta kalkon. Det är ett av mina favoritmärken när det kommer till svenska produkter, köper gärna deras kalkonskinka till jul eller deras goda kalkonbullar.
