
Förresten – missa inte att tävla om en mp3-spelare. På söndag utser jag vinnaren.

Förresten – missa inte att tävla om en mp3-spelare. På söndag utser jag vinnaren.

Löparjackan nedan har avtagbara ärmar om man hellre vill springa i väst. Bra reflexer och fina detaljer.


Det känns tuffare att gå upp tidigt på morgonen när det inte är ett träningspass som väntar eftersom det tar längre tid för mig att vakna. Visst är det mysigt att ta det lugnt i soffan en stund med sonen, duscha hemma och äta frukost tillsammans. Men den där kickstarten som ett träningspass ger uteblir.
Kanske känns det extra tufft att gå upp tidigt idag eftersom mitt första åtagande är ett besök hos min tandläkare för kontroll. Även om det brukar gå bra och jag sköter mina tänder gillar jag inte att sätta mig i tandläkarstolen. Nåväl, bäst att få det avklarat så kan jag ha en rolig dag därefter.



Sedan några veckor tillbaka är jag nästintill besatt av Hannah och Amandas podcast som jag lyssnar på så fort jag promenerar någonstans. Eftersom jag inte har lyssnat på dem tidigare har jag nu betat av dryga tjugo avsnitt på kort tid. Jag älskar deras personliga och varma framtoning och jag har flera gånger skrattat till av igenkänning när jag går runt med mina öronsnäckor. Ett hett tips med andra ord om du inte redan har upptäckt dem! Kan tänka mig att det förutom under promenader fungerar bra vid långpass i löpning där du håller en lugnare takt. Jag kommer troligen att ladda min iPod med ett par poddar när det är dags för Stockholm marathon. Bra för att fokusera på något annat när kroppen blir trött. Men så är jag också en som älskar att springa till kraftfulla ballader och liknande, vet att inte alla håller med mig där … jag behöver inte ha snabbt tempo på låtarna när jag springer – om jag inte ska försöka pressa mig lite extra vill säga.

Alla mina deltagare är så gulliga och önskar lycka till. Jag vet att jag skrivit en hel del om detta redan, men det känns konstigt att vara ifrån instruerandet länge. Jag har varit instruktör i 15 år och de enda längre perioderna utan att instruera var när jag var sjuk i anorexi och när jag fick Charles. I övrigt har instruerandet varit en stor del i mitt liv som jag alltid har älskat. Jag får mycket kraft av att inspirera andra och ge dem energi.
Men jag vet att jag har mycket annat fantastiskt att se fram emot i vinter och sedan får jag kombinera familjelivet med mitt jobb under våren. Så nej, jag klagar verkligen inte. Jag bara reflekterar över att det känns att på fredag lämna instruerandet för ett tag.

Gör så här:
– håll ett axelbrett grepp i handtagen, låt inte handtagen vila mot varandra
– stå med ena foten lite framför den andra (i alla fall om du är gravid, annars kan du testa att stå med fötterna bredvid varandra)
– böj i armbågarna och kom fram med kroppen tills huvudet hamnar i höjd med händerna
– tryck upp dig själv igen genom att lägga mycket vikt på att sträcka ut armarna
– upprepa.






Sista måndagsklassen som jag instruerar på ett tag har precis avslutats. Känns konstigt. Är så van vid mina rutiner. Men det blir samtidigt mer verkligt att förlossningen närmar sig – även om det är cirka åtta veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Imorgon och på fredag instruerar jag också, sedan blir det enbart egen träning resten av graviditeten.
Idag blir det vabb med Charles stora delar av dagen, innan Glenn kommer hem och löser av mig. Har mycket som ska göras den här veckan, så jag behöver mina arbetstimmar. Hoppas på att hinna jobba lite nu när Charles halvligger i soffan och kollar film. Han är i alla fall på bättringsvägen även om han är lite trött.