Efter en natt där min mage blev stenhård av sammandragningar så fort jag låg på höger sida är det skönt att jag fick sova lite längre på morgonen. Det var svårt att somna om på vänster sida när jag kände att jag behövde byta position. Men trots detta är jag rätt pigg nu och magen lugnade ner sig på morgonen. Har lämnat Charles på förskolan och sitter nu med yoghurt, kaffe och smörgås framför datorn. Redo att starta dagen!
TRX-övningar. Benböj är en enkel övning att köra med TRX-bandet. Det kräver ingen ökad balans eller corestabilitet som vissa andra TRX-övningar gör. Däremot möjliggör bandet att du kan komma lite längre bak och något djupare i rörelsen tack vare att du håller i dig och får en motvikt.
Gör så här:
– placera fötterna lite bredare än höften om du som jag har en bebismage i vägen
– ta tag i bandet med böjda armar och se till att bandet hålls spänt hela övningen igenom
– med bibehållen stolt hållning, sätt dig bak på en inbillad stol
– dra dig sedan upp till stående igen med hjälp av ben och rumpa samt aktivering av rygg och armar som drar i bandet
– upprepa.
Sitter och bläddrar i en gravidtidning och överraskas av en bild på mig. Jag svarade på en fråga i en undersökning i början av sommaren och här är resultatet. Jag har nu för länge sedan glömt illamående-känslan som låg som ett täcke över min tillvaro de första gravidveckorna.
Det är tur att kroppen glömmer vissa saker. Jag har helt förträngt hur ont det gjorde när jag födde Charles. För även om jag hade turen att få en snabb och relativt sett enkel förlossning gjorde det såklart ont. Men jag kommer inte ihåg känslan. Kommer mest ihåg att det var en häftig upplevelse med så mycket känslor närvarande – och jag ser fram emot att få föda nästa barn. Är nyfiken över HUR denna förlossning kommer starta, NÄR den kommer starta och hur lång tid det kommer ta. Jag hoppas såklart på en lika bra förlossning som med Charles och det viktigaste av allt – att både jag och bebisen mår bra.
Vanligtvis när jag tränar spinning brukar bebben i magen sova sött av den sköna vaggningen. Det är först när jag sätter mig vid datorn efteråt som hon vaknar till, sparkar och lever runt. Idag däremot ville hon vara med på passet och diggade med i låtarna med små söta sparkar.
Efter denna mysiga och energifulla start är det nu några timmars jobb vid datorn som gäller. Först ska jag bara avsluta frukosten.
Åh! Känner mig helt lycklig och träningsendorfinhög efter en fantastisk träningstimme med Pernilla Gunnskog på SATS Spårvagnshallarna. Pernilla guidade mig igenom ett skönt och lagom utmanande träningspass med TRX för mig som gravid. Alla övningar som vi körde är såklart perfekta även för icke-gravida, men med hjälp av olika fotförflyttningar och olika vinklar så kan även de med bebis i magen träna effektivt utan att överanstränga sig.
Förutom övningar med det vanliga TRX-bandet blev det träning med TRX-rip som jag blev lätt förälskad i när jag var på IDEA i somras. (Jag kommer visa några av mina favoritövningar med TRX-bandet inom kort i bloggen.)
Efter passet köpte jag med mig en ”Oh my god”-smoothie från juicebaren vid SATS reception och promenerade hem. Tack för skön träning Pernilla!
Foto: Jane Haglund
Jag har inte riktigt vetat när jag måste/vill sluta instruera innan förlossningen. Med Charles var det enklare. Han var beräknad i slutet av sommaren och jag körde på fram till dess att vårschemat var slut. Ett enkelt beslut. Nu ska jag bryta mitt i terminen vilket gör det luddigare. Jag mår bra och känner fortfarande att jag kan leverera. Samtidigt behöver jag trappa ner på träningen successivt närmare förlossningen och prioritera sömnen genom att få möjlighet att sova någon timme längre på morgonen. Då är det bättre att jag enbart låter kroppen bestämma när den vill träna.
Nu har jag däremot bestämt mig. Jag kör på oktober ut. Från vecka 44 lämnar jag över till mina grymma vikarier som kommer ta hand om deltagarna på bästa sätt. Sedan får vi se när jag kör igång igen, men planen är i mars.
Känns skönt med en plan. Även om jag är medveten om att den kan ändras är det mentalt en lättnad när ett beslut är fattat och det finns instruktörer redo att hoppa in när jag inte kan.
I våras skrev jag ett uppskattat inlägg om hur viktigt det är att knipa, och jag flera andra gånger tagit upp vikten av att träna bäckenbottenmuskulaturen här i bloggen. Att knipa ser jag till att göra flera gånger dagligen – när jag väntar på att gå över gatan, när jag sitter i soffan eller när jag borstar tänderna. Eller som just nu när jag skriver detta.
Efter Charles föddes tog det nästan ett år innan jag kunde göra höga knän i snabbt tempo utan att riskera att läcka lite. Denna gång tänker jag förbättra mina odds betydligt. Jag har köpt knipkulor som är ett utmärkt redskap att träna just bäckenbottenmuskulaturen med. Det funkar även bra att göra under graviditet så jag ska se till att träna flitigt för att känna att jag återfår kontrollen över min kropp tidigare än efter förra graviditeten.
Så nej – knipkulor är inte enbart förknippat med sex. Det är ett grymt träningsredskap även för resten av livet.
Det är intressant hur jag fungerar som förälder. I helgen har jag varit med Charles väldigt mycket då Glenn varit bortrest. Och jag älskar att vara med min son – tro inget annat. Men det är samtidigt skönt att få lite egentid på helgen, om det så bara är för att träna en timme eller ta en tupplur mitt på dagen. Då blir jag en så mycket bättre mamma övriga timmar på helgen. Nu hade jag min fina mor som var inne och hjälpte till mycket i lördags, vilket jag är tacksam över. Charles älskar att leka med henne, och det är toppen då jag gärna leker en stund, men inte har samma tålamod som innan jag blev gravid.
Idag är Charles på förskolan i vanlig ordning och jag jobbar. Då borde jag passa på att uppskatta att enbart ha mig själv att ta hand om, äta när jag är hungrig, göra det jag behöver utan att samtidigt ha koll på vad Charles gör och så vidare. Men – jag saknar honom! På väg hem från mötet jag nyss var på satt jag och kollade på bilder av Charles i mobilen. Det är samma känsla som ofta infaller när han har somnat på kvällen. En stund senare vill jag nästan väcka honom. Jag förstår att det var så här när han var liten bebis då allt var nytt, men nu är han en pojke på drygt två år.
Det är såklart häftigt att ha så starka känslor. Innan jag blev mamma kunde jag inte förstå hur det är att vara just mamma och vilka känslor som följer med det. Har hört så många säga att när man får fler barn så delas inte kärleken, den bara växer – som att hjärtat blir dubbelt så stort. Jag ser fram emot att få uppleva det.
Efter en lugn helg med mycket lek och bus känner jag mig peppad för denna arbetsvecka. Och det verkar bli en intressant och rolig sådan. En fotografering för en tidning väntar, Bokmässan i Göteborg och redigeringsarbete med min bok.
Hela jag bubblar av energi efter morgonens cykelklass. Känns alltid som att tjuvstarta veckan när man är igång en bra stund innan resten av Sverige har vaknat och startat sina veckor. En skön känsla.
Jag la förresten märke till att kurvan på min mage matchar den svarta kurvan på Casall-tightsen rätt bra. Rätt värdelös information, men det var något som poppade upp i mitt huvud strax efter sex imorse. Och på tal om kläder, måste tipsa om det svarta linnet från Röhnisch. Det är väldigt basic, men har skön kvalitet och går att dra ner långt under magen.
Nä, nu ska jag avsluta min frukost, kolla igenom mejlen och ge mig iväg på ett möte. Skaffa er en energifylld vecka!
Foto av min mage, v 27, Babystudion.
Nu är det tre månader kvar av min beräknade graviditet – plus/minus två veckor om jag går full tid. Så nära men ändå så långt borta. Har en hel del jag vill hinna bli klar med innan det är dags att föda, så jag tar i alla fall till vara på veckorna. Samtidigt som jag ibland vill stanna tiden för att hinna med allt vill jag också spola fram den då jag längtar otroligt efter att träffa lilla bebben som bor i magen min. Men tids nog …