Gott nytt år! För att fira in det nya året kommer här en nyårstävling som kan ge dig ett mål att sikta mot i sommar och höst. Vinn startplats till ASICS Stockholm High Five, STHLM Urban Trail eller Tjejmilen.

Jag älskar att springa lopp. Det ger mig ett bra mål att sikta mot, det är roligt att uppleva rörelseglädjen tillsammans med andra och den energi och kraft som finns runt ett välarrangerat evenemang håller i sig bra mycket längre än tiden det tar att komma i mål.

Jag har förmånen att på Marathongruppen få jobba med en mängd fantastiska lopp i Sverige och jag har valt ut tre lopp där jag nu tävlar ut startplatser till er. Kanske vill du återuppleva ett lopp du tidigare har kört, eller så vill du testa en ny utmaning. Man behöver inte springa maraton (om man inte vill), de lopp jag har valt ut här kan alla klara av med några löppass i ryggen.

ASICS Stockholm High Five

ASICS Stockholm High Five. En spännande nyhet 2018!

Spring 5 km i premiären av detta nystartade lopp som inviger ASICS Stockholm Marathon-helgen. ASICS Stockholm High Five är loppet för alla som vill känna på den sköna marastämningen. Oavsett om du ska springa maran dagen efter, om du kommer stå i publiken och heja fram maratonlöparna eller om du bara känner dig sugen på en kul aktivitet en fredagkväll.

STHLM Urban Trail

STHLM Urban Trail. Spring in i spännande byggnader.

Den 12 augusti 2018 är det dags för andra upplagan av STHLM Urban Trail, en unik löparupplevelse mitt i city som skapade succé bland löpare och i sociala medier första året. Evenemanget startar och har målgång på en av Stockholms vackraste platser. Banan är cirka 10 kilometer och tar dig genom stadens gator, gränder och trappor. Du springer inte bara förbi, utan in i och igenom ett gäng kända och okända byggnader. Så här såg det ut när jag sprang STHLM Urban Trail förra året.

Tjejmilen

Tjejmilen – en fantastisk tjejfest.

Den 1 september 2018 är det dags för Tjejmilen – Sveriges största event bara för tjejer. För 35:e året i rad samlas tusentals tjejer i Stockholm för att springa 10 kilometer. Kom och upplev det mäktiga när hela Stockholm vibrerar av tjejkraft.

Tjejmilen är det första loppet jag sprang – för en väldans massa år sedan – och det är även ett lopp jag har återkommit till gång på gång som löpare. Och jag är inte ensam, runt 25 000 tjejer springer loppet.

För att tävla

Inne på min Facebooksida finns tre inlägg upplagda, ett för varje lopp. Välj det lopp du vill tävla om startplats till (går bra att tävla på alla) och kommentera det inlägget.

• Skriv en motivering till varför du vill springa loppet och svara på frågan vad du mest ser fram emot träningsmässigt med 2018.
• Senast den 7 januari behöver jag ditt svar, därefter utser jag tre vinnare.
• Vinnarna meddelas via PM samt publiceras i tävlingstrådarna på Facebook.

Denna vecka har träningen inte riktigt gått enligt plan, vilket jag nästan var medveten om när jag satte schemat. Trots det valde jag att sätta ett kaxigt schema och ändå känna att det är okej om jag gör hälften. För jag vet ju varför det inte har gått som planerat, en husflytt har tagit upp mycket tid och det är inte varje vecka jag har fokus på sådant. Nu tar vi nya tag in i nya året. 

Träningssummering v 52

Mån – lunchcykel 45 min (check! kul att instruera full klass på juldagen)
Tis – distanspass (nix, blev vilodag och packande av flyttlådor när jag var hemma själv med barnen)
Ons – intervaller (check! lunchintervaller på löpband)
Tors – styrketräning (nix, valde lugn löpning utomhus istället, kort runda på 6 km)
Fre – morgonjogg följt av vardagsträning – en väldans massa flyttkartonger … dags att flytta in i hus! (nix, ingen löpning, men däremot mycket vardagsträning)
Lör – vilodag … med väldigt mycket flytt av flyttkartonger … dagen efter tillträde av huset
Sön – långpass

Känsla: Träningspeppen har varit rätt låg under veckan, troligen för att jag har haft så många andra tankar som har snurrat i huvudet. Vanligtvis löser en löprunda kaoset i huvudet, men det har varit en stor stress över inflytt i nya huset med allt som ska fixas in i det sista och inte ens träningen har hjälpt. Men även om jag inte känt lugnet efter träningspasset tror jag ändå den har hjälpt mot en del stress, för jag har ändå fått ny kraft, men rörelseglädjen har inte funnits där på samma sätt som vanligt.

Träningsplanering v 1

Mån – löpning
Tis – vilodag
Ons – styrketräning
Tors – intervaller
Fre – cykel 45 min
Lör – vilodag
Sön – långpass

Löparryggsäcken IAMRUNBOX på ryggen.

Jag har testat löparryggsäcken IAMRUNBOX. En löparryggsäck för den som vill ha ett torrt ombyte och dator med sig till jobbet efter skön löprunda.

En av de viktigaste nycklarna till att träningen blir av är att den är tillgänglig. Transportträning, att träna till eller från jobbet, är något jag ofta rekommenderar. Särskilt om man anser att man ”inte har tid” att träna. Transportera dig med kroppens kraft istället för att trängas i kommunala färdmedel eller sitta still i bilköer. Ofta tar det inte mycket längre tid än att åka kommunalt, och då får du träningen på köpet. Samt minskar risken för smitta då du inte behöver trängas med andra …

Utmaningen med transportträning

En av utmaningarna med transportträning är att få med sig de kläder och prylar man behöver till jobbet. Men tänker du till före kanske du inte behöver så mycket. Matlåda kan du ta med dig dagen innan, kanske även ett par extra fina vardagsskor att lämna vid skrivbordet, eller var du nu jobbar. Ofta finns det lösningar på utmaningarna.

En bra löparryggsäck

Något som är viktigt vid transportträning är en bra löparryggsäck. En som skiljer sig från de mer sportiga modellerna på marknaden är IAMRUNBOX. Ett svenskt märke som startade 2014. Med en hård, stilren låda på ryggen funkar det att springa med både dator och lättare överdrag.

I väskan finns det både plats för dator samt löparkläder för joggingturen hem efter jobbet.

Väskan finns i två storlekar, jag har IAMRUNBOX Pro som just har plats för dator, den mindre modellen är endast för kläder. Väskan är vattentät, och det finns även åtdragbara snören att fästa utanpå om man även vill få med en jacka på utsidan av väskan. Hur smidigt som helst.

Packa smart så ryms det mycket i väskan.

Och hur fungerar då väskan att springa med? Den kan uppfattas som klumpig i designen, men den funkar bra att springa med. Visst känner jag att jag har en ryggsäck på ryggen, men den stör mig inte i löpningen och jag kan springa mina 7 km till eller från jobbet utan problem.

Med hjälp av ett platskort kan jag få hjälp med hur jag viker kläderna för att få plats med allt jag vill.

Summering 2017: det har varit ett roligt år, men också tufft på många sätt.

Jag tycker alltid att det är svårt att summera ett år. Kanske för att jag lätt blandar ihop när saker har skett, och jag har noll koll på datum. Men min känsla är att 2017 har varit ett år med tvära kast, med många toppar, men även en hel del kaos. Året slutar dock med ro, frågetecken har suddats ut och jag går nu in i 2018 med en stark, glad, känsla.

Privat

Förra nyår mådde jag inte så bra av olika anledningar, eller egentligen var det som tuffast 2016, och det var tufft att fira förra nyår, för jag var inte alls pepp på vad som skulle ske under året. Vi hade det turbulent på hemmaplan och det påverkade hela livet utan att gå in på några detaljer. Livet helt enkelt. Men vi red ut stormen och den jobbiga tid som jag tror att alla par går igenom någon gång eller fler och tillsammans är vi nu starkare som familj.

Fram mot sommaren började vi titta på hus och efter sommaren hittade vi drömhuset. Allt var frid och fröjd tills vi skulle sälja vår lägenhet och den blomstrande bostadsmarknaden helt plötsligt tvärstannade. Stressen över att få allt att flyta med inflytt av nya huset, ny förskola till Tilde, ny skola till Charles, nya fritidsaktiviteter, nya rutiner och så vidare … allt trissades såklart upp när lägenhetsförsäljningen drog ut på tiden. Men allt löser sig till slut. För det gör ju oftast det om man bara har lite is i magen och söker andra lösningar. Den planerade försäljningen blev istället att vi behåller lägenheten och hyr ut den. Visst vore det skönt att bara få allt avklarat, men det här blir ändå en bra lösning som passar oss, för att rea ut lägenheten, det är vi inte intresserade av. Vi vet att det är en toppenlägenhet att bo i.

Träning och hälsa

Mina stora händelser träningsmässigt 2017 var London Marathon, Tjejmilen i New York, Palma Halvmarathon, Ragnar Relay samt en massa roliga lopp på hemmaplan som jag sprang för jobbets räkning: STHLM Urban Trail, Stockholm Halvmarathon, The Music Run och STHLM Above/Below. Dessutom åkte jag och instruerade på två grymma träningsresor med Amelia och Tara till Kreta och Fuerteventura. Och såklart får jag inte glömma roliga klasser och föreläsningar jag har gjort runt om i Sverige.

Trots alla stora träningshändelser är det ändå min vardagsträning som skänkt mig störst tillfredsställelse och jag har aldrig tränat så mycket utomhus som under 2017. Detta är även något jag kommer att ta med mig in i 2018. Jag älskar att vara ute i friska luften och träna, oavsett om det är ute på landet eller om det är inne i stan.

Min hälsa har känts bra, lite för mycket stress i perioder och för lite sömn, men tack vare min träning och att jag är bra på att ta hand om mig själv har jag balanserat det bra. Jag har knappt haft några förkylningar. Däremot har kroppen protesterat lite i omgångar, i våras var det foten som sa ifrån, men efter några behandlingar blev den bra igen. Däremot är det något i ryggen som spökar till och från och det har gjort att jag har undvikit en del träningsövningar i gymmet som inte har fungerat för ryggen. Jobbar på att komma på vad som är felet med hjälp av idrottsmassage och någon behandling hos sjukgymnast vid behov.

Jobb

Efter att ha frilansat 100 procent i flera år, valde jag under våren 2017 att söka jobb när ett drömjobb utannonserades. Och jag fick jobbet! Så förutom att jobba med mina sociala kanaler, med träning och med frilansskrivande och föreläsningar, är jag numera även digital redaktör på Marathongruppen där jag får jobba med löparglädje i en mängd roliga löpevenemang för alla åldrar.

Jag trivs väldigt bra att ha kollegor, att ha ett helt gäng med sköna människor som tillsammans strävar åt samma håll. Det var något jag saknade som egenföretagare. Nu får jag det bästa från båda världar och jag älskar det.

Något jag däremot önskar mig mer av 2018 är skrivtid. Förra vintern skrev jag mycket på mitt romanprojekt som nu har blivit vilande, men när rutinerna har satt sig 2018 är min förhoppning att ge mig själv några timmars skrivande varje vecka. Jag saknar karaktärerna i min bok och vill fortsätta utveckla dem. Samtidigt har jag en massa tankar om en annan bok som jag längtar efter att sätta tänderna i … Vad jag än skriver – jag mår så bra av att få sitta och skriva i min ensamhet med en god kopp kaffe och lugnt runt omkring mig. I huset ska jag hitta en plats och en tid för detta. Kanske tidig lördag morgon samt någon kväll i veckan. Det gäller bara att planera in det och kommunicera med familjen så att de förstår att det är viktigt för mig.

Summering

2017 har varit ett utvecklande år och det har gjort att jag har lärt mig mycket om mig själv samt har fått mig att inse att jag orkar så mycket mer än vad jag tror. Dessutom har jag mycket roligt, spännande och lite pirriga saker att se fram emot 2018 vilket skapar en go känsla i kroppen. Bara det att vi flyttar in i ett hus och med allt nytt det tillför är intressant.

Det jag tar med mig in i 2018 som jag ska ge mer tid och energi till är:

+ forma en mysig miljö i nya huset tillsammans med min familj, ett hem där pulsen sänks, där vi mår bra men där det även finns rum för lek, träning och skoj tillsammans. Jag vill ha ett aktivt glatt hem!
+ under sommaren, spendera mer tid på sommarstället.
+ prioritera mer skrivtid.
+ bli bättre på att bjuda hem vänner och släkt på middagar, fika och häng, och ett och annat poolparty …!

Så 2018 – jag längtar efter dig!

Löpning i Merrell Agility Peak Flex.

Jag har testat skon Agility Peak Flex från Merrell. Det är en dämpad sko med överdel i mesh, 6 mm drop i sulan ska vara en bra distans/trailsko. Tack vare den grova sulan funkar skon fint att springa med nu på vintern. Kanske inte när det är som allra halast ute, men här i Stockholmstrakten funkar den kanon att springa med. Både inne i stan, i parker och som på bilderna, runt Stora Skuggan. Både på asfaltsvägen och på stigar och över stenar inne i terrängen.

Löpning på blöt asfalt och på leriga skogsstigar.

Det bästa med löpning är att det är flexibelt. Det går att springa varsomhelst, bara man har rätt utrustning. Bra skor är A och O för att kunna ta sig fram och springa skonsamt. Jag rekommenderar att gå till en affär och testa ut skor som passar just dina fötter, din springstil samt hur du har tänkt använda skorna. Är du som mig som springer rätt mycket är du troligen i behov av fler än ett par springskor. Jag varvar gärna mellan några olika par skor, sedan hänger vissa favoriter kvar i flera år (trots att de är alldeles för slitna) och andra byter jag ut oftare. Nu har jag turen att jag inte är så känslig för att testa olika löparskor eller märken. Men jag ser alltid till att springa in skorna med en kortare löprunda på några kilometer första gången. Jag har gjort misstaget att springa långt i ett par alldeles för hårda, och nya, skor. De skoskaven var inte att leka med …

Men med Merrells Agility Peak Flex hade jag inga problem. Skorna satt bra på fötterna och jag kunde obehindrat ta mig fram där jag ville springa.

Älskar att ha på mig utrustning som gör att jag kan röra mig som jag vill i naturen.

Springa traillopp

Förresten – Vill du testa trail? Varför inte göra det under ett lopp? Testa STHLM Trail Run 5 maj. Ett terränglopp på 5, 10 eller 20 km ett stenkast från stan. Så ses vi där!

Trevligt med sällskap på löprundan.

Det fanns en tid när jag inte kunde njuta av detta, då var en promenad eller löprunda bara ett sätt att bränna kalorier.

Varje jul påminns jag om hur jobbigt det var när jag inte kunde njuta av julen. När högtiden mest innebar ångest för mig. En skräck för all mat jag skulle äta, allt julgodis som skulle locka och hur tjock jag skulle bli på bara några dagar. Jag förstod inte hur alla runt omkring mig kunde äta utan att reflektera över hur mycket kalorier allt innehöll. Och nu i mellandagarna är det dags att komma i form inför beach 2018.

Nu är det länge sedan som jag genomled julen. När ätstörningen hade mig fast i sitt grepp. När julen var en jobbig tid där mina hårt inarbetade rutiner fick en utmaning när helgen pågick i flera dagar.

Jag älskar julen

Numera älskar jag julen. Jag maxar hela december då jag mår bra av allt pyssel, att baka med barnen, att fundera ut vilka julklappar som ska shoppas samt handla dem, att få extra mycket tid med vänner över en fika eller sitta ner under en lång middag, spela spel och busa runt med barnen. Jag älskar att se mina barns förväntan inför julafton, att se deras fascination när tomten kommer och knackar på, när julklapparna lockar under granen och när det sedan leks i timmar med nya leksaker och sportutrustning. Och jag älskar julmaten, särskilt den som min mamma gör, och jag älskar lugnet runt jul samt de sköna träningspass jag fått till mitt i allt mys. För precis som övriga året mår jag som allra bäst om jag får en kombination av lugn och aktivitet. Jag är lite för rastlös för att vara stilla för länge.

Varför jag tränar

Men anledningen till varför jag tränar är annorlunda mot när jag var sjuk. Då var det ångesten som drev mig och jag tränade för att dämpa kriget som pågick inne i min kropp. Träningen var ett straff. Det var långt ifrån rörelseglädje. Det handlade bara om att bränna bort det jag hade ätit. Numera handlar min träning om så mycket annat. Om upplevelser. Om att få känna njutningen av att min kropp jobbar. Att den är stark. Jag märker hur min hjärna skärps när jag har fått träna. Hur bra jag mår inifrån och ut och hur jag blir en bättre människa. Jag älskar att träna och jag är ytterst tacksam över att jag har hittat tillbaka till den glädjefyllda träningen efter min ätstörning. Att träningen har blivit något positivt i mitt liv, något jag gör för mig själv som belöning, inte straff.

Beach 2018

Vi är mitt i mellandagarna och redan börjar snacket om beach 2018 gå. För nu har vi myst en månad, nu är det dags att späka oss, sätta höga mål och lägga i en eller två extra växlar i träningen. Kanske sluta med godis, kanske hoppa på någon ny diet. Det handlar om att skapa den snyggaste kroppen till sommaren. Ni förstår nog redan vad jag tycker om detta?!

Med min bakgrund, och där en utlösande faktor i min ätstörning just var att jag började på en diet med förhoppning om att vara ”smal, snygg och vältränad” till sommaren, är jag inte så positivt inställd till dessa snabba förändringar. Jag kan förstå lusten att ”börja om” i januari. Jag älskar nystarter, att skriva listor och sätta mål. Och efter en månad där mycket handlar om mys kan det vara skönt med kontrast. Det kan vara lustfyllt att sätta mål med träningen och ta i hårdare. Eller att dra ner lite på fikastunderna eller välja mer näringstäta produkter än en bulle. Men gör det av rätt anledning, gör det av lust och en vilja att göra en positiv förändring. Påminn dig själv om varför du gör något och hur det får dig att må. Gör det aldrig för att löpsedlarna säger åt dig att ”du är dålig som har firat jul, nu är det dags att skärpa till sig”.  Även om tidningarna skriver om det i lite mer säljande löpsedlar så det handlar om att ge dig dåligt samvete. Och det ska du verkligen inte ha! Förhoppningsvis bär du med dig många fina minnen från denna jul och att du nu får kraft med dig in i 2018. Låt det bli ett år där du äter och tränar på ett sätt som du mår bra av. Och märker du att ditt förhållande till mat, träning samt din kropp inte är sunt och du mår dåligt. Se till att söka hjälp – för det finns hjälp att få och det är mycket roligare att kunna njuta av livet än att låta dagens kaloriintag styra.

Boktips!

Vill du läsa mer om min resa med ätstörning samt hur jag blev frisk vill jag tipsa om min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild. Och vill du ha konkreta tips, tankesätt och exempel på hur andra gör för att bli frisk? Läs min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning.

Vi behöver alla äta. Vi behöver alla röra på oss. Se till att göra det på ett sätt som du mår bra av!

Lördagslöpning med min dotter Tilde. Så härligt att få springa tillsammans!

God jul! Idag kommer träningssummeringen på självaste julafton. Julveckan har inneburit en hel del förändringar i träningsschemat. Både planerade och oväntade sådana, men jag har anpassat mig och valt att frångå mina vanor för att uppleva annat och öka motivationen att ta tag i mitt mer planerade schema efter julhelgen. Vi mår bra av variation och olika träningsnivåer.

Träningssummering v 51

Mån – lunchcykel 45 min, tennismatch på kvällen (check och check)
Tis – cykel 45 min, styrketräning i gymmet (check på cyklingen, dock blev det ingen styrka)
Ons – intervaller (blev vilodag istället för intervaller, hann inte helt enkelt och valde att prioritera annat)
Tors – cross training (avbokade cross trainingen och fick istället morgonjogg + tennis på lunchen med kollega)
Fre – cykel 45 min, tennis (ingen cykelklass, istället morgonjogg med maken och därefter tennismatch med tre kompisar)
Lör – vila (kortare backpass med Tilde och därefter på egen hand, runt 30 minuter löpning)
Sön – julaftons-långpass (check, 16 km runt Djurgården)

Känsla: Jag har inte haft kraft eller vilja att satsa det där lilla extra denna vecka. Tror min kropp har gått in i jullovs-mood. Istället för att pressa mig har jag valt träning som skänker mig extra mycket glädje – och som resultat har jag fått en riktig peppande och härlig träningsvecka!

Tennis med kollegan Rasmus. Det är lyxigt att byta ut planerad träning och ersätta med rolig kompisträning.

Träningsplanering v 52

Mån – lunchcykel 45 min
Tis – distanspass
Ons – intervaller
Tors – styrketräning
Fre – morgonjogg följt av vardagsträning – en väldans massa flyttkartonger … dags att flytta in i hus!
Lör – vilodag … med väldigt mycket flytt av flyttkartonger … dagen efter tillträde av huset
Sön – långpass

– I samarbete med Superfit –

Smile till kameran – och hoppande test!

För någon vecka sedan fick mina barn hem nya skor från Superfit. Deras hälsosamma skor har vi tidigare haft på barnens fötter, och jag är glad att barnens önskemål om ”päls” i skorna uppfylldes. Tydligen är det vad som är trendigt i skolan just nu. Själv är jag mer noga med att barnen har på sig skor som är snälla för deras fötter. Så detta är en win-win.

När mina barn får nya skor vill de alltid testa att de fungerar i deras aktiva liv. Skorna testsprings, de hoppas med och det gäller att de är smidiga att röra sig med för att mina barn ska gilla dem. För precis som mig älskar barnen att röra på sig. Vilket också syns efter bara någon runda med skorna. Då är de ofta rejält leriga, smutsiga och använda. Då gäller det att skorna klarar av detta. För jag blir bara glad när barnen kommer hem smutsiga om kläder och skor. Det betyder att de har varit utomhus och utforskat världen med sina kroppar.

Spring med nya skor från Superfit.

Bästa vinterskorna till barnen

Nu har barnen precis fått nya vinterskor från Superfit barnskor. De gör skor som är ergonomiska och bra för barns fötter, något jag som mamma värdesätter. Särskilt som jag själv är uppvuxen med en mamma som ägde en skoaffär och alltid har varit noga med vad jag har för skor på mig. Detta beteende har nu smittat av sig på mig och i sin tur mina barn …

Lerstänk på benen hör till när man är ute och springer dagen innan julafton.

Tildes skomodell heter Flavia och är en lätt och smidig vinterkänga, fodrad med GORE-TEX® som gör att skon är vattentät, andas och samtidigt isolerar och skyddar mot kyla utifrån. Mot foten finns ett mjukt innerfoder och en filtinnersula täckt med värmande ull skyddar från kyla underifrån.

Charles skomodell heter Tedd och är Superfits absolut varmaste vinterkänga, något högre än sina syskonmodeller. Den har en svart skinn/nubuck-yttersida och är helfodrad med en specialbehandlad lammpäls och GORE-TEX®.

Charles har blivit en minitonåring i sina skor – coola skor som värmer bra samtidigt som de är snygga och sköna.

Puss på min första bok. Det var en magisk känsla att hålla den i handen, jag minns det än idag.

Tack vare Facebook blev jag medveten om att det var fem år sedan som jag höll min första bok, Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild, i handen. Jag minns det som igår. Hur budet ringde på dörren och levererade en stor låda hem. Hjärtat dunkade när jag drog med kniven för att öppna tejpen. Innan jag vek kartongflikarna åt sidan stannade jag upp. Andades ett par djupa andetag och försökte ta in situationen. Vågade jag ens öppna lådan? Tänk om boken inte kändes lika bra som den gjort när jag såg layouten på skärmen några veckor innan. För mig var det viktigt med känslan av pappret, omslagets färger, hur den doftade, vilket intryck den gav.

Men så tog jag mod till mig, vek undan det översta pappret och där låg de staplade på varandra. Min första bokbebis. Åh, det var kärlek vid första ögonkastet. Boken var precis som jag hade hoppats på.

Boken har gett ringar på vattnet

Efter mitt första bokmöte har det blivit många härliga ögonblick med min bok. Viktigast är alla rörande mejl och brev jag har fått av läsare med berättelser om att min bok har gjort skillnad. Att den har påverkat andra i rätt riktning. Boken har även lett till föreläsningar runt om i landet, ja även ute på träningsresor runt om i världen. Den har lett till intervjuer i tidningar, radio och teve. Den har blivit ljudbok och den har fått en uppföljare i form av Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning. Dessutom har min första bok gett mig kraften och modet att fortsätta skriva böcker, att ge mig självförtroende att jag kan ro ett stort bokprojekt i land, särskilt som jag oftast jobbar med kortare deadlines och kortare texter.

Bokprojekt tar tid

En bok tar tid, men det är också något av det roligaste jag vet. Att få dyka in i ett bokprojekt. Få se hur texten formas till liv, till berättelser, till inspiration, till fakta. Jag hoppas få fortsätta ha bokskrivandet som ett återkommande inslag i mitt liv hela livet. Hittills har det blivit fyra publicerade böcker. Hemma på kammaren finns också ett nästintill färdigskrivet roman-manus, men jag behöver pausa lite från det … dessutom finns flera synopsis till andra bokdrömmar och liknande jag skriver på. Stay tuned … för jag är långtifrån färdig med bokskrivandet.

Löpning med TomTom Runner 3 Cardio.

Sportklockor, pulsklockor, träningsklockor, GPS-klockor … kärt barn har många namn. Jag har varit ute och sprungit med TomTom Runner 3 Cardio.

En sportklocka är inte lösningen för att träningen ska bli effektiv. Men den kan vara ett riktigt bra hjälpmedel samt en motivationshöjare. För visst är det roligt att se hur långt man springer, hur snabbt man springer samt att få glada tillrop när man når nya mål. Senast jag var ute och sprang pep klockan till när jag stannat för att ta en fotopaus mitt i löprundan. Den gav mig feedback på att jag har bra kondition då min puls snabbt sänktes när intensiteten i träningen minskade. Även om det är något jag redan vet om blir jag såklart glad för beröm. För klockan har trots allt reagerat på hur min kropp svarade på träningen.

Fitness Age och Personalised Workouts

Förutom de vanliga funktioner som finns i de flesta sportklockor har TomTom något de kallar för Fitness Age och Personalised Workouts, en tjänst som man efter att ha använt klockan en tid kan följa digitalt. Man kan jämföra sina resultat och kroppens respons med andra i samma ålder världen över och ens egen ”Fitness Age” avgörs, och ändras, beroende på hur man tränar. Dessutom får den som vill hjälp på vägen och får tillgång till speciella träningsprogram utformade för den nivå man själv befinner sig på. Ett roligt sätt att utvecklas och få varierad träning.

Underbart med vinterlöpning!