Nu tar Friskis&Svettis Stockholm ett krafttag mot kroppshets. Jag hoppas att fler följer. #nollkroppshets

Jag duger precis som jag är. Precis som du.

Friskis&Svettis Stockholm jobbar med att motverka skeva kroppsideal och träningshets, men har länge misstänkt att problemen är större än vad många vill inse. Friskis har därför beställt en ny Sifo-undersökning som visar att mer än var tredje (38 %) ung kvinna mellan 18-29 upplever prestationshets kopplat till träning. Varannan ung kvinna (55 procent) som tränar regelbundet anger att de påverkas negativt av samhällets kroppsideal.

För att belysa kroppshetsen och prestationskraven gör Friskis&Svettis Stockholm en favorit i repris. Likt 1979 ordnas en demonstration på Sergels torg för folkhälsan, denna gång som i form av en Mani-fest!-ation mot kroppshets den 6 oktober kl.13.00 på Sergels torg.

Tyvärr kan jag inte medverka i manifestationen, befinner mig istället i Chicago för att springa maraton. Men jag vill gärna lyfta denna viktiga fråga. Jag har själv varit djupt nere i självhatsträsket. Har tränat för att straffa mig själv, eller snarare för att dämpa den ångest som följde om jag inte tränade. Jag har länge varit slav under kroppshetsen men har tagit mig ur den. Och hela min historia – den kan ni läsa om i min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild, eller lyssna till i poddform när jag och Anna snackade om ätstörningar i förra veckans avsnitt av Rörelseglädjepodden. Detta är självklart även ett ämne jag kommer att lyfta när jag instruerar på Amelia och Taras träningsresa om ett par veckor. Ett ständigt aktuellt ämne. Tyvärr. Men ju fler gånger det lyfts, desto större skillnad har vi möjlighet att göra i dessa frågor.

Kroppshets är inte lika med ätstörningar

För att man upplever och känner av kroppshets innebär det inte automatiskt att man får ätstörningar. Kroppshets kan många känna av, det är inte roligt, men det innebär inte att det leder till ohälsa. Ätstörningar är en komplex sjukdom. Men kroppshets kan vara en utlösande faktor eller en bidragande orsak till att någon hamnar i sjukdomen. Innan jag blev sjuk i anorexi trodde jag aldrig att jag skulle drabbas, och hade jag inte gått på dieter och ständigt strävat efter att bli smalare för att leva upp till normen hade jag kanske aldrig ens drabbats. Då hade den fått bo latent inom mig utan möjlighet att ta över hela mitt väsen. Men nu gav jag sjukdomen en möjlighet att komma ut och den tog över hela min värld i några år. Nu kommer jag aldrig mer göda sjukdomen och den kommer aldrig mer få chans att växa sig stark. Jag är frisk och tänker så förbli. Även om jag såklart också känner av kroppshets, men min erfarenhet gör att jag kan vara snäll mot mig själv och få distans till de intryck jag möter som vill säga åt mig att jag inte duger. Jag duger visst. Jag är lika mycket värd som någon annan. Och den enda som drabbas av att tänka negativt. Det är jag själv. Därför väljer jag motsatsen.