Jag tycker att träning bör vara en prioritet för oss mammor. Det handlar inte om att ”vara självisk” eller ”smita från familjen”. Det handlar om att ge sig själv bästa förutsättningarna att må bra och vara den bästa mamma man kan vara.

Inspelning av Ebbas gravidpodd.

Förra veckan gästade jag min tennispartner Ebbas gravidpodd för att prata om träning och graviditet samt om det viktiga knipet. Resultatet får ni lyssna till senare i vår, podden har premiär i april. Och innan dess ska Ebba hinna bli mamma för tredje gången, så spännande. Är glad att hon har kunnat träna på bra under denna graviditet och att hon mycket tack vare det känner sig hyfsat pigg. Då ökar också förutsättningarna att hon snart är igång med lättare träning efter förlossningen och sedan steg för steg återhämtar och bygger upp kroppens styrka efter graviditeten.

Det ska inte vara någon stress, för bästa resultat handlar det om att ta ett steg i taget. Vem vet, kanske får jag se henne på tennisplan igen efter sommaren? Hoppas det. Även som mamma är det viktigt att prioritera sin hälsa. Och att lämna familjen för en timmes egen träning kan ibland vara precis rätta medicinen för att ha kraft att orka med resten av vardagen. Det är i alla fall min åsikt som tvåbarnsmor. Träningen ger mig energi och balans i livet och gör definitivt att jag är en bättre mamma.

Min träning idag? Körde enminuters-intervaller på löpbandet under morgonen. Kickade igång denna måndag.

Vill du lära dig mer om träning? Vad som händer i kroppen? Hur kroppen reagerar på olika miljöer och med olika preparat – tillåtna och otillåtna? Och äta sin egen svett – på ett ägg!? Ni måste spana in Grym kemi på UR med Brita Zackari och kemiprofessor Ulf Ellervik.

I sju avsnitt får vi se hur kemi finns i allt, och ett helt avsnitt är ägnat åt träning. Intressant. Roligt och tack vare produktionen blir kemi som jag kan tycka är krångligt enkelt att förstå. Tänk om kemilektionerna var så här i skolan? Hade mest ångest inför de timmarna …

Jag har älskat de olika träningsprogrammen med Kalle Zackari Wahlström som har gått på SVT och således tycker jag även om att se hans fru Brita. De är nämligen väldigt lika varandra. Programmen är uppbyggda på samma sätt med deras speciella intervjuteknik när de pratar om något samtidigt som de gör något helt annat, de har humor och de bjuder på sig själva. De är äkta nyfikna och vetgiriga och det gör att intresset hos mig som tittare också ökas. Så vill du lära dig nya saker, eller fräscha upp gammal kunskap som du har glömt – in och titta på avsnitten om träning, njutning, krig, skönhet, droger, sex och brott.

Anja Forsnor är en jordnära tjej med stilkänsla och bra driv – något som märks då hon i vår är aktuell med en frukostbok samt precis har startat Grounded Factory som gör yogamattor tillsammans med kompisen och kollegan Iman Malmberg. Och så har Anja dessutom nyligen blivit mamma … fullt upp med andra ord. Men några minuter över för tre snabba frågor hade Anja i alla fall:

Grattis till en cool, annorlunda yogamatta! Hur kom du och Iman på idéen att ni skulle skapa en kollektion med yogamattor?
– Iman hade en dröm om att designa yogamattor och jag hade länge velat ta fram och jobba med en produkt. Vi träffades via gemensamma vänner och klickade direkt. Vi har sett enfärgade yogamattor i flera år och vi kände att det var dags för något nytt. När vi inte själva kunde hitta en yogamatta som uppfyllde alla våra kriterier bestämde vi oss helt enkelt för att tillverka den själva.

Vad skiljer er yogamatta från andra på marknaden?
– Vi skiljer oss framförallt i utseendet då alla våra mattor är printade i olika mönster influerade av den svenska naturen. Mattorna är ekovänligt framtagna då de består av naturligt hållbart gummi fritt från bly och kadmium. Dessutom är den mönstrade ovansidan tillverkad i en mjuk vegansk mocka vilket gör mattan otroligt mjuk.

Du är nybliven mamma och har många bollar i luften, släpper även din första bok inom kort, vad innebär yogan för dig i ditt liv? Och när/hur tränar du yoga?
– Yoga för mig är egentid och den stund i veckan då jag verkligen kan gå in i mig själv och bara vara. Under graviditeten tränade jag gravidyoga regelbundet vilket jag varmt rekommenderar till andra gravida, ett fantastiskt sätt att förbereda sig inför förlossningen. Idag tränar jag yoga ungefär en gång i veckan och varvar det med träning som löpning, pilates och styrketräning.

Jag har testat yogamattan som är tyngre än ”vanliga” yogamattor och tillverkat i ett annorlunda material. Och kanske det som sticker ut mest – i alla fall visuellt – är de snygga printen. Det tuffaste med att beställa en matta från Grounded Factory är att välja modell, för de är supersnygga allihop, kolla själva.

Det är sällan jag hakar på ”fråge-”trådar här i bloggen. Har typ skett en eller två gånger på mina åtta år som bloggare. Men jag blev inspirerad att haka på min tenniskompis Ebbas tråd (foto ovan från innan sommaren), som hon i sin tur hade läst på andra bloggar. Och det är rätt roligt med dessa fråga-svar, man får lära känna bloggaren lite närmre och på ett annat sätt.

1. Var är din mobiltelefon? Den ligger precis bredvid mig, väntar samtal från min aktiemäklare. Men mobilen är nästan alltid med mig, särskilt dagtid. När barnen är hämtade lägger jag ifrån mig mobilen för att undvika slösurf på Instagram. Men om det ringer svarar jag.

2. Var är din andra hälft? Han är på sitt jobb.

3. Ditt hår? Uppsatt, och borde tvättas. Men det får bli imorgon, idag nöjde jag mig med torrschampo.

4. Dina kläder just nu? Sköna jeans från Reebok, köpta när de hade event med Les Mills på Djurgården förra sommaren. Upptill t-shirt i aprikos och beige.

5. Ditt humör? Bra. Var lite nere igår av oklar anledning, nu känner jag mig dock peppad och stark.

6. Din dagsplan? Äta lunch, ska värma på kalkonköttbullar och pasta. Sedan hämtar jag Charles som ska testa tennisträning, något han är mycket uppspelt över. Därefter åker vi till förskolan och hämtar Tilde. När Glenn kommer hem får jag jobba ett par timmar, har inte riktigt hunnit med allt idag. Förmiddagen gick åt till tennisträning för mig samt instruerande av StrongMama.

7. Det bästa du vet? Stor fråga, men självklart mina barn. Utan tvekan. Jag älskar att få krama och pussa på dem, att se när de springer mig till mötes och kastar sig i min famn när jag hämtar på förskolan eller när jag ser hur stolta de blir när de klarar av något nytt.

8. Din dröm i natt? Kommer inte riktigt ihåg drömmen, vet dock att den var obehaglig och handlade om död, vaknade alldeles svettig i sängen. Usch. Oftast drömmer jag däremot trevliga drömmar, eller så kommer jag inte alls ihåg vad jag har drömt.

9. Ditt livsmål? Njuta av livet på alla möjliga sätt. Vara tillfreds och känna mycket kärlek samt ha tid, energi och pengar att kunna göra det jag vill tillsammans med människor som jag bryr mig om och har roligt med.

10. Rummet du är i? Jag sitter vid min farmors gamla skrivbord som jag har ärvt och nu står i mitt hemmakontor. Det är kaos i rummet, men jag trivs väldigt bra här. Det är lugnt och jag jobbar bra här även om jag ibland kan sakna kollegor. Som tur är springer jag ofta på möten eller träffar folk i andra sammanhang dagtid, det är sällan jag sitter en hel dag på kontorsstolen och jobbar. Idag har jag endast ett par timmar här innan jag springer vidare på nästa grej, idag ska Charles testa tennisträning med tränare och jag får sitta på läktaren och svara på mejl via mobilen.

11. Din hobby? Träna älskar jag. Gärna utomhus. Gärna på en tennisplan. Eller på en golfbana. Jag älskar att hålla igång kroppen. Och så älskar jag att resa, shoppa, laga mat (när jag har tid och har lugn i kroppen), långa middagar med sköna människor, läsa böcker och påta i trädgården.

12. Din skräck? Jag avskyr att flyga. Tror det är mitt kontrollbehov som spökar. Skräcken och paniken om något inträffar när man är så högt ovan marken. Dessutom är jag alltid livrädd när barnen åker bil och jag inte är med i bilen. Jag är väldigt beskyddande som mamma, så egentligen allt ”farligt” som kan hända barnen känner jag skräck inför. Samtidigt som jag vet att jag inte kan skydda mot allt, och händer det något är det oftast ändå inte det man har varit rädd om från början. Herregud, man kan svimma på sitt eget sovrumsgolv och bryta tre ben i foten, det gjorde jag som tonåring.

13. Vem vill du vara om sex år? Jag vill vara den jag är idag. Men lite klokare. Lite mer erfaren. Och så vill jag såklart ha genomfört en massa spännande utmaningar och kommit längre med min karriär och mina drömmar.

14. Var var du igår kväll? Jag var hemma med familjen. Spelade fotboll med barnen ute på gården efter hämtning på förskolan, sedan gick vi hem, åt middag när Glenn kom hem från jobbet och sedan blev det lugn hemmakväll. Så skönt!

15. Vad är du inte? Jag är inte kvällspigg. Somnar oftast inom en minut när jag släckt lampan.

16. Var växte du upp? I Spånga, en förort till Stockholm, 12 min med pendeltåg till Centralen. Bodde i ett rött tegelhus med mamma, pappa och lillebror Mikael.

17. Det senaste du gjorde? Svarade precis i telefon när en mäklare som sålt lägenhet i vår förening ringde. Tackade nej till kostnadsfri värdering och suckade av trötthet, gillar inte att bli uppringd av telefonförsäljare och liknande. Tackar alltid nej. Även när de ”inte vill sälja något”. Innan samtalet var jag och instruerade StrongMama på SATS Tule.

18. Din tv? Jag och Glenn älskar att se på en serie på Netflix på teven när barnen har somnat. Nu när det är mörkt tänder jag ofta ljus, brygger te och gör en macka – eller poppar popcorn – och så får vi njuta av lugn och ro innan jag går och lägger mig, alltid supertrött på kvällen och somnar betydligt tidigare än Glenn.

19. Dina husdjur? På landet har vi skogsmöss … charmiga men inte så roliga att ha i huset. Finns även en hel del spindlar, flugor och myror. Men riktiga husdjur, nej det har vi inte. Är inte sugen på att skaffa någon just nu heller. Kanske hund om några år, men nu reser vi för mycket.

20. Din dator? Jag har en Surface Pro 3, en dator som ser ut som en större surfplatta. Jag älskar den. Älskar Microsoft och en smidig burk som jag enkelt kan ta med mig. Enda nackdelen är mitt mörklila tangentbord, till min gamla Surface (innan jag bytte upp mig) hade jag ett knallrosa tangentbort som jag älskade, tyvärr finns inget sådant till Pro 3.

21. Din bil? Vi har en Volkswagen, fråga mig inte vilken modell … hade Audi innan som jag gillade bättre, men Glenn valde att sälja den för att få automat, backkamera och smidigare bil. Och då han använder bilen mest fick han bestämma.

22. Något du inte har på dig? Röda kläder. Är en rosa tjej och då är det svårt att matcha med rött därför handlar jag aldrig rött.

23. Din sommar? Jag har med mig soliga minnen trots att mycket av sommaren regnade bort. Vi var mycket ute på vårt nyköpta sommarstället och även om det kom någon skur var det ofta soligt eller i alla fall uppehåll stora delar av dagen. Sommaren gick väldigt snabbt förbi, men jag fick tillräckligt med kraft för att ta tag i hösten.

24. Favoritfärg? Rosa såklart. Utan tvekan. Trots det är min garderob till 99% svart. Men träningsgarderoben är färgglad och jag blir allt bättre på att få in färg även till vardags. Oftast har jag på mig något som lyser upp.

25. När grät du senast? I lördags när jag såg ”Så ock på Jorden” på bio. Jag är glad att biografen var halvtom, för jag snörvlade och hade mig. Sedan jag blev mamma för fem år sedan kan jag knappt se någon känsligt utan att känna tårarna komma.

Glenn skickar en hälsning till er från andra sidan jorden, snart är han hemma igen från Singapore. Idag väntar workshop i cykel på SATS för mig och mormor ställer upp som snäll barnvakt. Ganska skönt att gå in i cykelsalen och fokusera på att uppdatera min kunskap efter en lördag med en massa känslor av alla dess slag. 

Glenn: ”Min Singapore-vistelse börjar lida mot sitt slut. Idag, söndag, är finaldagen och vi ha fått äran att döma finalen mellan Singapore mot Thailand. Innebandyn är lite annorlunda här borta, inte så mycket i själva spelet utan mest i allt runt omkring. Innebandy som sport är rätt liten men intresset kring den är hur stort som helst. Inlevelsen hos publiken är något i hästväg. De tjuter och skriker i princip hela tiden. Härom dagen var de tvungna att stänga insläppet till hallen då det redan var fullt 30 minuter före matchstart, det händer aldrig i Sverige. För oss domare är det inte så dåligt heller då vi får köra high fives  och ta bilder med åskådare titt som tätt. Kul!

Singapore i övrigt. Jag hade hört innan hur rent det var i Singapore och jag måste säga att det är ännu renare än vad jag hade förväntat mig. Det är nästan så att man går och letar skräp. Människorna är supertrevliga, maten är god, det är lätt att ta sig runt med tunnelbanan och det finns fler köpcenter än invånare (det är i alla fall känslan). Just shopping är nog en av de största anledningarna att åka till Singapore. Det är inte överdrivet billigt men så klart man kan göra lite fynd. Vita höga Converse-skor går på ca 450 SEK.

Marina Bay Sands Hotel

Enligt invånarna är Marina Bay Sands Hotel vi bor på ett av de bästa och det förstår man när man ser utsikten från rummet, gymmet som ligger på 55 våningen och självklart Infinity-poolen på 57 våningen.

Singapore Zoo

Vi tog oss en tripp upp till Singapore Zoo och jag fick chansen att se både Panda-björnar och en vit tiger. Utöver det var det inte så mycket att se. Om man kommer hit ska man undvika åka på båtturen i River safari, knappt några djur och båten gick för fort för att man skulle hinna se något.

Sammanfattningsvis gillar jag verkligen Singapore men jag tror inte att man behöver stanna här mer än några dagar.” (Och jag Terese tycker att Glenn ska komma hem till sin familj igen …)

Ni följer ju min vardag efter Stockholm marathon. Men hur har det gått för Glenn? Här kommer hans rapport, skriven tidigare idag:

Igår genomförde jag det första passet efter maran, och då pratar jag inte löparpass utan första träningspasset. Och känslan var som jag hade svängt vänster på Valhallavägen istället för in på Stadion. Kroppen var inte alls intresserad av att motionera.

Tanken var inte att springa särskilt långt utan bara stämma av hur muskler och leder kände sig. Resultatet var ändå ok, inga onda knän eller andra muskler och kroppen piggnade trots allt till lite grann under rundan, men det var inte roligt att springa. Jag hoppas dock att känslan ger med sig, jag får ta det ett steg i taget framöver.

Passade även på att testa ett par nya skor från Adidas, ett par Energy Boost. Alltid spännande med nya skor. Kommer de vara sköna, kommer jag få skavsår eller ont någonstans. Nu kanske inte alla tänker som jag eller så gör ni det men erkänner det bara inte. När jag snörar på mig skorna är det första jag upplever att se sitter väldigt tight över fötterna, speciellt på ovansidan av foten. Det är något jag inte är riktigt van vid så det kändes faktiskt lite konstigt. När jag sedan sprang med skorna var känslan helt ok. De kändes lätta även om de satt i slutet på två väldigt stumma och tunga ben och tur var väl det annars hade jag inte kommit någonstans. Jag fick lite ont under fötterna i slutet av passet, lite som känslan när man åker skridskor de första gångerna. Jag tror dock att jag behöver använda skorna ett par pass till innan jag ger något slutgiltigt besked. Boost-effekten under sulan är mycket skön.

I skrivande stund så sitter jag på Frankfurt flygplats på väg till SEA Games för att döma innebandy och förhoppningsvis hinna titta på lite annan rolig sport. Jag saknar familjen redan men jag vet att veckan kommer gå fort. Enligt de som varit i Singapore tidigare ska vi tydligen bo på ett rätt trevligt hotell. Marina Bay Sand Hotell, jag vet att min fru är lite avis … Jag ska försöka skicka med en liten reseberättelse om nu min fru släpper igenom den, får nog skriva i kod och berätta hur jobbigt allt är, varmt och soligt, usch … Till dess. Ha det bäst.

Stolt i sin finisher-trjöa efter Stockholm marathon. Det gör det lite roligare att springa trots att benen är trötta.

Teknik och träning går hand i hand och det blir allt vanligare att teknik påverkar vår träning på olika sätt. Vi kan följa vår träning – och andras – vi kan anpassa vår träning och vi kan få inspiration från tekniken. Detta gästinlägg skrivet av min man Glenn handlar om hur tekniken påverkar vår träning allt mer:

För någon vecka sen så var jag på ett seminarium, ”Internet of things” . Själva seminariet kanske inte låter så roligt (om man nu inte är lika nördigt intresserad av teknik som jag är). En sak som däremot var spännande var när de pratade om hur denna teknik kommer påverka oss i framtiden, och då  speciellt teknikens hjälp i träningen.

Teknik och träning

Som det är idag så har vi hjälpmedel i klockor, telefoner, armband, pulsband med mera. Trenden är att man har mer och mer inbyggda sensorer i saker man redan använder. Några få exempel på detta är dessa smarta löpardojor. Visst har vi redan haft skor som mäter hastighet och sträcka, men tidigare har vi ofta behövt köpa till någon extra sensor, nu börjar det ingå i själva skon. En smart sko kanske inte är det mest revolutionerande men nästa tips tycker jag nog är rätt coolt ändå. Tröjor som mäter din kropps prestation under träningen. Detta är alltså något som redan används idag om än bara på proffsnivå. Tänk att slippa pulsband eller för den delen få ut mer information från ett träningspass, till exempel hur andningen var, samtidigt som du kan se hur mycket energi du har producerat.

Och på tal om att nörda in sig på teknik och olika smarta lösningar, kanske tycker du även att detta är rätt coolt:

Lycka till med träningen oavsett om du använder teknik eller ej!

Immersive Fitness – The Trip – virtuell cykelklass

Jag (Terese) måste avsluta Glenns inlägg med att även knyta an teknik och träning med de häftigt virtuella träningsupplevelserna som Les Mills och Reebok lanserar i sitt projekt Immersive Fitness. Snart kommer den underbara cykelklassen med bergochdalbane-känsla och lanseras på SATS Stureplan. Galet roligt!

Igår hade jag besök av härliga Linda som intervjuade mig i hennes spännande podcast Bloggbusiness. Här hittar ni hela intervjun. Är du intresserad av att lära dig mer om bloggande och få en massa inspiration vill jag rekommendera Lindas nätverk Better Bloggers. Jag är själv medlem då jag vill påverka till att bloggandet blir mer accepterat och att fler ska kunna blogga som jobb. Samtidigt är det viktigt att det gynnar alla på olika sätt – annonsörer, bloggare och läsare. Det är väldigt spännande att vara med mitt i utvecklingen när bloggandet förändras, det har hänt en hel del sedan jag startade blogga i början av 2007.

Det är endast två månader kvar till Stockholm Marathon, 30 maj, vilka fler än jag och Glenn springer? Hoppas att er träning och era förberedelser går bra. Här kommer fem snabba frågor med mig och Glenn om hur vår status är, fem bra frågor som du kanske även kan ställa till dig själv för att veta hur du ligger till inför loppet?!

Två månader kvar till Stockholm Marathon, hur är formen?

Terese: Hyfsad. Sprang inte så mycket de hala vinterveckorna, men känner att jag är igång med råge nu. Springer flera gånger i veckan och varierar med att hålla ett skönt tempo och att utmana mig med intervaller i olika former. Några långpass har jag också fått till, men inte så många som kanske är optimalt, men utifrån det som funkar i min livssituation med familj och annan träning som jag tycker är rolig är jag nöjd med hur formen är just nu.

Glenn: Usch, inte bra. I alla fall inte löpmässigt. Har försökt spring lite men får fruktansvärt ont i benhinnorna. Det går över efter ett tag men det blir mycket springa, gå och stretcha.

Hur ser din träningsplan ut fram till loppet (i stora drag)?

Terese: Öka upp löparmängden så att det i alla fall blir ett långpass i veckan där inte sträckan är det viktigaste utan tiden, att jag vänjer kroppen att springa under längre tid. Jag planerar också för mer löparspecifik styrketräning och löpskolning för att undvika skador och förbättra löpsteget. Hoppas springa 3 pass i veckan: ett långpass, ett intervall och en lugnare jogg eller vad som känns bra just den dagen. Blir inte peppad av för detaljerade scheman så försöker ha ett ganska flexibelt upplägg där dagsform och känsla styr rätt mycket.

Glenn: Försöka få in så mycket löpning som möjligt utan att påfresta benen för mycket. Försöka varva löpningen med rörlighetsträning och intervaller på cykel eller backträning.

Vad tror du blir största utmaningen med loppet, och vad är din lösning för att fortsätta kämpa?

Terese: Att orka hålla ut sista halvan av loppet, samt att inte lockas till för högt tempo i början. Min lösning är att träna långpass samt öva mig i att äta och dricka under träning för att få i mig ny energi, det var något som jag inte var så bra på under min förra mara. Är inte hungrig när jag springer och har svårt att få i mig energi, ska testa gel och mer sportdryck under mina långpass. Angående tempot i början av loppet får jag försöka strunta i vad de andra gör och lita på att jag hittar min egen rytm. En pulsklocka hjälper mig hålla tempot på min nivå.

Glenn: Benhinnorna och att jag inte hinner anpassa kroppen till banans längd. Finns bara en lösning, lyssna på kroppen men köra hårt de dagar som kroppen är med.

Vad har du för mål med Stockholm Marathon?

Terese: Slå min tidigare tid (4:45), komma före Glenn J och må bra i kroppen. För mig är det viktigt att kroppen inte drar på sig dumma skador eller att jag mentalt inte vill springa resten av sommaren (vilket hände förra gången), jag springer för att det är en rolig folkfest att vara en del i, göra något tillsammans med Glenn (även om vi springer i olika tempon) och för att utmana mig själv.

Glenn:  Just nu så är det bara att ta mig runt men jag hoppas på att kunna springa hela loppet utan att behöva gå allt för mycket.

Hur ser din målbild ut? (vilken känsla/bild har du i huvudet när du går i mål?)

Terese: Förra gången jag såg Stadion när jag närmade mig målet i Stockholm Marathon fick jag gåshud och tårar i ögonen, det är en känsla jag vill uppleva igen. Ett av mina häftigaste sportögonblick! Till skillnad från förra gången jag sprang är jag nu mamma och att få krama om mina barn och visa dem min medalj efter målgång är något jag ser fram emot, jag hoppas att de kommer vara på läktaren och heja in mig och Glenn i mål.

Glenn: Att jag slår Tess på upploppet men det lär ju inte hända :) så just nu ser jag bara Odengatan framför mig. Det var där jag stod för 2 år sedan och bestämde mig för att springa. Kan de så kan jag.

Mitt i mässminglet på Barnmässan i Karlstad blev jag igår intervjuad i direktsändning av P4 Extra Värmland. Under några minuter pratade vi om att komma igång efter en förlossning, träna tillsammans med barnen och hur man hittar motivation till träning. Är du nyfiken på intervjun hittar du avsnittet här, jag är med runt 38 minuter in i fredagens program.