Ibland är det mellanrummen i livet, de korta oplanerade stunderna mellan två aktiviteter eller ”måsten” som är det bästa. Som ger ny kraft och energi. Efter jobb och innan förskolehämtning lyxade jag nyss med en stunds läsande på balkongen. I riktigt värmande sol! Med glädje och lugn i kroppen ska jag nu gå och hämta Tilde. Blir mys med en stunds lek bara vi två, Charles är hemma hos en kompis och leker.
Dagens tips! Andas och ta några minuter för dig själv. Sittandes i solen, under en promenad eller i ett svalt rum. Lyssna in dina behov just nu.
Jag älskar den här planschen från Världshälsoorganisationen. Den visar på vikten av fysisk aktivitet, men främst tycker jag att den inspirerar och visar hur enkelt det faktiskt är att öka rörelsen i vardagen. Det behöver inte vara så krångligt. Det handlar om att se tillfällena och att ta dem. Det finns mycket att göra hemma, i skolan, på arbetet, i samhället och på väg till och från olika aktiviteter. Att säga att man inte har tid håller inte. Det är ofta väldigt liten tidsskillnad mellan att gå, cykla eller att åka bil eller kommunalt. Särskilt när det är rusningstrafik. Då kan man till och med tjäna tid genom att använda kroppen som verktyg dit man ska. Självklart lite beroende på hur långt man har, men betydligt fler än vad som gör det idag skulle med fördel kunna röra sig själva.
Under påskhelgen kommer min främsta fysiska aktivitet vara att storstäda sommarstugan, att röja i trädgården och att montera upp en studsmatta. Åh, som jag längtar efter att andas lantluft igen! Hur kommer du att röra dig mellan påskens alla ägg och mysiga stunder? Kanske göra en skattjakt med familjen? Springa stafetter med kompisar eller ta en långpromenad? Några dagars ledighet från många ”måsten” är ett utmärkt tillfälle att få mer tid för rörelse – om man nu ändå anser att det är tidsbrist i vardagen. Får du in rörelsen som en naturlig del i livet kommer tiden helt plötsligt att finnas, det är mer än inställningsfråga än en kamp mot klockan. Hur vill du leva ditt liv? Och hur vill du må?
Idag är det final i min PT-utbildning på Sports Club Education. Jag pluggade det sista igår, men det blev nästan bara förvirrat att göra det i sista stund, så det slutade med att jag rensade i ett par skåp istället. Jag borde kunna det mesta, sedan är det såklart svårt att ha alla små detaljer i huvudet och komma ihåg olika siffror i kost eller träningsupplägg. Men ”keep it simple” är något de har påmint om under kursen och jag håller mig till det. Har trots allt jobbat med träning i över 15 år och är utbildad PT sedan tidigare, så klart att jag har koll på en hel del.
Denna tentadag där vi både ska få träna en PT-kund och skriva ett prov startade jag med en löprunda i gryningen. Lyssnade på podd men tänkte mest på muskler och fästen. Väl hemma blev det mysig frukost med barnen och min mamma som sov över då Glenn är i Umeå och dömer innebandy. Jag bjöd på nybakade scones och det blev härligt kaos-artat vid frukosten. Inte vackraste dukningen att visa upp i sociala kanaler, men ett frukostbord som jag tror många kan känna igen sig i. Gott och familjärt var det i alla fall. Nu sitter jag på Roslagsbanan på väg till Gym & sim i Vallentuna där utbildningslokalen finns. Wish me luck! Och ha en underbar lördag.
Hur påverkar dagens mattrender barns hälsa och vad vet barn om mat? Konsumentföreningen Stockholm bjöd i måndags in till ett seminarium med flera intressanta föreläsningar från olika experter om dieter, matlarm, barnmat genom tiderna och barnens plats i matkulturen.
En sund relation till mat startar tidigt. Och barn lär sig genom att härma sina föräldrar, så hur är ditt eget förhållande till mat? Det kan vara bra att fundera över. Det största problemet med mat är att vi gärna ser på det som ett problem. Och det är lätt att media lyfter upp matlarm, som många gånger är överdrivna eller inte stämmer, och vi föräldrar är rädda att göra fel. Särskilt när tiden är knapp, barnen är hungriga och fantasin är bortblåst. Men det handlar mycket om matglädje. Det blir inte alltid rätt, men blir det oftast rätt gör det inget att det blir fel ibland. För mig är nyckeln planering, att tänka ut innan vad som ska handlas och serveras. Det är inte alltid det är så hemma hos oss, vissa veckor är toppenbra och andra är mer oplanerade. Men det är de strukturerade och förberedda veckorna vi mår som bäst. Att tänka när man är hungrig funkar sällan. Och vi vuxna har ett stort ansvar i bra matvanor, för oss själva men särskilt för barnen. Ta gärna med barnen tidigt i affären för att handla mat, laga mat ihop och framför allt – ät mat tillsammans. Gärna utan skärmar närvarande.
Historiskt sett har barn länge varit delaktiga i matförberedelser, detta pratade etnologen och måltidsforskaren Richard Tellström om. Barn har varit med i slakt, i tillagning och passning av elden under grytan. Allt eftersom att nya uppfinningar tillkommit, som elektriska spisen, kyl, ugn och så vidare fått en naturlig plats i våra hem har barnens deltagande minskat. Barnen har även tidigare ätit samma saker som vuxna, någon särskild mat för barn har inte funnits. På nittiotalet hände dock något. Allt fler restauranger kom med barnmenyer med speciella maträtter för barn, barn blir mer och mer egna konsumenter och nu det senaste: kocktävlingar för barn i teve.
Tjocksnack och träningshets – hur tacklar man det?
Kloka Carolina Lunde, docent i psykologi på Göteborgs universitet, höll en intressant föreläsning om barn och deras relation till sina kroppar. Samt de ideal som vi – och barnen – ser i sociala medier och andra kanaler. Något Carolina och hennes kollegor kommit fram till i en studie var att det finns väldigt lite relevans för hur ungdomars kroppar ser ut och hur de uppfattar den på insidan. Men oavsett om man är ”tjock” eller om man uppfattar sig som ”tjock” trots normalvikt har det lika stora konsekvenser på hur man ser på sig själv. Vi sätter också gärna våra kroppar i relation till andras kroppar och jämför oss. Det är vanligt att höra människor prata illa om sin kropp, och att man nästan börjar jämföra det som man anser vara ”fult eller fel”. Sluta bums! Carolina gav ett så fint exempel om en lågstadieklass som hade gympa efter en mellanstadieklass. I omklädningsrummet hörde flickorna de äldre tjejerna prata illa om sina kroppar. Då bildade de unga tjejerna, ihop med sin lärare som också hörde allt, en pakt om att bara säga snälla saker om sin kropp. Hur bra som helst! Sedan är nästa steg att inte bedöma kroppar alls. Ibland är det skönt att bara få vara i sin kropp. Att inte blir bedömd på ytan utan bara få njuta av att vara i en kropp som mår bra.
Föräldrar oroar sig över barnens matvanor
En undersökning från Konsumentföreningen Stockholm visar att 31% av föräldrarna oroar sig över barnens intag av socker, onyttig mat, godis och tillsatser. Jag känner igen mig, klart att det lätt blir för mycket tomma kalorier ibland, särskilt på helgen, och att barnen inte får i sig all näring. Men jag lägger ingen skuld eller stress i det utan gör mitt bästa med bra matval för oss i familjen så ofta det går.
Barnläkaren och forskaren Anna-Karin Edstedt-Bonamy förklarade enkelt och pedagogiskt för oss i publiken med hjälp av Livsmedelverkets råd. Mat behöver inte vara krångligt. Att få in sund mat handlar om att öka vissa produkter och minska andra. Men inget är svart eller vitt – om man inte är allergiker. Viktigast är det man äter oftast, som frukost som många gånger ser likadan ut varje dag. Äter man bra mat då lägger man en bra grund. Då gör det inget om det blir mindre bra val ibland. Här kan ni läsa mer om Konsumentföreningens rapport om barns vikt och matvanor.
Barn är förresten medvetna om mycket. Även om de ibland får det om bakfoten (precis som vi vuxna) så tänker de mycket och har kloka åsikter. Kolla här:
Det anas vår i landet och det lockas med ytterligare några plusgrader nästa vecka. På samma gång som ett säkert vårtecken är att solglasögon sätts på näsan och lunchen intas vid ett cafébord utomhus (trots att det fortfarande är alldeles för kallt) kommer löpsedlarna som hetsar om att bränna fett och rasa i vikt. ”9 sätt att bränna fett” stod på ena kvällstidningens löp förra veckan och dagen efter kontrade konkurrenten med ”Gick ner 30 kilo och blev frisk med grön juice”. Det enda positiva med dessa rubriker är att det inte har hänt något allvarligt i världen, i alla fall inget nytt hemskt att rapportera. Eller om det kanske är att vi är så vana vid alla katastrofer att det säljer bättre att spela på vårt dåliga samvete och spä på utseendehetsen. Våga inte tro att du duger som du är, sommaren närmar sig. Bäst att börja jobba på beachformen. Filmmaraton i soffan som ersatte nyårslöftena för några veckor sedan ska nu bytas ut mot en stress att på nytt göra ett försök att komma i form. Kanske blir det du som tappar 30 kg till sommaren.
Går du igång på detta? Kommer en viktnedgång göra dig lyckligare? Kanske. Det är i alla fall det tidningar vill få dig att tro, och du köper tidningen för att läsa mer. Men troligen kommer du inte att bli varken lyckligare eller gladare. För det sitter inte i kilona. Vi är fortfarande samma person även om vikten och utseendet ändras. Och om vi inte ändrar hur vi ser på oss själva kommer ingen förändring att vara tillräcklig. Det finns alltid mer att göra om, göra bättre.
Självklart är det bra att röra på sig och att äta näringsrik varierad mat. Det är jag den första att skriva under på. Jag vill alltid inspirera till rörelseglädje, särskilt som vi lever allt mer stillasittande liv. Och jag vill inspirera till en mer hälsosam kosthållning, för många får i sig alldeles för lite näring och gör kanske inte de bästa kostvalen för att må bra. Men att inspirera människor att leva hälsosammare görs inte med löpsedlar som skriker ut att vikten är det viktiga. Hälsa sitter inte i hur smal någon är. Och ohälsa sitter inte i hur stor någon är. Det är många parametrar som påverkar. Kan vi sluta värdera mat efter hur mycket kalorier det innehåller och istället lägga fokus på att få i oss bra näring. Gröna juicer som lyftes fram som mirakelkuren på den ena löpsedeln är säkert toppen. Ett bra sätt att få i sig antioxidanter och näring om man inte är så förtjust i sallad eller grönsaker. Men att bara dricka juice. Hur roligt är det? Du blir troligen varken mätt eller nöjd efter din måltid.
Lider man av fetma och behöver hjälp för att gå ner i vikt för att minska risken för andra sjukdomar, för att ha ork att leva livet utan begränsningar och för att öka möjligheten att leva ett långt liv, då är mitt tips att prata med sin läkare, en dietist eller annan kunnig person. Inte gå på tipsen som står på löpsedlarna. Och tyvärr tror jag inte att det är de som behöver tipsen mest som går på dem, utan det är de som kanske har några trivselkilon på kroppen som inte behöver påverka hälsan nämnvärt, men som får dig att ännu en gång önska att du vore smalare.
Jag har också ”rasat 20 kilo i vikt på fem månader” en gång i tiden. Då gick jag från normalviktig med ett par kilo extra runt magen till att bli undernärd och sjuk i anorexi. Nådde jag mitt mål att bli smal? Javisst. Blev jag lycklig? Absolut inte. Jag säger inte att alla som börjar följa en diet blir sjuka, men risken finns och dieter är en vanlig trigger till ätstörningar av olika slag. En annan trigger är dålig självkänsla och även om jag idag har väldigt bra självkänsla, tack vare att jag har jobbat mycket med den, och är frisk och fri från min ätstörning sedan många år, finns det mängder av unga tjejer och killar som sliter hårt för att känna att de passar in i mallen av det ”perfekta”. Snälla, sluta sparka på dem när de går förbi en kiosk och ser en ny ”bränn fett”-rubrik skrika åt dem.
Bra matval för mig är att kunna äta varierat. Jag dricker gärna en grön juice eller äter chiapudding. Men jag älskar också kladdkaka med vispgrädde eller en påse smågodis. Det ena behöver inte utesluta det andra. I ett hälsosamt liv anser jag att alla delar ingår. Kom ihåg att du är jätteviktig precis som du är och gå inte på löpsedlarnas billiga trick när de spelar på din självkänsla. Ge dem inte rätt. Behåll makten och ta en solig promenad runt kvarteret för att du vill och för att du mår bra av det. Inte för att det är senaste ”rasa i vikt”-tipset.
Heja Kalle Zackari Wahlström och programmet Gympaläraren som hade premiär på SVT igår. Det är skrämmande att barn rör sig allt mindre samtidigt som de mår allt sämre. Den tuffa utmaningen är – precis som hos vuxna – att nå de som behöver det mest. Jag har försökt bidra med mer rörelseglädje för barn och vuxna tillsammans i mina böcker Träna tillsammans med familjen och Träna tillsammans med Tia. Tyvärr märker jag när jag är iväg på föreläsningar eller mässor att de som handlar böckerna – det är de som redan är rätt så aktiva. De som rör sig minst är de som har störst motstånd till att våga börja. Och de har samtidigt mest att vinna på att bli mer aktiva i vardagen.
För att träning ska bli av, detta gäller alla åldrar, är att träning måste vara tillgänglig. Det behövs ytor att röra sig på, att spontanidrotta, att finna intresse i att röra sig lite under en rast – kanske med enkla redskap, bollar, pingisbord, aktivt tevespel eller liknande? Det är inte lätt. Men vi behöver alla hjälpas åt. Vi som jobbar med träning på olika sätt. Alla föräldrar. Lärare. Pedagoger. Och kommuner och stadsplanerare. Läste precis i min lokaltidning att i Vasastan är vi 47 000 som får samsas om varje fullstor idrottshall. Samtidigt ökar antalet unga i våra områden allt mer, i innerstan blir vi 8 000 fler mellan 7-20 år (2 000 per stadsdel) fram till 2022. Hur ska våra barn kunna röra sig på ett säkert och inspirerande sätt?
Tillgänglig träning. Rolig träning. Jag kommer fortsätta att kämpa för detta i den mån jag kan. Om vi alla drar våra strån till stacken kan vi bidra till mer. En hälsosam vuxen startar redan som barn med att skapa bra vanor där rörelse är en naturlig del av livet. Sedan kan man såklart få in hälsosamma rörelser längre upp i livet, men ju tidigare du börjar desto bättre är det. Men det är aldrig försent, och att skylla på att man är svag, inte orkar eller att man tycker det är tråkigt håller inte. Hur ska du kunna orka mer om du inte jobbar för det? Och ju bättre du blir – desto roligare kommer det troligen att bli. Testa olika träningsformer, hitta det som triggar dig i träningen och ha en positiv inställning till rörelse så kommer det bli allt lättare att träna. Rörelse föder rörelse.
Som den konditions-älskare jag är har jag en riktigt rolig helg. På schemat i min PT-utbildning på Sports Club Education står uthållighet. Vi går in på djupet hur träning av konditionen påverkar oss, allt som händer i hjärtat, i blodet och ända ut till musklerna och vad det gör med vår hälsa. Hur konditionsträning kan stärka väggarna i hjärtat för att kunna pumpa ut mer blod till musklerna, hur blodvolymen ökar och hur antalet kapillärer vid muskelfibrerna blir fler. Alla processer som gör att vi orkar prestera på en högre nivå samt får bättre hälsovärden i kroppen.
Igår körde vi ett roligt och tufft intervallpass med titeln stroke volume training. Vi värmde upp i dryga 15 minuter, sedan blev det tuffa intervaller på 6, 5, 4, 3, 2, 1, 1, 1 minut. Mellan de första fyra intervallerna var det två minuters aktiv vila och mellan de sista fyra en minut. Därefter var det nedvarvning. Älskar känslan när det är svinjobbigt och fem sekunder senare när intervallen är över känns det hur bra som helst när påslaget av endorfiner kommer.
Idag ska vi köra korta intervaller på 15/15×10 och upprepa tre varv. Ser fram emot det!
Vad är en bra personlig tränare? Hur får vi fler människor att röra på sig – inte bara de som redan tränar att röra på sig mer? Och hur kan en personlig tränare hjälpa människor finna sin motivation och träningsformen som passar varje enskild person? Inte så enkelt, men många insatser på olika nivåer får förhoppningsvis fler att öka rörelsen i livet och minska stillasittandet. Dessa frågor och många fler diskuterades under en paneldebatt som Safe Education bjöd in till med Liselott Kågström, VD Safe Education Norden, Örjan Ekblom, docent vid GIH och Lovisa ”Lofsan” Sandström, PT och hälsoprofil. SAFE har precis släppt en rapport med titeln ”En bra PT tar ansvar” som bygger på en Novusundersökning samt sammanställning av siffror från olika öppna källor.
Jag håller med dagens paneldiskussion – träning handlar mycket om relationer och kommunikation. Att se varje individ som man ska hjälpa med träning, att anpassa och se vad just den person man har framför sig mår bra av och tycker om. Alla ska inte träna på gym. Alla ska inte springa. Alla ska inte köra crossfit. Alla ska inte dansa. Eller vad som är trendigt just nu. Det gäller att hitta sin favorit på smörgåsbordet av träningsmöjligheter. Och kom ihåg, bara för att du tränar tre gånger i veckan kan du inte vara stilla dygnets övriga timmar, då får inte träningen någon direkt effekt. Starta med din vardagsmotion och ta för vana att stå mycket, gå när du har möjlighet och lev ett aktivt liv. Därefter kan du utöka med rena träningspass.
Träning som är bra för en är inte alltid det som personen upplever som roligast. En PT som tar ansvar ser då till att alla delar finns med i en persons träning, såklart så att personen upplever träningen som positiv och berikande men gärna genom att smyga in sådant som personen kanske behöver mer av – och det kan handla om allt från begränsad rörlighet till obalanser i kroppen, något vi pratar mycket om i den PT-utbildning som jag går just nu.
Här kommer några siffror från undersökningen, mina tankar inom (parentes):
Medelålders kvinnor är den grupp där flest tränar, 72 procent av kvinnor i åldern 50-64 tränar minst en gång i veckan, minst tränar män i samma ålder.
Låginkomsttagare tränar mer än höginkomsttagare. (Detta överraskade mig, senaste åren har det varit hett för företagsledare att även träna intensivt, göra klassikern och liknande. Dessutom visar andra undersökningar att välutbildade tränar mer än de med lägre utbildning.)
41 procent tränar på gym, vilket gör gymträningen till den populäraste träningsmetoden i Sverige.
81 procent tränar för att må bättre, var tredje person, 29 procent, tränar för att få en snyggare kropp. (Hurra att hälsofokuset ligger först i prioritet, träning handlar verkligen om att må bra både nu och i framtiden, så länge vi får leva helt enkelt.)
Vid val av PT är den personliga tränarens utbildning och kunskap viktigt, därefter är det närheten till träningscentret samt tränarens personlighet. (Att ha bra kunskap är basen i en tränares roll, men sedan handlar det om att förmedla träningen och vara bra på att anpassa efter individen man har framför sig, att se varje person. Personkemi spelar stor roll, som i de flesta relationer i livet.)
Var femte person, 20 procent, mellan 18-39 år har upplevt prestationsångest till följd av sin träning och var tionde har haft problem med ätstörningar till följd av sin träning. (Här har vi en utmaning vi behöver jobba mer med i träningsvärlden, och något jag saknar på de utbildningar som jag känner till idag är just ätstörningar, träningshets och överdriven träningsmängd – hur kan vi som tränare hantera detta i träningsmiljön med de klienter vi träffar. Frisk & Fri – riksföreningen mot ätstörningar där jag är volontär jobbar bland annat med detta, och jag hoppas att allt fler träningsanläggningar, sportklubbar och inte minst tränarutbildningar tar upp dessa frågor och jobbar med hur vi kan skapa ett hälsosammare träningsklimat. Åh, detta brinner jag starkt för och kan prata om i evigheter … får bli ett annat inlägg.)
Safe Education firar i år 25 år som utbildningsorganisation inom hälsa och träning. Jag själv har gått många av deras utbildningar. År 1998 gick jag aerobicsutbildningen och det var tack vare mina kunskaper därifrån som jag började min tränarkarriär. Därefter har det rullat på med en mängd andra utbildningar under åren, jag är bland annat utbildad cykelinstruktör, personlig tränare och kostrådgivare via SAFE.
Våra fötter är basen vi står på och deras hälsa är otroligt viktigt för hur vi mår. Men hur mycket kärlek ger vi våra små fossingar? Jag försöker smörja in dem med fet kräm på kvällen, filar hälarna och målar tånaglarna ibland, det sistnämnda mest för att jag blir glad av små färgklickar på tårna. Det är mina fötter som tar mig runt i livet och gör det möjligt att jag kan spela tennis, springa maraton och röra mig fritt som jag vill. Jag har haft problem med mina fötter tidigare, under tonåren bröt jag tre ben i högerfoten och det ställde till det under några år. Dessutom har jag fått ordinerat gjutna sulor ett par gånger, sulor som jag dock enbart använt ett kort tag. Mitt ”problem” är mina höga fotvalv, till skillnad från de flesta andra som pronerar så supinerar mina fötter. Trots detta mår mina fötter rätt bra. Det är sällan jag får skoskav eller ont i fötterna, dock lite smärtor i kroppen ibland som kan bero på fötterna.
Det är bra om jag får mer rörlighet i foten, nu blir vissa delar i min kropp väldigt spända av att jag supinerar, bättre att jobba in en balans. Detta blev jag medveten om under gårdagens utbildning med Linus Johansson på Sports Club Education. Många gånger är det fötterna vi kan titta på för att förstå vad som händer i kroppen högre upp, det börjar gärna där nere och allt i kroppen hänger ihop. Väldigt intressant. Genom att bli medveten blir det enklare att göra förändringar, sedan gäller det att öva medvetet för att inte falla in i gamla invanda mönster.
Vetenskapens värld körde en riktig träningsspecial igår – och som jag gillade det! Tack för att mer forskning och konkreta exempel lyfts fram om VARFÖR vi behöver röra på oss, regelbundet och varierat. Det handlar inte om att bli snyggare, få sexpack eller komma i smaljeansen. Det handlar om att förbli smart, orka leva sitt liv utan värk eller begränsningar och att leva länge! Inga garantier finns, och det är klart att du kan bli sjuk eller skadad även om du är aktiv och rör på dig ofta. Men du minskar risken och du har större chans att ha livskvalitet under de år som du lever.
Träningsgruppen med personer 90+ har jag sett tidigare på teve, och min reflektion både då och nu är åh så coola tanter och farbröder! De verkar knivskarpa i huvudet, de väljer att gå i trappan istället för att åka hiss och de tränar för livet. För att fortsätta må bra så länge de får finnas här. Jag hoppas att jag får chans att vara en av dem någon dag.
Reportaget ”Barn födda sent på året slutar idrotta” ger mig ont i magen. Inte främst för att Charles är född i augusti, även om jag såklart är medveten om detta, utan för att det innebär att det finns tusentals barn som kanske slutar idrotta för att de inte upplever att de ”duger”, att de är tillräckligt ”bra” och att de inte presterar på samma nivå som de som är födda tidigare under året i samma åldersgrupp. Det kan ju vara stora skillnader bland barn i utveckling. Jag hoppas kunna stötta min son i hans idrott, vad han än väljer, komma med exempel på många som inte var ”bäst” när de var unga men som sedan utvecklades enormt och blev bra när de blev äldre – för de som vill tävla i sin idrott. Och väljer man att sluta idrotta, då hoppas jag att barnen ändå hittar någon ny sport eller väljer annan form av träning, träning är för hälsan inte enbart för att tävla. Killen som tävlar i längdskidor i reportaget inspirerar, han fortsätter åka och har sitt mål klart för sig, sedan spelar det ingen roll om han är mindre än de andra i hans grupp. Han verkade ha en självsäkerhet i sig om att tids nog blir det hans tur …
Att man inte ska lita blint på aktivitetsarmband tror jag att många redan förstår, men att felmarginalen kan vara så mycket som femtio procent är mer än jag trodde. Jag tror att aktivitetsarmband och pulsklockor inspirerar till ett aktivare liv, samtidigt får vi aldrig sluta lyssna till våra inre signaler. Och stort plus att tekniken hela tiden går framåt och blir allt mer exakt.
