Inlägg i kategorin Barn & Familj

Svenskarna och internet är en årlig undersökning som Internetstiftelsen i Sverige ligger bakom. De kartlägger svenskarnas internetvanor och mönster. Idag var jag på en presentation av rapporten som visar att internetanvändandet fortsätter att öka i alla åldrar, år 2015 är det 93 procent av befolkningen som har tillgång till internet och 91 procent som använder det.

Foto på Charles av Jane Haglund för min bok Träna tillsammans med familjen.

Som mamma tycker jag det är extra intressant hur barnfamiljer använder internet. Bland annat visar rapporten att barnfamiljer i genomsnitt har 1,9 surfplattor hemma. Och att det är barn i alla åldrar som använder plattorna – och även andra plattformar – är väldigt tydligt. 67 procent av 2-åringarna använder internet och 32 procent gör det dagligen. Men de minsta barnen är inte bara passiva tittare på innehåll på nätet, nej en tredjedel av de som är 2 år skapar någon form av eget innehåll på internet.

Jag tycker det är toppen att internet används och att barnen tidigt lär sig använda mediet, det är en stor del av deras verklighet både nu och i framtiden oavsett hur utvecklingen kommer att se ut. Samtidigt kan det lätt bli för mycket av det ”goda”. Barn blir allt mer stillasittande och det blir vanligare med gamnacke, sms-tumme och ont i ryggen redan i tidig ålder. Som förälder har man ett ansvar att begränsa skärmtiden om det behövs – men vi har också ett ansvar att föregå med gott exempel. Om barnen hela tiden ser oss med en mobil i handen kommer de vilja göra likadant. Förutom att skärmarna gör oss stillasittande kan de också minska kommunikationen mellan vuxna och barn IRL. Är vi inne i vår skärm har vi fokus där och lägger inte riktigt märke till det som sker runtom. Kanske missar vi någon signal från vårt barn eller bara hummar till svar när de säger något. Till slut kanske de slutar kommunicera med oss alls …. Louise Hallin pratade om detta med amning och skärmar samt hur vi använder skärmar under bebistiden på ett mycket bra sätt under gårdagens Vardagspuls – TITTA HÄR.

Mina barn tillhör de barn som använder internet dagligen, oftast i form av Youtube-klipp och Charles gillar även att spela spel. Vanor som även återspeglas i rapporten där det just är video, korta filmer och spel som är stort bland små barn. Det dagliga spelandet fortsätter fram till 10-årsåldern då det minskar på grund av att flickor mer använder sociala nätverk istället och slutar spelar, men killarna fortsätter spela.

Mina barn får titta en liten stund på surfplattan innan förskolan och en stund på eftermiddagen. Strax innan läggdags stänger vi av alla skärmar och gör gärna en lek (just nu är björnen sover, kurragömma eller fågel-fisk-mittemellan populärt) eller sätter oss och ritar för att hjärnan ska börja trappa ner innan sängdags och bokläsande. Jag tror det är viktigt att alla familjer hittar de rutiner som funkar för dem, och ser man till att vara fysiskt aktiva, att vara utomhus samt att göra andra lugna aktiviteter – som att läsa böcker – ihop ser jag verkligen inte skärmarna som något problem. Dessutom tror jag det är viktigt att som förälder vara med barnen när de tittar och ha lite koll, var femte barn (21%) i åldern 2-11 år har enligt föräldrarna någon gång oroats eller upprörts av något de har sett på internet. Då är det bra att vara med och kunna förklara eller trösta. Att vara närvarande – även mot all skit som kan ske på nätet med pedofiler och annat …

Som med allt annat i livet, det handlar om att hitta en balans i skärmtittandet och hitta en nivå som passar en själv. Här finns ingen gyllene formel utan vi är alla olika och mår bra av olika saker.

Men att skärmtiden ökar tror jag är en uppgående trend som kommer få ännu fler procent vid nästa års presentation.

Diagram från rapporten Svenskarna och internet 2015.

HÄR KAN DU LÄSA HELA RAPPORTEN – SVENSKARNA OCH INTERNET 2015.

Tips till barnfamiljen! Att gå på museum där det är okej att testa och utforska är roligt både för barn och vuxna. Igår tog familjen bussen till Museumparken nedanför Gärdet för att gå på Tekniska Museet och bland annat se utställningen Mega Mind. Då det är gratis inträde på Riksidrottsmuseum tog vi även en tur där inne för att testa vad spänst, koordination, kondition, styrka och balans är. Det är bra att det finns museum som är gratis, för det kan bli riktigt dyrt för en familj att gå på museum annars. För oss fyra kostade det 300 kronor i inträde till Tekniska, och eftersom vi valde att även äta lunch där blev det ytterligare drygt 300 kronor. Precis som att det bör finnas träningsmöjligheter för alla oavsett inkomst och levnadsförhållanden bör alla barn kunna gå på museum och lära sig saker. Jag tycker dock att det var värt att betala för Tekniska museet, det var länge sedan jag var där och nu hade de riktigt grymma utställningar om bland annat hur hjärnan fungerar, om våra sinnen och hur man kan använda kroppen. Vi hann inte gå igenom hela utställningen, barnen ville leka ganska länge på vissa stationer och då fick de det. Populärast var byggstationen där barnen byggde med en lyftkran samt aktivitetsrummet där Charles testade reaktionsförmågan genom att trycka på knappar på en vägg, vi körde roddtävling, gick i labyrint och balanserade på rörliga stänger. Hit får vi gå igen!

Efter några timmar var vi rätt trötta och lämnade  alla andra vetgiriga familjer för en lugn promenad hemåt.

Klättervägg på Idrottsmuseet.

Något av det bästa barnen vet är att åka till lekland. Vi föräldrar brukar inte tycka det är lika roligt, men ibland gör vi saker för vi vet att barnen älskar det … Glada barn = glada föräldrar. Och igår var hela familjen glad när vi var inbjudna till förhandsvisningen av nya Andy’s Lekland i Bromma. Hela 5500 kvm med olika rutschkanor, studsmattor, bollhav, lärorika experiment och en liten uppbyggd stad med roll-spels hus. Dessutom fanns det en stor restaurang och gott om utrymme att röra sig på.

Jag behöver knappast säga att det blev succé för barnen! Då det endast var specialinbjudna var det lite folk men mycket möjlighet till lek och barnen öste för fullt. Även vi vuxna var med på ett hörn, jag hoppade studsmatta och Glenn åkte rutschkana med barnen. Dessutom var Tilde kreativ och gjorde trappan till en egen rutschkana … ibland är det bara fantasi som krävs för att ha roligt. Efter ett par timmars lek var barnen alldeles svettiga och lyckliga, de somnade nästan bums i bilen på väg hem.

Är du nyfiken på att kolla in stället så öppnar de imorgon lördag.

Detta tycker jag är hur bra som helst – låta barnen ha skrivbord de kan stå vid precis som många vuxna har på arbetsplatsen. Barn har mycket spring i benen och för att hålla koncentrationen uppe under skoldagen är det perfekt om de inte alltid behöver sitta stilla. Nej, i kombination med rörelse (under kontrollerade former så det inte blir kaos och stökigt) kan de hålla fokus.

Under vant-säsongen på förskolan är det en ständig jakt på vantar. Jag är bra på att märka barnens kläder, men vantar brukar endast ha liten plats, eller ingen, att skriva barnens namn på. När dessutom merparten av barnen var liknande vantar är det mer regel än undantag att barnen kommer hem med två olika varianter på händerna. Gör kanske inte så mycket , viktigast är att barnen är varma och kan leka ute. Men det känns ändå alltid bättre att komma hem med barnens egna grejer, inte någon kompis plagg. Nu har Charles precis fått nya vintervantar från märket Kombi som verkligen sticker ut. Charles tycker att det är supercoolt med vantar i form av en haj. Hur bra som helst, för då håller han koll på sina vantar och det är inget problem att få honom att sätta på sig dem när vi ska gå ut. Värme, funktion och glädje i ett!

För ett par veckor sedan spanade Charles på vantarna tillsammans med mig på en pressvisning och lyckan när han sedan fick ett par några dagar senare var total. Nu kan den aktiva uteleken fortsätta hela vintern!

Det är en lugn helg för oss. Vi har varit en sväng på landet, jag har rensat garderoben hemma, tagit promenader (igår i regn idag i strålande morgonsol) och lekt med barnen. Kurerar mig från en lätt förkylning och laddar inför en intensiv och rolig vecka. Imorgon kan ni se mig och Charles på teve, återkommer om det!

Fredagsfys och fredagsmys! Strax drar familjen ut till sommarstället, jag håller på att avsluta det sista här vid datorn. Mitt fredagsfys fick jag när det var cykel och tennis tidigare idag. Däremot blir det troligen en aktiv lekstund med barnen utomhus när vi kommer fram, tennis, fotboll eller något annat som inspirerar barnen just idag. Kanske några grodhopp?! En riktig favorit hos barnen och utmanande för oss vuxna där vi tränar explosivitet, rörlighet, koordination, rumpa och ben. Inspireras av Tia och alla hennes kompisar i min nya bok ”Träna tillsammans med Tia”. Perfekt present till barn med spring i benen – eller barn som man vill ska hitta rörelseglädjen.

Barn och vuxna är olika – men ändå lika. Något som underlättar träningen för alla åldersgrupper är: lättillgänglig träning, rolig träning och pekpinnefri träning. Det behöver inte alltid vara så allvarligt, det är bara att köra på. Några minuter här och där blir en stor träningsdos till slut.

Trevlig fredag!

Illustration: Roger Sonnenfeld. Foto: Jane Haglund

Här har vi dem – morgondagens tennisstjärnor! Eller, det kan vi inte riktigt veta, och det är inte heller så viktigt. Jag är bara glad att Charles som precis ska slå till bollen i dagens tennisträning tycker det är roligt att röra på sig och än så länge influeras hans sportintresse av vad vi i familjen pysslar med. Således, spelar mamma tennis vill Charles spela tennis. Jag tror inte att det spelar någon egentlig roll vilken/vilka sporter barn sysslar med, bara de rör på sig, att de gör varierande övningar och att de har roligt. Vill de satsa hårdare på någon sport är det ett beslut som tas mycket längre fram i tiden, och bara att de är vana att röra kroppen, har koll på sin koordination och lär sig teknik kan de satsa på vad de vill.

Bara för att Tiger Woods började spela golf när han var två år betyder det inte att det var den låga åldern som var grunden till succén. Det är väldigt många parametrar som spelar in och faran med att börja för tidigt eller köra för hårt är att barnet tröttnar, skadar sig eller blir ensidigt tränad. Idrottandet ska ske på barnens villkor – och vi föräldrar, kom ihåg att vi är föräldrar i första hand, vår eventuella tränarroll kommer aldrig före den. Stötta och peppa, men visa att du lyssnar på barnet, barnets intressen och agera alltid efter barnets bästa.  För de allra flesta är idrott en fritidssyssla, inte ett leverne även om jag tror många föräldrar hoppas att just deras barn ska bli proffs, resa runt jorden och håva in pengar på stora turneringar och mästerskap. Det är klart att jag också vill det, men bara om det är det barnen vill satsa på. Att ha en mer realistisk syn på sportandet tror jag är viktigt. Sedan om det kommer en dag där det visar sig att det finns enorm talang och vilja och barnet/ungdomen vill satsa – kör(!) – men släpp inte skola och andra viktiga kunskaper och lärdomar med …

Förra veckan öste regnet ner under Charles fotbollsträning, mindre roligt att vara fotbollsmorsa och stå och trycka under ett paraply. Charles struntade blankt att det var blött och halt, han hade lika roligt på plan som vanligt. Att vi vuxna många gånger ska vara så väderkänsliga, vi borde lära oss från barnen och uppskatta naturens olika skiftningar, alla väder bjuder på olika spännande utmaningar, det gäller bara att se dem och anpassa klädseln. Nåväl, jag njöt i alla fall mer igår när fotbollsträningen skedde i skön sensommar-sol. Dessutom uppskattar jag som mamma till två att det finns utrymme på planen för syskon att spela. Tilde vill inte gärna sitta still när Charles tränar, när han tränade friidrott inomhus förra vintern var det svårare för då var syskon tvungna att sitta still, det funkade inte för oss, så nu har vi slutat där. Nu däremot kunde hon springa runt med bollen ett tag och sedan lägga sig på bästa platsen och kolla när de äldre grabbarna spelade. Först om ett par år får Tilde också börja på fotbollsskola om hon vill.

Jag som alltid har sysslat med individuella idrotter, gruppträning är det närmaste jag kommit lagidrott, tycker om att se barnen spela i lag. Kul att vara med kompisar och göra saker ihop, lära sig samspel och visa hänsyn. Bra komplement till individuella sporter som tennis och golf som jag brinner för.

Nu har vi två tennisspelare i familjen. Igår följde jag med Charles på hans första tennisträning. Så spännande! Charles hade studsat av glädje i flera dagar för att han skulle börja. Vi har ju tränat en del ute på landet vilket han hade nytta av, de andra barnen hade redan spelat ett tag och Charles var yngst av de i gruppen. Han gjorde det bra, fick testa forhand, backhand och volleyslag, samt en del springövningar för att lära sig vad alla linjer på banan heter.

När jag frågade efter vad som var roligast svarade Charles att han inte visste, allt var roligt. Bra betyg alltså. Även om Charles kommenterade att de inte spelade match. Försökte förklara att man måste träna lite först … Charles är i en bra ålder för att lära sig teknik, och det är bra att en tränare lär honom, alltid svårare om det är mamma som ska ändra grepp och sving.