Ni följer ju min vardag efter Stockholm marathon. Men hur har det gått för Glenn? Här kommer hans rapport, skriven tidigare idag:
Igår genomförde jag det första passet efter maran, och då pratar jag inte löparpass utan första träningspasset. Och känslan var som jag hade svängt vänster på Valhallavägen istället för in på Stadion. Kroppen var inte alls intresserad av att motionera.
Tanken var inte att springa särskilt långt utan bara stämma av hur muskler och leder kände sig. Resultatet var ändå ok, inga onda knän eller andra muskler och kroppen piggnade trots allt till lite grann under rundan, men det var inte roligt att springa. Jag hoppas dock att känslan ger med sig, jag får ta det ett steg i taget framöver.
Passade även på att testa ett par nya skor från Adidas, ett par Energy Boost. Alltid spännande med nya skor. Kommer de vara sköna, kommer jag få skavsår eller ont någonstans. Nu kanske inte alla tänker som jag eller så gör ni det men erkänner det bara inte. När jag snörar på mig skorna är det första jag upplever att se sitter väldigt tight över fötterna, speciellt på ovansidan av foten. Det är något jag inte är riktigt van vid så det kändes faktiskt lite konstigt. När jag sedan sprang med skorna var känslan helt ok. De kändes lätta även om de satt i slutet på två väldigt stumma och tunga ben och tur var väl det annars hade jag inte kommit någonstans. Jag fick lite ont under fötterna i slutet av passet, lite som känslan när man åker skridskor de första gångerna. Jag tror dock att jag behöver använda skorna ett par pass till innan jag ger något slutgiltigt besked. Boost-effekten under sulan är mycket skön.
I skrivande stund så sitter jag på Frankfurt flygplats på väg till SEA Games för att döma innebandy och förhoppningsvis hinna titta på lite annan rolig sport. Jag saknar familjen redan men jag vet att veckan kommer gå fort. Enligt de som varit i Singapore tidigare ska vi tydligen bo på ett rätt trevligt hotell. Marina Bay Sand Hotell, jag vet att min fru är lite avis … Jag ska försöka skicka med en liten reseberättelse om nu min fru släpper igenom den, får nog skriva i kod och berätta hur jobbigt allt är, varmt och soligt, usch … Till dess. Ha det bäst.
Stolt i sin finisher-trjöa efter Stockholm marathon. Det gör det lite roligare att springa trots att benen är trötta.