Hög av härlig löpning!

Nä, det kanske inte lockar att ge sig ut och träna när regnet öser ner eller vinden piskar grenarna hårt mot fönstret och du nästan börjar huttra bara du tittar ut … men det finns fördelar med att övervinna vädret och ge sig ut och träna. Igår hade jag bestämt mig för att ta en löprunda på lunchen. Tanken var att springa från kontoret i Alvik över broarna till Stora Essingen, Lilla Essingen, Kungsholmen och tillbaks. Men. Vinden ven och det gick gäss på vattnet. Bara tanken på att ge mig upp för broarna, dels i medvind men framför allt i motvind eller sidvind fick mig att tveka.

Att hoppa över träningen var jag inte intresserad av. Inte heller att gå in på gymmet och träna på löpbandet. Jag vill träna utomhus så mycket jag bara kan, det är som att min kropp skriker efter att få vistas ut i naturen. Därför gällde det att göra det bästa av situationen och jag styrde därför stegen in i skogen. Där kom jag i lä från den värsta vinden och jag fick en alldeles fantastisk runda upp och ner för kullarna. Det blev inte det planerade intervallpass på asfalt jag hade tänkt mig, istället fick jag fartökningar tack vare naturens skiftningar.

Att få till träningen även när vädret inte är som roligast, det handlar om att antingen acceptera det som är eller hitta alternativ. Båda valen är bra. Det enda som inte är bra är att ställa in helt. Och när du väl har tagit dig ut, och kanske framför allt när du kommer hem, halleluja så stark du känner dig! Så låt oss bestämma det i höst, vi låter vår lust och vilja styra, inte vädrets makter.

Naturen är magisk att springa i.

Ibland behövs det en lugn helg utan träning, även om träningskläderna åkte på ändå. Det är ju världens skönaste vardagsplagg. Outfit: Röhnisch, skor New Balance.

Förra veckan blev det ingen summering och framåtblick då det var så mycket som hände med resor och sånt. Därför blir det nu en extra lång summering. För två veckor blev det en relativt lugn inledning där jag valde att hoppa över något pass då kroppen inte kändes hundra. Men sjukdomskänningarna försvann efter någon dag och bröt aldrig ut. Och tur var det, för slutet av veckan var långt ifrån lugn då jag fick ihop över 33 km löpning under Ragnar Relay. Efter loppet tog jag det lugnt en dag innan jag började med min vanliga träning igen. Kanske var det för lite, för denna vecka har jag känt ett större behov av vila och nu har jag inte tränat något på hela helgen. Idag måndag kör jag däremot igång med högre växlar igen för om några veckor väntar halvmaraton i Palma, så det är bäst att tagga till snart igen.

Träningssummering v 38

Mån – lunchjogg 7 km (jag hoppade över träningen och vilade istället)
Tis – cykelklass på morgonen (check på den, hann även med några styrkeövningar)
Ons – tennis
Tors – vilodag
Fre – cykelklass på morgonen följt av tennis
Lör – löpning i England (13 km löpning)
Sön – löpning i England (10,9 km löpning mitt i natten följt av 8,4 km på förmiddagen)

Känsla: Halvvägs genom veckan var jag rädd för att bli sjuk, hade en känning i halsen när jag vaknade på morgonen, men det försvann efter ett tag och det bröt aldrig ut. Säkert för att jag drog ner på mina växlar, vilade samt tog inte i lika mycket på mina planerade pass. Till helgen var jag rejält taggad inför Ragnar Relay och kände mig stark. I alla fall under de två första löprundorna …

Träningssummering v 39

Mån – vila
Tis – cykelklass på morgonen
Ons – tennis
Tors – lunchjogg 7 km
Fre – cykelklass på morgonen följt av tennis
Lör – vila
Sön – vila

Känsla: seg i början av veckan, cykelklassen på tisdagen hade jag ställt in om jag kunnat, resten av dagen var nämligen magen helt paj, fick ta en sjukdag från jobbet och var helt urlakad. Efter att ha sovit i princip hela dagen mådde jag däremot bättre. När helgen kom kände jag däremot att det behövdes vila och förutom en massa promenerande under Tjurruset-jobb samt lek med barnen tog jag det lugnt.

Träningsplanering v 40

Mån – lunchlöpning i intervallform
Tis – cykelklass på morgonen samt styrka, tennismatch på kvällen
Ons – tennis
Tors – lunchlöpning
Fre – cykelklass på morgonen följt av tennis
Lör – långpass
Sön – vila

Tufft att ta sig upp för skidbacken efter cirka 8 km genom skog och lera.

Till stor del arrangerar Marathongruppen där jag är digital redaktör roliga, utmanande och inspirerande lopp på asfalt, allt från ASICS Stockholm Marathon till STHLM 10 och The Music Run. Men ibland byter vi underlag, som nu i helgen när vi kör Kalvruset, Tjurruset och Nattruset för hela slanten i Lill-Jansskogen. Lerigt, brant, halt, tufft – men framför allt roligt. För det är kul att utmana sig själv och kliva utanför bekvämlighetszonen. Det fick jag själv uppleva förra helgen under Ragnar Relay med min löpning som Catwoman samt ensam nattlöpning med pannlampa.

Under eller över?

Jag sprang inte själv, men rörde mig runt banan till olika prövningar, fotade, filmade och peppade. Det var underbart att få se alla grymma kids i Kalvruset. Hur de hjälpte varandra och hur de både förfasades och roades av leran som mötte dem. Intressant också att se vilken strategi barnen har. En del kastar sig rakt ut i leran medan andra försiktigt smyger så långt åt sidan de bara kan. Jag känner igen mig i det sistnämnda som barn, men jag tror att genom att vara med om sådana här upplevelser och se att man klarar det vågar man allt mer och blir modigare.

På väg mot mål har asfalten bytt färg … och barn som hejade på ville få lera på sina händer.

De vuxna i Tjurruset öste på, några hade en väldans fart och tog sig igenom den tuffa banan på galna tider, andra tog längre tid på sig. Men det är ju inte tiden i sig som är viktig utan det man är med om. Och på kvällen, när solen gått ner, då blev det premiär för Nattruset. 5 km i mörker. Så häftigt!

Nattruset – löpare på väg upp från ett träsk.

Idag hade jag planer på att starta dagen med löpning, hade till och med en inbokad löpdejt. Men redan igår kväll kände jag mig sliten, trots att jag inte sprang visade ändå min klocka att jag gått cirka 30 000 steg. Inte så slitsamt i sig, men efter några tuffa veckor med mycket jobb och flera krävande träningsutmaningar är det skönt att vila lite extra. Tar det lugnt idag med möjlighet till en lugn runda senare idag om jag känner för det. Ingen press, men om kroppen är sugen. Annars väntar jag med träning tills imorrn. Ska ändå bära en del flyttlådor idag inför försäljning av vår lägenhet.

På alla fyra uppför skidbacken.

Löpning bland höstlöven. Älskar att springa på hösten!

Det har varit mycket löpning i bloggen i veckan. Och det fortsätter. För även om jag har rapporterat det mesta från förra helgen har jag mer roliga löparäventyr som väntar. Men även om jag älskar utmaningar och nya upplevelser kan den bästa träningen vara den som sker i vardagen. Igår torsdag njöt jag av en alldeles fantastisk 7 km lång runda i skogen vid jobbet. Perfekt för att få känna kroppen arbeta efter några timmar där hjärnan gick på högvarv framför datorn.

Att få se de vackra löven som just nu skiftar som allra bäst i färg, få känna den krispiga vinden i ansiktet, färdas upp och ner för stigar där det gäller att vara alert för att inte snava över en rot eller missbedöma en sten. I söndags när jag sprang i mål på Ragnar Relay var jag så trött, själva löparglädjen kändes långt borta. Men vips så är den tillbaka igen. Mitt i jobbveckan. Mitt i ett helt vanligt träningspass. Åh, så tacksam jag är över min kropp som älskar det här och som mår som allra bäst när den får vara aktiv.

Dagens snygga outfit i vackra höstfärger kommer från Daily Sports. Kul att nu få träna i kläderna jag modellade för förra hösten. Den som väntar på något gott …

Förresten. Jag sprang inte bara i skogen. Jag passade även på att göra några styrkeövningar när jag passerade några bänkar längs rundan. Kika in på min Facebook så ser ni mer!

Modelljobb för Daily Sports förra året.

— Sponsrat inlägg —

Som vuxen försöker jag vara närvarande och intresserad av vad mina barn gör på skärmen.

Begränsad skärmtid, obehagliga typer online, mobbning och innehåll skapat för vuxna … ja det finns många frågor runt den digitala världen som förälder. Tekniken är här för att stanna och vi måste lära oss hantera den för vår egen skull, och för våra barns skull. Hos oss är skärmtiden en het fråga och vi testar oss fram till nya rutiner som fungerar.

I samarbete med finska säkerhetsföretaget F-Secure har jag installerat F-Secure SAFE på min dator, telefon samt min son Charles iPad. Mina barn tillhör den generation som nu växer upp där skärmar, konstant tillgång till internet och hela den digitala världen finns ett klick bort. Tekniken har mängder med fördelar och jag är långt ifrån teknikfientlig. Jag älskar teknik, nya tjänster och möjligheter, men förstår också vikten av att lära sig behärska allt det nya på bästa sätt. Särskilt ur barnens synvinkel som mest ser alla fördelar och än så länge, som tur är, är omedvetna om baksidan som skärmen och internet kan ha. Men tyvärr blir barn idag medvetna allt för fort om hemskheter online.

Mina barn är fortfarande små. Min dotter Tilde är snart fem och hennes favorit på paddan är att se YouTube-klipp med Elsa och Spindelmannen eller se Greta Gris på Netflix. Och min son som är sju och precis har börjat skolan, han gör allt från Pokemon GO till att spela fotbollsspel, se filmer, videoklipp eller filmer. Än så länge har de inte börjat kommunicera med andra på nätet mer än att sonen gillar att hjälpa mig sätta hjärtan när jag skrollar på Instagram. Men jag tror på att lära barnen hantera skärmen och det som kan möta dem där i form av opassande innehåll, mobbning eller hemska vuxna. Genom att prata om det som möter en på skärmen och vara delaktig i vad barnen är intresserade av när de har skärmtid hoppas jag minska tröskeln för att barnen ska prata med mig eller min man om något bekymrar dem.

Charles är med och bestämmer våra familjeregler runt den digitala världen.

Begränsad skärmtid

Det som vi har mest diskussion hemma om just nu är skärmtid. Vi har tidigare kört med äggklocka och bestämda skärmtider med pauser för att göra något aktivt ihop, för att spela ett spel, gå ut eller sätta oss och läsa en bok. Med F-Secure kan jag själv ställa in tillgången till surf på sonens padda. Jag kan enkelt justera tiden han har tillgång till nätet och om det är vissa delar av dygnet som den inte får användas alls. Som inför läggdags när han behöver komma ner i varv. Hur bra som helst. Och det är inte bara något som vi föräldrar har bestämt. Jag och min man har suttit och pratat med Charles om detta och bestämt familjeregler som känns okej för alla.

Alla familjer är olika och måste sätta regler som passar ens egen familj. Vi har valt att tillåta barnen en stund vid skärmen på morgonen samt efter förskola/skola för att komma ner i varv. Vid middagen blir det paus och sedan är det okej att sitta en stund till (särskilt som vi vuxna många gånger också behöver sitta vid våra skärmar en stund här, och då måste barnen få samma möjlighet) ibland innan vi gör något annat ihop. Allt från att vi kör hemmadisco till att vi spelar yatzy.

Prova-på-erbjudande!

Jag är glad över att kunna dela ett prova-på erbjudande för F-Secure SAFE med er läsare så att ni också får testa tjänsten. En testperiod varar i en månad och vill du förlänga perioden är priset för F-Secure SAFE under ett år på tre enheter 649 kronor. TILL ERBJUDANDET.

Glädje över att vinna i spelet!

På väg in i mål med mina kollegor och lagkamrater i klunga.

Lätt illamående men ändå relativt pigg med tanke på den lilla mängd sömn och mat jag fått var jag peppad inför sista dagen och löpsträcka 3 på Ragnar Relay White Cliffs. Två löprundor var avklarade, mina två längsta, och nu hade jag endast en runda på 8,4 km kvar. Det kunde ju inte vara så jobbigt? Men det var precis vad det var … galet jobbigt!

Det blev stressigt mellan alla växlingar för att vi skulle hinna till varje station i tid och vi hade varken tid att stanna för att köpa kaffe eller få i oss ordentlig frukost. Att trycka i sig chips eller smågodis lockade mig inte. Det fick till slut bli en banan och en proteinbar, men efter att knappt ha fått i oss riktig mat trots många timmar av anspänning i kroppen ville jag bara ha något riktigt. Som en smörgås eller en bägare yoghurt.

Men jag är ändå glad att jag hann få i mig någon näring, för när jag startade senare på förmiddagen hade jag i alla fall lite energi i kroppen. Även om den tog slut snabbare än önskat. Redan efter ett par kilometer började jag kolla på klockan och önskade att jag hade sprungit längre än jag hade. Men värst var inte bristen på näring och energi, det var värmen. Redan innan jag sprang kände jag hur det brände i ansiktet och jag var varm och när jag sprang blev jag överhettad redan efter ett par kilometer. Jag sprang med öppen mun som en flåsande hund, svetten rann konstant ner i ögonen och jag fick till och från tunnelseende.

Glad mitt under löpningen innan värsta tröttheten slog till.

Jag sprang på en vacker bred promenad- och cykelväg nedanför de vita klipporna och jag önskade att jag hade kunnat njuta mer av omgivningarna. Men just här drömde jag bara om en kall dusch eller att få slänga mig i havet som följde min väg. Åtta kilometer kändes som ett maraton.

Jag vägrade att gå och även om jag upplevde att jag sprang i slowmotion fortsatte jag i alla fall framåt och till slut såg jag målet. Jag hörde hur speakern ropade ut i högtalarna att lag 107 var på väg in i mål och jag såg mitt härliga lag stå och skrika väntandes på mig strax innan målbågen. När jag kom fram till dem sprang vi tillsammans över mållinjen. Så häftigt! En underbar avslutning på en underbar helg jag sent ska glömma.

Ragnar Relay var ett otroligt häftigt äventyr, så tacksam över att ha fått uppleva detta!

Puss på medaljen!

Så nöjd och stolt över att ha fixat nattlöpningen!

Löpsträcka nr 2 var jag extremt nervös inför. Den skedde några timmar senare efter pastamiddag, runt halv två på natten mitt ute på landsbygden, det var bara att ladda för nattlöpning. Som jag nämnde tidigare trodde jag att det var många som skulle springa runt omkring en, eller att man i alla fall skulle ha någon runt omkring sig som sprang i ungefär samma tempo. Men jag förstod redan tidigare under kvällen att så inte var fallet.

Jag ska erkänna. Jag är mörkrädd. Extremt mörkrädd. Dessutom har jag livlig fantasi och har nog läst lite för många deckare. Vi höll ett högt tempo i vår grupp (då vi inte var ett helt team) och låg först. Därför visste jag. Jag skulle få springa ensam. Övriga 130 löpare skulle inte vara runt omkring mig. Jag skulle få springa i beckmörker med min pannlampa och övervinna min rädsla.

Hade jag sprungit själv hade troligen min feghet fått mig att avstå. Men nu gjorde vi tävlingen som ett team och jag sviker inte laget. Dessutom visste jag att det egentligen inte fanns några faror, eller i alla fall att risken var låg. Jag fick hög puls så fort jag började tänka att jag kanske skulle möta någon i spåret. Men vem skulle stå där och vänta? Att det ska komma en ensam tjej och springa halv två kanske inte är superhöga odds på.

För att klara av min rädsla hade jag musik igång, rätt lågt men ändå så att jag hörde den från mitt flipbelt även om jag inte hade hörlurar på mig. Men musiken hjälpte mig att fokusera på något annat än alla mardrömssituationer som min fantasi skapade. Det enda jag mötte på vägen var får, en skrämd kanin som sprang runt mitt ljus, en mård eller var det var för något samt fåglar och fjärilar. En stilla landsbygd som säkert hade varit magisk att springa igenom dagtid, men som på natten förvandlades till något otäckt.

Skräcken fick mig att springa snabbt

Men oj vilken fart jag fick. I alla fall kändes det så. Jag höll ett skönt tempo och kroppen var pigg trots löpningen tidigare på dagen. Det kändes enkelt nu när jag sprang i vanliga löparkläder igen och jag vande mig vid nattlampan som jag tidigare inte hade sprungit med. Min höga stress i kroppen däremot höll i sig ända till målgång. Efter 10,9 km ensam i mörker mötte mitt team upp mig. Och så stolt jag var över mig själv. Jag övervann min rädsla och fick vara med om en för mig ny upplevelse. Även om jag även i fortsättningen kommer föredra löpning i dagsljus var det speciellt att springa som i en liten bubbla av det ljus man skapar framför sig i spåret.

Och att sedan få sova tre timmar inför sista omgången löpning för vår grupp … det var galet skönt. Även om kroppen och sinnet var helt förvirrat under den sista löprundan, när jag fick springa i mål! Berättar om den imorgon.

Vi vaknade strax efter att solen gått upp. Bara några få timmar efter min nattlöpning.

Catwoman efter att precis ha sprungit drygt 13 km i min maskeraddräkt.

Igår skrev jag om min generella upplevelse av Ragnar Relay-helgen längs med White Cliffs. Nu drar jag igenom mina löpsträckor en för en. Löpsträcka nr 1 sprang jag som Catwoman. Tänk att springa 13 km i maskeradkostym, en kostym som dessutom är aningen för tajt samt med ögonmask som gör att du måste vrida på huvudet för att se någonting annat än det som är precis mitt framför ögonen. Mmm … mjau …, det var en annorlunda utmaning.

Jag fick enormt mycket uppmärksamhet när jag sprang, vilket jag gillar, det peppar mig att springa fortare samt bjuda på leenden och ett ”mjau” tillbaka till de jag mötte. Sedan att några ropar ”show me your tits”, ja det är sådant jag kan skratta åt tillsammans med laget. De flesta jag mötte i det samhälle jag sprang igenom var peppande, barn vinkade och tanter med hundar tittade roat på.

Kunde knappt hålla mig för skratt när jag berättar mitt under löpningen för kollegorna som langade sportdryck vad jag fick för kommentarer när jag sprang.

Som jag redan nämnde i gårdagens inlägg var vi rätt ensamma när vi sprang. Jag hade nummerlapp på mig, så förhoppningsvis förstod de flesta jag mötte att jag var med i någon form av lopp. Men inga andra löpare såg jag längs vägen förrän ett par kilometer till växlingsstationen då jag sprang förbi en manlig löpare som sprungit vilse. Innan dess hann jag med en runda som startade i en hamn för att sedan ta sig igenom några fält innan jag kom in i ett stort industriområde. Inte roligaste sträckan under loppet även om början av rundan var fin. Men dräkten piggade upp min upplevelse även om den gjorde det något svårsprunget.

Jag och den manliga löparen kom in mot mål ungefär samtidigt, när jag fick stanna vid ett övergångsställe för en bil drog han ifrån några meter, men jag höll hans rygg. Däremot när jag försökte mig på en spurt sa benen ifrån efter tio meter. Jag hade ingenting att ge. Han drog ifrån in i mål och jag gled in strax därefter med ett mjau. Måste ju leva mig in i karaktären.

Efter ett ombyte bakom bilen med av tork av wetwipes drog vi till en restaurang för mat. Efter en dag med mackor till lunch och en massa chips och bars som mellanmål var det guld att få äta en rykande varm pastatallrik. Det gällde ju att ladda om inför nattlöpningen, en runda som inte bjöd på så många skratt, mer ett skenande hjärta! – den upplevelsen får ni läsa om imorgon …

Bästa teamet! Så redo att springa våra förstasträckor i grymma outfits.

Jag hade höga förväntningar innan jag och några kollegor från Marathongruppen reste till England för att springa och uppleva Ragnar Relay White Cliffs. En stafett på cirka 30 mil. Varje person springer tre gånger och resten av gänget åker i en pimpad van mellan växelstationerna. Vi var inte ett helt lag på 10 personer men kunde medverka med ett lag om sex stycken: Catwoman, Harley Quinn, He-Man, Skeleton, Flash och Batman. Ja, för vi körde på superman-seriefigur-tema samt den svenska vinkeln såklart.

Innan vår omvandling.

Vi håller på att pimpa bilen för fullt.

Vi tar det från början … vi kom till Heathrow och hämtade ut vår hyrda van som skulle bli vårt fordon, och mer eller mindre bostad, under helgen. Första kvällen fick vi dock riktig middag följt av en natts sömn. Efter lördagens frukost började allvaret. Vi åkte och kollade när de första lagen startade, men eftersom vi inte skulle starta förrän i våg två, när de fem första löparna i övriga lag startat, hade vi en förmiddag på oss att pimpa vanen. För en del av Ragnar-upplevelsen handlar mycket om gemenskap, teambuildning och att gå all in! Och det gjorde vi.

Nalle på taket, tapet på sidan, skelett baktill och svenska flaggor på alla sidor. Frågor på det?

Efter lite kreativ shopping i nån form av hardware-store förvandlades den vita vanen till en svensk superhjälte-bil. Med allt från svenska flaggor, hashtags, flames, en stor björn på taket med cape samt ett skelett baktill … ja, som sagt, det blev lite urflippat, men det är det som gör det så rolig. Att släppa loss, ha roligt tillsammans med alla delar runt själva löpningen.

Teamwork!

Ett äventyr tillsammans med kollegor

Innan jag åkte till Ragnar trodde jag att det mest handlade om löpningen, att den skulle ge den största upplevelsen och att vi skulle springa tillsammans med många andra löpare samt få uppleva partystämning på nattlöpningen. Det blev inte riktigt så. Även om det är klart att löpningen var utmanande och intressant och riktigt vacker på många ställen (och läskig på andra), men det häftigaste under helgen var allt som skedde i och runt vanen tillsammans med ens lag. En galet rolig helg har det varit där jag lärt mig nya saker om mig själv samt lärt känna mina kollegor bättre samtidigt som jag var med om en upplevelse jag alltid kommer bära med mig.

Bak på bilen …

Vi fick mycket uppmärksamhet vart vi än kom och även om de flesta andra av lagens bilar också var pimpade på olika sätt stod vi ut. Särskilt när vi kom till start i våra maskeradoutfits! Det var verkligen ett äventyr vi fick vara med om i helgen! Och eftersom det finns så mycket jag vill berätta väljer jag att dela upp mina tre löpsträckor i olika inlägg. Jag var löpare nummer 10 och hade en total sträcka på drygt 33 km att springa under helgen. Så stay tuned, snart får ni läsa om min löpning i Catwoman-outfit, nattlöpning med hög puls samt en kokande het målgång.

Taggade till tusen!

Foto från Ragnar White Cliffs. Hur härlig miljö att springa i?!

Jag är sjukt pepp! Idag flyger jag till London tillsammans med några kollegor. Och vi åker inte till England för att shoppa utan för att springa. En del löpare har åkt till Berlin för att springa marathon i helgen, vi väljer dock en lite annorlunda tävling denna gång – Ragnar Relay White Cliffs. Och vi ska inte heller springa lite. Starten för vårt lopp går på lördag morgon och sedan springer vi fram till målgång på söndagen.

Men nej, det är inget ultralopp jag ska ge mig ut på utan en häftig stafett. Jag kommer inte kunna beskriva hur det är/var förrän loppet är över då jag inte har varit med om något liknande tidigare, men om ni kikar på filmen här nedan får ni en försmak av loppet vi ska genomföra. Och ni förstår kanske att jag är otroligt taggad. Inte bara för själva utmaningen där jag totalt springer drygt 3 mil utan minst lika mycket för den häftiga miljö längs kusten och Dovers vita klippor där banan går.

Reebok Ragnar White Cliffs from Ragnar on Vimeo.

Ni får följa mig på Instagram Stories under helgen – och så lovar jag en maffig rapport från min upplevelse av loppet såklart. Det jag oroar mig mest över är nattlöpningen … blir intressant att se hur min kropp kan prestera mitt i natten.