Gårdagens regn i Stockholm påminde lite om vädret 2015 när jag sprang ASICS Stockholm Marathon. Även om det för två år sedan var mer regn, mer blåst, mer kyla. Men jag håller tummarna för fint löparväder till helgen. Då blir det fest!
Jag gillar Facebooks påminnelser om sådant som hänt i dåtiden. Det är roligt att få blicka tillbaka på tidigare händelser, sånt jag har glömt och sånt som jag alltid kommer att minnas. Alla maraton jag har sprungit kommer jag nog alltid komma ihåg, i alla fall än så länge då de enbart är fem till antalet. Jag kommer däremot inte ihåg allt från loppen, men en övergripande känsla, vad det är för något som jag bar med mig därifrån.
Igår fick jag en påminnelse om att det var två år sedan jag sprang ASICS Stockholm Marathon i regn, blåst och kyla. Det var mitt andra maraton, och jag förbättrade mitt personbästa från 2009 när jag sprang loppet första gången med över trettio minuter. Men det glädjerus jag fick första gången infann sig inte. Det gjorde det däremot under mina tre nästföljande lopp: New York Marathon, Helsingborg Marathon och nu senast Virgin London Marathon. Det var dock inte loppets fel att jag inte kände något rus, det var mitt pressande av tid och vädret som spelade in …
På lördag är det dags för tusentals löpare att ställa sig på startlinjen igen och springa den klassiska tvåvarvsbanan i Stockholm för sista gången. Nästa år byter den skepnad! Är så sugen på att springa, men jobbar istället på loppet hela helgen. Så jag får äran att heja fram löpare, uppdatera sociala kanaler och smittas av energin från alla som springer. Ni som befinner er i Stockholm, visst kommer ni ut på gatorna och hejar på lördag? Det blir en riktig folkfest såklart!