En magisk morgon i Central Parl blev det när jag och Glenn morgonjoggade. Några sköna kilometer för att få igång benen. Och vi var inte ensamma, även om det ser ut så på bilderna, under löprundan mötte vi massor av andra löpare som också förberedde kroppen inför New York marathon. Vi passade på att springa målsträckan och mentalt skapa oss en bild av att nästa gång vi springer här är det precis i slutet av vår mara.
Nu har vi hämtat ut våra nummerlappar till New York Marathon och vi har morgonjoggat i Central Park några kilometer för att hålla kroppen alert. Hela stan bubblar verkligen av söndagens lopp. Jag visste att det var stort här, men inte så stort. Känns som man ser löpare överallt och på tevens nyheter har de pratat om vädret inför söndagen i flera dagar. Jag är så pepp!!!
Varenda gång jag är i New York blir det en lunch på Cafe Habana. Kanske tråkigt att gå till samma ställe, men jag älskar deras mat. Och lunchkön kan vara lång, jag är inte den enda som gillar stället. Idag kom vi dock till restaurangen strax innan tolv och då var det inge problem att få bord. Sedan njöt vi av de fantastiska majskolvarna med någon ost/majonnäs/cayennepeppar-liknande topping samt goda räktacos. Godaste jag har ätit på länge!
Cafe Habana hittar du i korsningen Prince St och Elizabeth St.
Nu har vi sovit första natten i New York. Eller sovit och sovit … klockan är strax efter fyra på morgonen och jag har redan duschat och klätt på mig. Snart blir det promenad ner till ett frukostställe.
New York bjöd på hällregn igår, men nu ser väderprognosen bättre ut. Känns riktigt skönt att vara här, ha semester och ladda inför söndagens maraton. Tack för alla hejarop på Instagram, längtar till loppet! Särskilt eftersom halva stan också verkar ladda inför löparfesten.
Min outfit på söndag blir: jacka och skor från Adidas, tights Peak Performance, undertröja Icebreaker (kan bli för varmt), Sverige-tröja Springtime, kompressionsstrumpor GoCoCo, midjeväska Norrona, mössa Craft och vantar GripGrab. Och så tar jag med energi i form av nötter och energigodis, samma sort jag körde med på Stockholm maraton.
Vinter betyder torr hud för mig. Aldrig uppskattar jag feta krämer som nu! Jag avskyr känslan att sitta med frasiga händer när jag jobbar, därför smörjer jag just nu in mina torra partier med Weledas Skin Food. En av deras mest populära produkter har jag förstått, själv har jag inte testat den tidigare. Krämen är riktigt fet, kommer nästan som en oljehinna ihop med krämen, men när jag är torr sjunker den snabbt in i huden och gör den mjuk och härligt doftande. Weleda har länge varit ett av mina favoritmärken och med denna produkt fortsätter de att vara favorit. Skin Food funkar förresten fint till torra partier på hela kroppen, inte bara på händerna.
Vilken överraskning jag fick när jag tittade in hos Adlibris. Titta, de har lagt upp min nya bok! Boken kommer ut i slutet av januari, men det går att bevaka boken redan nu för att kunna vara bland de första att köpa den. Väldigt overkligt, vi håller just nu på att redigera boken för fullt. Inom några veckor går den till tryck.
Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning handlar om vardagssituationer, händelser och tankar som kan vara tuffa under eller efter en ätstörning. Boken är en snäll kompis som peppar dig när du behöver stöd. Det är ingen ersättning för behandling, snarare ett komplement att använda sig av i vardagen. Boken Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild vet jag att en del har läst flera gånger då de tyckte den tog slut för fort och de ville ha mer, denna nya bok kan man antingen läsa från pärm till pärm eller hoppa till de kapitel som man behöver läsa just nu för att må bra, på så sätt räcker den längre. I boken bjuder jag på en massa tips samt egna erfarenheter och intervjuer med nio andra numera friska personer som delar med sig av sina bästa tips för att bli frisk.
Jag planerar att anordna en releasefest i slutet av januari med föreläsning inom något av ämnena jag tar upp i boken. Är du intresserad av att få en inbjudan dit? Skriv upp dig HÄR så kommer en anmälan längre fram i vinter (först till kvarn).
Tack bästa Jane för fotot på omslaget! Den plåtade vi i Vanadislunden en vacker höstkväll för någon vecka sedan.
Jag pratar och skriver ofta om att välja träning som är rolig och lockande. Och att göra någonting är bättre än att inte göra något alls. Så fort vi får möjlighet att resa på oss och röra kroppen främjar vi vår hälsa – så länge det inte går till överdrift. Men ibland är det också lätt att bli bekväm och träningen kan bli enformig om man bara går på känsla. Det vill säga om du inte råkar ha en väldigt varierat palett av roliga träningsformer. Jag älskar främst konditionsträning. När mitt hjärta slår fortare, svetten bryter ut och jag känner mig flåsig – då njuter jag som mest i träningen. Det kan ske på spinningcykeln, på tennisbanan eller i löpspåret. Visst blir min träning varierad, i alla fall hyfsat. Jag vet att jag borde öka antalet minuter som jag rörlighetstränar eller kör styrka för att må ännu bättre och få ännu mer variation. Men medan konditionsträningen sker naturligt då jag gärna bokar in denna typ av träningspass i första hand krävs det en extra ansträngning för att jag ska prioritera annan träning.
De tre senaste veckorna har jag dock prioriterat styrketräningen i alla fall en gång i veckan. Och det är roligt! Så länge jag tränar på mina egna villkor och låter lusten styra i gymmet, har svårt för strikta träningsprogram, går gärna på känsla när jag väljer vad som blir nästa styrkeövning, har jag roligt och vill ha mer. Om några veckor drar jag till Thailand, och där brukar det bli mer styrka (och en del simning) då vi har ett fint gym i samma hus som vi bor och löppassen blir inte lika många eller lika långa som jag är van vid på grund av värmen och bristen på inspirerande löpvägar. Nu börjar jag faktiskt se fram emot att lyfta mer vikter och känna mig starkare. Kanske för att jag har satsat mycket på löpningen sista tiden, då vill min kropp ha variation.
Vad vill jag då säga med det här? Jo. Träna främst det du tycker är roligt. Men akta för att bli för enformig och våga kliva utanför din trygghetszon och testa sådan träning som kompletterar dina naturligt valda träningsformer för att fortsätta få resultat och få en kropp som orkar allt du vill göra.
Träningsoutfit: Craft, skor Nike
Tips till barnfamiljen! Att gå på museum där det är okej att testa och utforska är roligt både för barn och vuxna. Igår tog familjen bussen till Museumparken nedanför Gärdet för att gå på Tekniska Museet och bland annat se utställningen Mega Mind. Då det är gratis inträde på Riksidrottsmuseum tog vi även en tur där inne för att testa vad spänst, koordination, kondition, styrka och balans är. Det är bra att det finns museum som är gratis, för det kan bli riktigt dyrt för en familj att gå på museum annars. För oss fyra kostade det 300 kronor i inträde till Tekniska, och eftersom vi valde att även äta lunch där blev det ytterligare drygt 300 kronor. Precis som att det bör finnas träningsmöjligheter för alla oavsett inkomst och levnadsförhållanden bör alla barn kunna gå på museum och lära sig saker. Jag tycker dock att det var värt att betala för Tekniska museet, det var länge sedan jag var där och nu hade de riktigt grymma utställningar om bland annat hur hjärnan fungerar, om våra sinnen och hur man kan använda kroppen. Vi hann inte gå igenom hela utställningen, barnen ville leka ganska länge på vissa stationer och då fick de det. Populärast var byggstationen där barnen byggde med en lyftkran samt aktivitetsrummet där Charles testade reaktionsförmågan genom att trycka på knappar på en vägg, vi körde roddtävling, gick i labyrint och balanserade på rörliga stänger. Hit får vi gå igen!
Efter några timmar var vi rätt trötta och lämnade alla andra vetgiriga familjer för en lugn promenad hemåt.
Klättervägg på Idrottsmuseet.
Jag kan knappt komma ihåg senast jag var iväg på en tjejhelg. Eller förresten, det var tidigare i höst när jag och mamma var på golfskola ett par dagar på Hooks Herrgård … att man glömmer så snabbt. Denna gång ska jag tillsammans med en nära vän åka på ett tränings- och hälsoläger över helgen i november på Körunda Golf och Konferenshotell strax utanför Stockholm. Hur roligt som helst! Det blir ingen golf, däremot allt från bootcamp till yoga, dans och löpning. Instruktör är Diana Lahdo som tydligen kör ganska många läger, jag har aldrig tränat för henne, blir roligt att testa.
Tänk att bara få vara vuxen och ta hand om sig själv (älskar mina barn, men ibland behövs en paus), äta god mat, sova i en skön hotellsäng och testa olika träningspass tillsammans med en härlig vän. Underbart!
En vecka och en dag kvar. New York Marathon är inom räckhåll. Idag peppar jag med att titta på gamla bilder, dessa är från förra sommaren när jag och Jane sprang New York Mini 10K, deras tjejmil. Jag älskar deras tjejmil, har sprungit det två gånger och upplägget passar mig fint. Starten går redan vid åtta på morgonen, innan staden kokar av värme då loppet är i början av juni, det är lagom med folk och vi springer genom vackra Central Park. Tyvärr blev inte förra loppet någon succé. Allt började bra, men en kombination av att gå ut för hårt inledningsvis samt intag av frukost lite för tätt inpå fick jag världens magknip. Ovanför i nedre högra hörnet ser ni mig springa och trycka på magen – detta var vid 8 km, ville inte riktigt bryta när det var så nära, men kunde knappt springa. Jag småjoggade och försökte göra mitt bästa för att andas och lugna magen. Jag tog mig i mål och sedan släppte smärtan, men så här har jag aldrig mått på ett lopp. Dock är det inte detta jag bär med mig från loppet, utan det är allt det andra: att få springa tillsammans med en fin vän, ha bra support längst vägen, få springa i Central Park och starta dagen på ett alldeles fantastiskt sätt. Hoppas få uppleva New Yorks tjejmil igen.
Och om en vecka (och en dag) är det dags igen. Men denna gång är det inte sommarväder, även om jag håller tummarna för en krispig vacker höstdag, och det är drygt tre mil längre som vi ska springa. Det blir inte bara ett morgonträningspass utan en upplevelse som sträcker sig under stora delar av dagen. Och som jag längtar!
Foton: Robin Haglund
